Måndag igen, men i morgon rasslar nya kulor in på kontot. För att i slutet av månaden rassla ut igen.
Slussen känns lite färdigfotad för närvarande, men förmodligen är den inte det. Det går nog att hitta nya vinklar, eller så är man där bara i annat väder istället för i ogjort väder, eller i annat ljus eller mörker, på en annan tid på dagen. Men det blir en nytändning när kvarvarande del ska rivas.
En Andreas kommenterade den här bilden på fejan, ”det där är min kran”.
En varmare vecka, säger prognosen. Det blir fint, det. Även om det är dimmigt denna morgon.
Tornsvalorna har anlänt, skriver någon i Solna. Då är det bara att vänta och lyssna.
Det blir en tur till Rågsved/Snösätra/Spring Beast 2020 ändå. Pinnarna i Nacka finns kvar nästa helg.
Vadan? Regndroppar! En snabbskur bara. Wheeeeeiiiiaaah! En bebbe på tuben förkunnar sin existens. Upprepade gånger!
Pop O Catepetl (Iggy) sitter på en parkbänk i Rågsved och väntar. Tillsammans kollar vi på årets graffiti i Snösätra. Ingen folkfest direkt, inget fik, inga foodtrucks. Bara målare och en handfull beskådare. Inga tornseglare här, men väl två ladusvalor.
Fullt med folk på andra ställen här i de sydvästraförorterna, picknickfiltarna ligger tätt i Bandängen och skejtparken i Högdalen vimlar av stora och små som rasslande rullar upp och ner för de skålformade väggarna. Det blir en god förortskebab i Högdalen och en minst lika smaklig öl på Blå Dörren som avslutning.
En stilla söndagsönskan bara, skulle ni anonyma som kommenterar kunna peta dit era namn så jag vet vem som säger vad? Eller åtminstone signera kommentarerna?
Vad jag förstår är det söndag i dag, sista dagen av långhelgen. Jag har att bestämma mig för om jag ska åka ut till Rågsved och kolla årets graffiti, Spring Beast 2020. Som vanligt är det dagsformen. tagsformen, taxformen som avgör. Ni fåtaliga som följer den här bloggen får veta senare i dag hur det blev.
Spring Beast 2020 på går i helgen, det vill man inte missa. Inte minst för att det kan vara sista gången vi bjuds på högklassig gatukonst i Snösätra, Rågsved. Måste bara lägga upp en plan för hur jag ska få ihop mina 8000 steg. Eller så kombinerar jag det med sista pinnjakten (men det skulle bli väldigt jobbigt).
Bilden nedan, ännu en obegriplighet från min sida. Men jag gillar den, färgerna, diptykstuket och inramningen. Ska nog printa den och hänga den på nån vägg. Har ingen kvadratisk ram, det måste jag fixa. Den ger mig även inspiration till en ny publikation. Ska se hur många bilder av det här stuket jag får ihop i nuläget.
Innedag lite i onödan då regnet lät vänta på sig, så vitt jag märkte. Men jag har ju min helglista att beta av.
Nytt rekord, tjugo dagar i rad med över 8000 steg. Kanske lägger jag in en vilodag i dag, bland annat med tanke på väderprognosen. För att sen köra tjugo dagar till gånger två.
Hade lite tur med fotopappret i går, det var slut på hyllan men de hade precis fått in storleken jag behövde.
Fotografiskas uteservering, delade en pizza med Valko VEnäjän: Peckas tomater, Ängsholmens mozzarella, ogräspesto, hjortsalami och grön sparris, svart vitlök, flädervinägrett. Virrig personal försökte ta betalt för min öl tre gånger. Sympatiskt var att man för varje nota fick med ett litet fotografi.
Efter många om och men, eller åtminstone några, hittar jag pinne 4 som gäckade mig förra helgen. Jag var inte på rätt plats då, visar det sig i dag, då jag angrep kontrollen från andra hållet. Den skulle finnas i en spetsen av en sankmark, men sankmarken var i ynkligaste laget. Istället var det ett dike som ledde rätt.
Strålsjön.
Tar bussen till Kolarängen och betar av sex kontroller vid Älta mosse och runt Strålsjön. Den sista var svår, ”branten, foten”. Men det var inte vid foten av 50 meters branten, inte heller vid foten av sex meters diton utan under en ynklig tre meters.
I huset har jag stått och sålt godis som Ansgarsjunior, tror jag. Det var typ 57 år sen. Fick sen nog av morgonbön och aftonbön och allt bönande däremellan och lämnade min patrull Trofast, patrulledare som jag var.
Förflyttning en och en halv kilometer söderut till Älta för de sista sex. Vill ju inte behöva åka till Älta en gång till. Den sista var knepig, ”mellan höjden och sankmarken”, höjden är en av många och sankmarken en uttorkad nånting med en omkrets på två meter.
Fullt på bussarna, trots Corona.
Har nu 21000 steg att slicka i mig men jag hoppar av bussen och tar pinnen i Lillängen. Landar på drygt 25ooo steg, New York- och Berlinsiffror. Sju timmar höll jag igång.
Copyright secured by Digiprove © 2020
