Dags för derby igen, nu mot Gnaget. Och sannolikt även dags för ännu en derbytorsk. Minns inte när vi vann ett fotbollsderby i Allsvenskan senast. Matchstart tidig eftermiddag så jag får ge mig av redan klockan kvart i tio för att tajma samlingen innan.
Tror jag gör som senast, hoppar av vid Henriksdal och tar tvärbanan från Sickla udde.
Mer än så hinner jag inte med denna söndag.
Maskrosorna lyser gula längs vägen mot stan och vid Henriksdal är det broöppning, det var ett tag sen. Kan ju vara att säsongen börjar nu i maj.
Går till Gamla stan och tar tuben därifrån till Hötorget. Slipper på så vis ta trapporna upp till Slussplan. Kommer upp ur underjorden på Tunnelgatan och är på vippen att ta Brunkebergstunneln för kanske andra gången i mitt liv, men trappan ser intressantare ut ur fotosynpunkt.
Ner till Birger Jarlsgatan och in på Kameradoktorn för att köpa extra batteri och laddare till Ricoh. Den laddas annars med sladd och en liten skyddande gummilucka behöver pillas bort och tillbaka. Läste nånstans att någon lyckats pilla bort den för gott och det vill jag inte ska hända.
Trixar mig från Birger Jarlsgatan via Sveavägen och Odengatan till Galleri Duerr på Hudiksvallsgatan för dagens konstupplevelse.
Har som så ofta klätt mig för varmt och sprider en potent erotisk doft av knäckebröd och ammoniak på bussen.
Plåtar mest arkitektur och cityscapes under utflykten men passar på att ta några tubporträtt.
Läser som nämnts Martin Gelins bok om USA, Imorgon är jag långt härifrån. Hajar till när han nämner att han bott i Orminge som barn och blir nyfiken på vilket fritids och vilken skola han gick i. Jag får åka ner till Paris och fråga.
I Kamera & Bilds senaste nummer intervjuas Sonja Hesslow, som jag pratade en stund med i hennes studio på w.i.p i Västberga för några veckor sedan. Lite kul även det.
I dag kan det bli en sväng in till stan igen. Nu väntar bland annat ett finissage på Galleri Duerr.
Hemma sent i går, som sagt, och på grund av taskig sömn orkar/har jag just ingen lust att hitta på något särskilt denna första fredag i maj.
Har ett gäng bilder från i går att arkivera och katalogisera och det tar ju en stund. Jag har en ny bok att läsa, disk att diska.
Tar Götgatsbacken över Krönet mot Medborgarplatsen, där Vänsterpartiets sympatisörer samlas för årets Första Maj-tåg.
Utanför Beefeater träffar jag fotograf Mackan och vi surrar bort tio minuter eller nåt medan Stellan Skarsgård knallar förbi.
Nere på Medis morsar jag på fotograf Micke Borg och möter strax Eppe. Eppe håller på Gnaget men hoppas ändå att Djurgården vinner kvällens match. Men när det blir derby på söndag hejar jag på AIK igen.
Fotograf Magnus Fröderberg har två kameror med det ena objektivet längre än det andra. Jag snackar kort även med honom, men han vet inte vem jag är.
När tycker att jag har plåtat färdigt går jag tillbaka till Beefeater och tar mig en öl. Mäster Bengt H kommer ner för backen och vi samtalar helt kort.
Siste fotograf ut för i dag är Cato Lein som kommer med en rullväska på väg, som jag fattar det, till ett jobb i Klevgränd. Han berättar att han flyttat till Gotland.
Nu hörs musik och efter ett par polisbilar kommer så tåget med sina fanor och skyltar.
Är det Matti? frågar en ung kvinna. Det går ju inte att förneka. Känner du igen mig? Och det gör jag ju, det är min gamla elev Frida som är ute och demonstrerar. Hemskt kul att träffa henne igen.
Sitter vid mitt bord med min öl och plåtar tills batteriet tar slut. De sista Första Maj-tågarna passerar efter en dryg timme och jag har fortfarande tid att slå ihjäl.
Knallar in på Adlibris pocket och pratar med den unga kvinnan som jobbar där. Till sist får jag ett utmärkt boktips: Martin Gelin Imorgon är jag långt härifrån – ett avskedsbrev till USA. Tar tuben till Gullmars och knallar i gången mot Globen city. Lagom till Hockey-VM har man målat gången som en hockeyrink.
Ser en ung kille peta bort en djurgårdsklibba och frågar Hejar du inte på Djurgårn? Nej. Bajen? Verkligen inte! Gnaget? Vi gör sällskap till Globen city och han undrar hur jag blev djurgårdare. Själv blev han aik-are tack var sin familj och äldre släktingar. Vi pratar hockey och fotboll inför derbyt. Inne i Globen shopping ska han leta upp sina kompisar och han säger hej då. Trevlig ung man.
En timme och tjugo minuter tidig sätter jag mig vid favoritbordet på ”Italienaren”. En av mina favoritelever går förbi tillsammans med en kompis och jag får en kram. Lite senare morsar jag på två femteklassare som jag också haft som elever. Växlar några ord innan de fortsätter. Jag ska hälsa Axel, säger den ena. Axel är storebrorsan som var min elev i fyra år.
Till sist kommer mitt fotbollssällskap och jag får hjälp att döda de sista fem(!) timmarna till match.
Själva matchen är sen inget att orda om, Chelsea var helt överlägsna. Afteonbladets Simon Bank skriver efter matchen:
Chelsea viftade bort Djurgården som ingenting, men låt oss prata reklamspråk. Att äga spelare som kan avgöra en semifinal i Europa: 13 miljarder kronor. Att äga sin egen klubb: Ovärderligt.
På väg från matchen har jag sällskap av en bänkgranne och vi snackar fotboll tills jag kliver av på Slussen, och på slussenterminalen återser jag Nicke, som jag träffade i förrgår.
Som om alla möten dittills inte var nog, träffar jag en kompis från gymnasiet och fotbollslaget på bussen. Han har åkt upp från Landskrona för att se matchen och ska nu kvarta hos brorsan i Orminge.
En supertrevlig dag, nog en av de bästa på mycket länge! Somnar sent igen, efter klockan 03. Väcks av ideliga sendrag i fötterna.
I detta nu sitter jag på ”italienaren” och laddar för stormatch mot Chelsea, semifinal i Conference league. Det logiska är ju att det tar tvärstopp i kväll, förhoppningsvis slipper vi förnedring. Men Chelsea jagar ju en topp femplacering i Premier league och vilar kanske sina toppspelare.
Hade ju hunnit hem mellan första maj-fotandet och fotbollssamlingen men var inte överdrivet entusiastisk för 780 meters extra promenad till bussterminalen.
I dag har jag planer! Tänker mig att åka in och plåta förberedelserna inför 1:a maj-tåget och då jag ska på fotboll i kväll kan jag bara ha Enricoh med mig. Det betyder att jag behöver gå nära, vilket kan vara intressant.
Får sen kanske två och en halv timme att slå ihjäl före fotbollssamlingen klockan 16. DET blir den stora utmaningen. Enklast är väl att sätta sig med en öl, kanske en matbit, nånstans.
Hemma igen nångång efter midnatt.
