Var pigg nog för en kvällsutflykt i går. Roligt se Jon och frun Carro igen. Plus Anton, några från skolan och min favorit-Anna, som jag jobbade med för många år sen.
Kommer i säng efter midnatt. Drömmer att jag visar mina bilder för någon, varav två svinbra bilder. Tyvärr existerar de är inte i verkligheten. Ligger sedan halvvaken och försöker somna om. Meddelandet Error 403 kommer upp och jag finner det bäst att gå på muggen.
De flesta bilderna tagna med mobilkameran i dåligt ljus, därav kvaliteten.
Efter en tallrik gröt kommer jag iväg. Tycker jag har ett par bilder att göra vid nyöppnade Munkbrokajen och går dit först. Lyckas snubbla på en trottoarkant men klarar arm och axel. Tar färjan till Skeppsholmen och Moderna. Massor av barnfamiljer, några på väg till Skansen, en annan ska byta båt och ta sig till ett barnkalas på Kvarnholmen. Ser Laurie Anderson-utställningen till sist, första evenemanget på mitt nya årskort. Många mörka rum som påverkar min balans. Hittar en bänk att vila på. Riktigt coola grejer annars!
En kajakpaddlare glider fram på behörigt avstånd från färjan som jag tar tillbaka till Slussen. Ser ett par vitkindade gäss, nytt årskryss.
Min kollega tillika musiker Jon spelar låtarna från sitt kommande album inne på Livs kl 20 i kväll. Skulle gärna åka in, får se hur vinglig jag känner mig.
Trasslar lite med att logga in på Swedbank för att få bekräftat att jag har ett registrerat konto som försäkringspengarna kan sättas in på. Trasslet består mest i att det inte gick att göra med mobilen enbart.
Det ser väldigt mycket ut som om jag är på väg till Moderna museet och bland annat Laurie Andersson. Sen tror jag det är nån surrealistutställning också.
Superb!Finns fler bilder att utvinna från den här platsen.
Äntligen helg! När det egentligen är helg varje dag numera. Finns en del att ta sig för, men jag vill inte göra några utfästelser. Risken är stor att det blir en slölördag istället.
Sover äntligen en hel natt, dels för att jag inte sov så mycket under dagen, dels för att jag kunde lägga mig på ena sidan. Sen vaknar jag plötsligt, typ ”poff”, strax före kl 7. Axeln värker fortfarande men nu kan jag ändå använda högern något, till exempel att skriva den här texten och skära bröd mer normalt.
Det blir verkligen målfoto på om jag hinner få in nya pengar på kontot innan de gamla tar slut.
Undrar om jag inte börjar få lite hopp om livet ändå. Axeln gör allt mindre ont, smärtar bara när jag vill lyfta armen. Längtar grymt efter att kunna sova normalt igen. Men det dröjer ännu en vecka innan jag kan inleda ”fri rörelseträning” och inleda ”töjning i stela rörelseriktningar”.
Tror hela tiden att jag har läkartid kl 9.30 men det är kl 9.10. Ingen panik, jag har tjugo minuters marginal när jag sätter mig i väntrum 5:01 på Nya Karro. Känner mig lite svajig och petar i mig en druvsockertablett.
Av min läkare får jag veta att allt ser bra ut, PSA är omätbart, och det är ju skönt. Trevligt rackare, läkaren! Det blir lite tätare kontroller än vad som sades i förrgår, nästa om fyra månader. Sen halvårsvis i ett par år innan det blir årsintervall. Fikar innan jag går till busshållplatsen, är inte i form för nån fotopromenad. Och ekonomin tillåter inte t ex raminköp. På Vetekatten blir jag anmodad att blippa mitt kort en gång till, på bussen ser jag att jag blev dubbeldebiterad. 76:- är ingen summa, men principen. Ringer och blir ombedd att vänta och se om det självregleras av banken.
Båda småkamerorna är med och några bilder blir det. Tror det är bra träning att lyfta armen. Frånsett den svajiga känslan låg smärtan på en låg nivå under utflykten.
Pengarna sinar på kontot, behöver påfyllning snarast. Gissar att jag får försäkringspengarna nästa vecka. Klarar mig nog över helgen.
Upp tidigt, kl 6.30. Ska till Nya Karro igen, träffa läkaren och höra vad blodprovet visade. I bästa fall visar värdet att allt är ok, i värsta fall att det är mer skit på gång. Tyckte mig höra i förrgår att olika analysmetoder ger olika resultat. Vi får vänta och se. Nästa PSA lämnas om ett halvår, sen en gång om året i tio år, det vill säga livet ut.
Nattugglan passar på att köpa ett årskort på Moderna museet á 375:-. Testar, det verkar gå att få upp kameran i ögonhöjd. Tar med den i morgon bitti då, om jag kommer ihåg.
Käkade, och överfölls av trötthet igen. Jag vet inte, det är ju ändå två parallella läkningsprocesser som pågår. Postprostataläkningen förespråkar ju promenader och liknande men med en obrukbar arm är det inte särskilt kul att vara ute och gå. Klarar ju varken att höja kamera eller kikare till ögat.
