Thomas Stearns Eliot
Only those who will risk going too far can possibly find out how far one can go.
”Kristersson sa själv häromdagen att högst på dagordningen är att ta tag i gängkriminaliteten. Näst högst, måste han menat. Högst på dagordningen är ju helt tydligt några kanonkvällar med kändiseliten i Israel.”
Nån Ernst-wannabe flummar loss med sin slagborr i en lägenhet nära mig. Hoppas hen har varnat medelst anslag nere i porten så vår tinnitusgranne kan fly fältet. Sen kan man undra vad det därför snofsigt projekt som pågår, är det en lampkrok till en äkta Tiffany som ska upp i taket eller en tavla köpt på Bukowskis som ska hängas på betongväggen. Själv köpte jag självhäftande spik på Claes O i går.
När jag ger mig av ser jag att det sitter en lapp i porten som varnar för visst oväsen. Ute på gården fladdrar en sädesärla runt. Trodde de hade flyttat för längesen. Blåsten påminner mig att jag glömde mössan men jag tog en treo innan jag gick så det ska nog gå.
Blåljus i Kaffebacken och köer. En kvinna bredvid mig på bussen undrar vad nackaborna ska ta sig till vid ett tredje världskrig eller om ett kraschat ufo skärmar av oss från omvärlden. Fyra bilar i olycka förklarar köerna.
Parkeringshus, som sagt. När jag kommer dit är det färgglatt dekorerat, vet inte om det ingår i street art-kampanjen som har rullat i Nacka de senaste veckorna. Det var kanske inte lika ruffigt och fuktigt som jag mindes det, men ändå. Gör ett gäng bilder i p-huset och fortsätter till Danvikens kyrkogård från 1834. Den är städad och de gamla gjutjärnsstaketen som omgärdade en del gravar är borta. Inte lika fotografiskt intressant längre.
”Gunga gunga gunga!” jublar ett pytte och rusar mot lekplatsen. Jag går ner mot kajen vid strömmen.
Några småbåtar på väg utåt och jag är lite avundsjuk, minns några höstveckor i skärgården med svamp och björnbär. I Hammarbykanalen väntar några seglare på broöppning.
Sätter på mig lurarna för att lyssna på musik när jag bildredigerar men tycker det låter lite svagt, låter bättre när jag lättar på dem. Fattar till sist att de inte är inpluggade i datorn.
3 svar på ”P-hus och begravningsplats”
Han har säkert satt upp en tavla från Bukowskis, han är ju granne med dig. Ny vecka, god lycka!
Det är väl inte helt givet att det är den nyinflyttade familjen som borrar. Det kan vara nån lycklig postkodlotterivinnare som hänger en nyinköpt Miro.
You wish!