Inleder med ett besök på Södermannagatan. På Galleri Axel ställer ut ”Spår” och nästan vägg i vägg, på Francis Floor, har min gamla elev Hanna Lamby tre fotografiska verk på väggen. Närmast att beskriva som upprepade objekt i symmetrisk komposition. Eller nåt. Och här snackades det franska, lite otippat.
Med tunnelbana och spårvagn till Waldemarsudde och en färgexplosion signerad Emil Nolde. Citerar AB: ”När Nolde nu ställs ut på Waldemarsudde är det i sällskap av en gedigen katalog som bland annat fokuserar på relationerna med naziregimen. Men är det möjligt att tycka om hans konst, ändå? Som det kan vara möjligt att njuta av Roman Polanskis filmer? Mitt svar är ett tveksamt ja. Trots att han var nationalist i en tid då nationalismen var farligare än någonsin (kanske är den alltid det), hade större delen av hans bildskapande ingenting med vare sig ideologiproduktion eller politik att göra.” En hel del tyska glosor uppsnappades.
Jag gillar färgerna i Noldes verk och besöker utställningen delvis i syfte att se om den är användbar i mitt bildarbete med eleverna. Lite nostalgi samtidigt, gick ofta hit med min mor.
Och Emil Nolde besökte faktiskt min hemort Nacka, då hans fru hade en bror boende i Storängen.
Ser Premier league-matchen mellan Sunderland-Aston Villa 4-0. Trots att den gällde massor för Sunderland vek de ner sig på ett sätt som nästan såg suspekt ut.
Copyright secured by Digiprove © 2015