Etikett: pojke

Kategorier
Stockholm

Ett Hillbillyfinissage

I dag blir det en senare utflykt än vanligt. Vill tajma in ”finissaget” av ”Hillbilly heroin, honey!”, fotografen Hannah Modighs bilder från landsortshålan St Charles i Virginia, på Galleri Kontrast och samtidigt se om jag får ihop tre fotoböcker till priset av två.

”Hillbilly heroin, honey!”

Från bussen, när jag just klivit på, tar jag den här bilden:

…och den här:

”Hoppborgen”

Hinner ta en sväng upp till Medborgarplatsen och Götgatsbacken innan. Gamla kända gatufotospår. Experimenterar lite. Kör lite med iPhonens olika kameraappar nere vid Hornsgatan, mest för att lära mig dem.

”Skejtargossen”

”Face”

”Wayne´s girl”

”Tick tack”

Slinker sen in på Galleri Kontrast. Har sett många av bilderna tidigare, i andra sammanhang.  De är starka och vemodiga, skulle lika gärna kunna vara fotat i någon by i vårt eget Norrland.

”And the ground that I´m standing on                                                                                            I hold so dear                                                                                                                                The town is almost gone                                                                                                              but I thank God I´m still here.”

(William lee Vanzan – This little town called St Charles)

”Syskonen och nallen”

Området där St Charles ligger är countrymusikens födelseplats och det spelas också country i galleriets högtalare. Hanna Modigh finns själv där för att signera sina böcker., men jag kollar nere i källaren på de fotoböcker som utförsäljs. Hittar inget jag vill ha. Går därför över till Fotografiska efter de där vill ha-böckerna jag fann här i fredags kväll. Kommer hem med ”Street Photography Now”, Brassai, och Doisneau ”Paris”.

Tycker det känns bra att hämta inspiration och att ta intryck av andra fotografer och konstnärer, det finns mycket att lära av dokumentärfilmer på teve likaså. Och filmfotograferna har högst sannolikt låtit sig inspireras av så väl stillbilds- som filmfotografer före dem. Och vi har ju sett en hel del bilder i våra liv och medvetet eller omedvetet är vi gravt påverkade vare sig vi vill det eller ej.

Birkabåten lade just till som jag lämnade Fotografiska och jag fick tillfälle att testa min idé om att plåta handfaten från en tidigare bild, inifrån. Ljusare nu och inte lika häftigt, men ändå rätt förbryllande, eller hur?

”Handfatet”

”Japaner utanför”

Se mer om Hannah Modig på:

http://www.hannahmodigh.se/?galleryId=01-%20hillbilly%20heroin%20honey

Så fick ni lite söndagsbilder och –text också. Hoppas ni hade behållning av det.

Hälsningar /Matti

Kategorier
Stockholm

Kontraster mellan handlare och plank

Nu när jag börjat jobba igen är det helgerna som kan ägnas åt fotograferande. Behöver ändå ibland ett mål, en anledning att överge soffan och åka in till stan.  Dagens mål är vernissaget på utställningen ”Handlare” på Galleri Kontrast (vad gör man inte för en skvätt vitt?). Hoppar på bussen, och när jag passerar Fotografiska är där en lång kö utanför.

Marcus Haraldsson har varit projektledare för utställningen ”Handlare” och är mannen bakom de stora porträttbilderna på åtta gränshandlare från södra Afrika. I två månader fick de låna en enkel kamera att använda  till att berätta historien om sina liv med såväl bekymmer som glädjeämnen, om tillvaron med vänner och familj. Läs mer på Galleri Kontrasts hemsida.

Utställningen ”Handlare” på Galleri Kontrast

På vägen ut köper jag ett häfte med Edouard Boubats bilder i serien Reporters Without Borders.(Och när jag bläddrar genom den hemma är jag helnöjd, sällan har jag använt 75 spänn på ett bättre sätt. Ska vara på Monk´s då).

