När man inte kommer ut, får man fotografera det man ser inomhus. Den här bilden hade jag i sovrumstaket. Kanske en passande illustration till mitt opioidbruk?
Besvarar en enkät från Vårdguiden om min upplevelse av besöket på bäckenmottagningen. Hade inget att klaga på. Däremot var det skillnad på Nya Karro och SÖS. På Nya Karro kände jag mig omhändertagen, sköterskor kom och tittade till en och även om de under ett dygn var rätt många så var de trevliga. Det var bara när jag skulle hem som jag kände mig bortglömd. Sjuktransporten skulle komma kl 13 men ännu fem i hade ingen varken kommit för att ta bort införslarna, eller vad de heter, i armarna eller med de smärtstillande jag bett om. Det första åtgärdades genom att jag tryckte på kontaktknappen, det andra genom att jag gick ut och sa till en gång till. Ansvarig sköterska stod mest och hängde. Hon var enda undantaget, övriga var bra.
På SÖS kom jag in snabbt, sen var det väntan på läkare, sen på röntgen, sen på läkare igen. Sen en och en halv timmes väntan på slyngan (mitellaliknande sak). En äldre man på en sjuksäng i korridoren ilsknar till, tycker inte att sjuksköterskorna bryr sig ett skit. Han har legat där flera timmar och är hungrig. Det är jag med när klockan närmar sig halv två. Från min säng ser jag att de har ett litet kylskåp med yoghurt och smörgåsar. Till sist får jag min slynga. Ingen bryr sig om att hjälpa mig med kläderna, eller hur jag ska ta mig hem. Arga farbrorn körs in i ett eget rum och en yoghurt och en macka får han med sig.
2 svar på ”Midnight ceiling abstract”
Bra studie av sjukvården. Skicka den till SLL, eller någon ansvarig, så kan det för underlag för förbättring. Fortsätt skjuta bilder i taket.
Det är väl budget i balans som gäller även för dem och då delar man inte ut mackor och yoghurt hur som helst.