Tar Götgatsbacken/Götgatan söderut. Den här gatan är alltid busy och det dyker upp några skapliga motiv även i dag. Testade en oskarping först, la fokuset bakom förgrundstjejerna vars uttryck ändå går fram bra.

Smiling i Götgatsbacken

Lite längre upp i backen finner jag den här modevisningen. Riktigt snyggt!

Modeshow, Götgatsbacken

Allt ska vara portabelt sedan länge och för att få tiden att gå sitter den här unge gossen lugnt och spelar sitt DS eller motsvarande medan familjemedlemmarna shoppar.

Anywhere you go, always bring your DS

Cyklister och fotgängare trängs med bilar som kommer korsande på Högbergsgatan. Går och funderar på vimmelbilder men får inget bra tillfälle. Efter ytterligare en stunds promenad på Götgatan tar jag av på Katarina Ban. Här är det Bondens egen marknad eller nå´t och mellan stånd med strutskorv och vildsvinskotletter, majs och miljökassar är det ännu trängre än nyss i Götgatsbacken. Tar några vimmelbilder  men ingen som håller klass. Strax är det glesare och vid Katarina Södra skola sitter en ung kvinna allena på en bänk som samtidigt är någon slags konstnärlig utsmyckning. En duva kommer spatserande, lika ensam hon.

Flickan och duvan

Sista stationen är Planketutställningen nedanför Vita bergsparken. Mycket bra variation på fotografierna, flera kända namn representerade bland utställarna och mycket folk. En del kända namn från FS även (och då menar jag inte bara mig själv 🙂 ) utan Claes W och Micke Borg med vilka jag samspråkar en stund, och flera andra. Några och tjugo grader varmt och en hög luftfuktighet gör tillvaron klibbig.

Två småflickor kisar mot en tredje som kissar

Helt plötsligt svänger en bil in mot planket, en man kliver ur och en del av utställningen blir istället en staketport.  Köper katalogen till Planketutställningen och får så ännu fler bilder med mig hem. En hel del bra bilder som sagt, avgjort mycket bättre än senast som var rena inaveln med kompisar som rekommenderade kompisar och om jag minns rätt, mycket kändes som om det var taget med toy cameras (jag kan komma ihåg fel, det har jag gjort förr 🙂  )

Vill du köpa en bild?

Dags att promenera ner mot Slussen. Från Katarinavägen ser jag att det fortfarande är kö utanför Fotografiska.

Kategorier
Stockholm

Tankar om gatufotografi

Tillbaka på banan igen. Efter att ha förgiftat min blogg med elaka fraser av ökänt ursprung (html)  hittade till sist supporten ett sätt för mig att kunna logga in på min blogg igen. Inifrån kunde jag sen tillfälligt byta bloggtema och därifrån radera det gamla förgiftade temat, ladda ner och installera det på nytt, rent och osmittat. Skönt att efter en begången dumhet ändå få känna sig lite mindre puckad. Ett inlägg försvann och kommer aldrig mer tillbaka, men det är ett pris som är lätt att betala. Välkomna tillbaka, kära läsare.

Bloggposten som försvann behandlade mina tankar om gatufotografi. Jag har i några blogginlägg uttryckt svårigheter att komma vidare i gatufotandet efter att ha gått genom nybörjarfaserna. Nybörjarfaser är till exempel att plåta människor bakifrån, på stort avstånd, eller att bara ta ett kort ute på gatan, konstatera att människor kom med på bilden och – voilá – det blev ett gatufoto. Det blir många bilder på en eller flera människor som står, sitter på en bänk eller någon annan stans, eller som bara går.

Bra gatufoto?

Inget fel i det, men är bilden intressant? Eller är det en bild vem som helst när som helst kan gå ut och ta på sin lunchrast? Alf J skrev i sin blogg om ”Gatufoto på dekis” http://www.fotosidan.se/blogs/affe/index.htm. Jag håller med det mesta av Alfs synpunkter, men blev sur över att bli dragen över en kam tillsammans med alla andra. Fick ”upprättelse” några veckor senare, då Affe i en kommentar tyckte att jag höll gatufotografins fana högt. Lite fåfäng är man ju 🙂

Situationsbaserad gatufotografi. Vad tänker killen göra, vem tittar han på?

”För att förstå vad gatufoto egentligen handlar om måste man gå tillbaks till dess rötter”, skriver Alf och droppar ett gäng namn på kända fotografer. Absolut! Jag har också kollat in Henri Cartier Bresson, Brassai, Kertész, Winogrand,  Doisneau, Boubat och jag fick nu anledning att snabbkolla de övriga Alf nämner: Walker Evans, Dorothea Lange, Esther Bubley men också  Frank, Winogrand och Friedlander. Jag har studerat Tio fotografer, amerikansk street photography med namn som Lisette Model, Louis Faurer och Saul Leitner, japansk street photography,  Smoliansky  med flera. Dåtidens europeiska fotografer var en tämligen exklusiv skara som under efterkrigsåren likt konstnärerna samlades i Paris. De tog kameran ur studion ut på gatan. Tror inte någon av dem brydde sig om att definiera gatufoto som genre. Brassaï har ju många folktomma nattbilder av Paris och bilder tagna uppifrån på stort avstånd.

Den sittande håller fingret i örat, kanske för att slippa höra ljudet från den stående mannen som skalar en apelsin?

Tittar man på ”de stora” fotograferna i genren så innehåller deras bilder också en eller flera människor som ”bara” står, går och sitter. Och ibland är de till och med plåtade bakifrån. Och här blir det genast svårare att beskriva varför det ena är en bra bild och det andra inte. De orden saknar jag (ännu). Dock saknar jag inte förmågan att se att dessa bilder så gott som alltid har något speciellt.

Går du in på gatufotosajten In-Public (ni hittar en länk dit i högerkolumnen) som är en ”modern gatufotosida” så hittar vi samma sak där. Eller http://1x.com/photos/street/. Den senare tycker jag ändå rymmer en hel del pärlor. Och här tycker jag att  gatufotografins många olika sidor blir tydliga: gatufotoporträtt, (den lilla) människan i (det stora) stadslandskapet, sol- och skuggspel, människan och reklambudskapet, barn, människa i oväder, speglingar i fönster eller vattenpölar, rörelse- eller annan oskärpa. Snygg komposition hör hit också.

En av mina senare bilder. En reklamaffisch för ett teaterstycke fotat så en förbipasserande tycks beröras av affischens Rikard Wolff.

Jag plåtar gärna trappor. Tycker trappor ofta är ett dekorativt element som tillför bilden.En av HCB:s mest berömda bilder är på en cykel svischande förbi vid foten av en elegant snirklande trappa. I en annan HCB-bild kommer några barn ut ur en skolbyggnad och andra människor finns på olika avstånd i bilden, även det i foten av en trappa. André Kertész har en bild som heter ”Montmartre” och här finner vi återigen människorna i bilden vid foten av en – trappa! Så jag är i gott sällskap 🙂

Ett sällsynt ögonblick då en t-shirttext talade till en påsdito och en spännande dialog uppstod

Det jag söker är det svåraste av allt, ögonblicken då för varandra okända människor interagerar, eller då något absurt, iögonenfallande eller på annat sätt uppseendeväckande inträffar i en från början vanlig och vardaglig situation. Då gäller det att ha tur att vara precis där och precis då, och inte minst att ha kameran redo för ett snabbt skott. Mellan de här sällsynta ögonblicken handlar det bara om att nöta skosula, och ta ett och annat gatufotoporträtt eller hitta en snygg komposition på vägen. Som gatufotograf lär du dig så småningom var dessa komponenter finns, och när på dygnet eller under vilken årstid och vilket väder de gör sig bäst. Keep walking and always bring your camera!