Som tur är har jag två kompasser och kompass behövs för den här etappen. Inleder i Björkhagen, här piskas det mattor. Det var länge sen jag såg det!
De fyra första kontrollerna hittar jag relativt lätt, sen börjar det bli riktigt knepigt. Får slita för att hitta den femte och den sjätte bomma jag. Tycker att jag är på rätt ställe men ser ingen pinne. Ger upp den, får kombinera den med Lillängenkon-trollen jag glömde. Två kvar, två lätta.
Många terrängcyklister även i dag. Hade lite svårt med det förut, men nu accepterar jag dem, trots att de kör upp stigarna fult. Men, må var och en reducera fläsk på egen fason.
Ältabussen så gott som fullsatt. Inget bra! Min hembuss är okej.
I dag ägnar jag mig åt en kontrollerad pinnjakt i den del av Nackareservatet som ligger strax öster om Björkhagen. Åtta QR-koder ska letas upp och registreras. Tror det är bäst att utgå från just Björkhagen och avsluta vid Sickla så jag har närmare till bussen hem. Därefter har jag Älta och Skogsö kvar, plus en ensam pinne nere i Lillängen som jag missade i dag. Ny karta med nya kontroller kommer i juni.
Lite skönt att sitta med träningsvärk i påkarna. Det hade jag alltid under min aktiva tid.
Kör samma upplag som i går, frukost och lunch innan. Orkade bra på lite pasta och falukorv. Behöver bara hitta kompassen. Sen ut igen, med laddade batterier både här och där.
Packad som en åsna vinglar jag till busshållplatsen. Tre kamerahus med tillhörande objektiv, X-T1 med 100 mm makro, X-T2 med 16-55 mm och nya X-T4 med 50-149 mm. För alla väntade och oväntade motiv.
Lägger upp en sockerbit på mina olika sajter innan jag går. Sen tickar det in lajks från när och fjärran, fler från en del grupper, färre från andra.
Börjar med kontroll 2 ochfortsätter med kontroll 17. Filos detektivbyrå annonserar i Nysättra. ”Filos detektivbyrå kan hjälpa dig med fall som kanske inte är supersvårt, men ändå ett fall.” Fyra syskon excerserar till musik i sin trädgård och det doftar nyklippt gräs.
Kommer på att jag glömde handkompassen hemma och lägger om dagens rutt. Det får bli runt Källtorpssjön istället för Björkhagen.
Två pinnar står vid Nacka ström och det är alltid kul med vatten. Här gjorde jag en massa isbilder förra vintern. Väljer sen fel sida av kvarnströmmen. Ett gäng klättrare huserar vid stupen och jag frågar dem om man kommer ut längre fram. ”Det är knepigt.” ”Lite knepigt eller mycket?” ”Klippan slutar nere vid vattnet.” ”Bäst att vända om alltså?” ”Det är nog bäst om du är rädd om kameran.”
En mamma knipa med en unge simmar räddhågset fram och tillbaka i kvarndammen, en kungsfågel visslar sin lite vemodiga strof uppe i barrskogen.
På ängarna före Hellasgården kan man utöva fotbollsgolf och jag bevittnar ett helt misslyckat utspel och får ett generat leende av den ansvarige.
En ung kille kommer klättrande från motsatt håll när jag just skannat pinnkoden. Han hejar och jag frågar: ”ska du också hit?” ”Ja”, pustar han. ”Den där backen är inte rolig att ta med cykel!”
”Om man är barn, då gör man såna grejer!” En kvinna kommenterar de två tjejer som majbadar i sjön. Plockar de fem kontrollerna runt Källtorpssjön, lika med tio totalt.
Fullt på båda bussarna hem. Sätter mig mittemot en kvinna som raskt coronasjappar till en annan plats. Fine with me!
Vissa kontroller är jobbigare än andra.
Orkar spurta till bussen efter 17000 steg. Fortsätter det så här kanske jag kan börja jogga igen. Eller menar jag yoga? Stegen landar till sist på 18 280, ett gott/gått dagsverke!
Ska kanske läsa manualen till nya kamerahuset. Det följde med en liten sladdstump som jag inte vet vad den är till för.
Planerar nästa kontrolljakt. Kan bli de nio som är placerade runt Järla- och Sicklasjöarna. Det jag har att fundera på är dels i vilken ordning och dels från vilket håll de svåraste ska angripas. Några kräver nog kompassorientering. Spännande och kul. Och jobbigt! Men jag ska hålla ett öga på vädret, det ser ut att blåsa och himlen är grå.
Laddar med frukost och senare med lunch innan jag startar dagens motionerande. Det utlovade regnet för söndag verkar ha återkallats och då är det iallafall väder för ännu en promenad. Kan ju behöva vila också.
I dag gick jag för mig att gå redan på morgonen, från Skanstull till jobbet. Eventuellt är jag senfärdig, kände inte så mycket av knägnisslet, å andra sidan hittade jag en rulltrappa på Gullmars.
Preppar för prognostiserat eftermiddagsregn genom att ta med både paraply och regnponcho. Vill ju få till min trettondagsrad med över 8000 steg. En liten skur när jag passerade över Skanstullsbron, inte mer. Och över 12 000 steg.
Annars ingen ysterdag utan en dyster dito, vi skulle ju ha suttit på planet till New York.
Prognosen för i morgon har justerats till mest soligt och jag kan planera min kontrollvandring utan att bekymra mig om vädret.
Vi är i vecka 21 och man är på igen. Kort vecka, blir skönt med fyra dagars ledigt.
Till min stora förtjusning går det åter att bädda in filmer och bilder från Tumblr. Under en lång period har jag tvingats ta en skärmdump av bilderna jag vill använda.
Börjar bli dags för årets tornseglare att angöra Orminges luftrum. Läser att de setts i Stockholmsområdet så det är bara att börja lyssna efter dem.
Det är med viss senskräck jag tar mig an trapporna upp från Globen T. Ibland hinner jag nästan hela vägen upp innan det gnisslar ordentligt i båda knäna och gör ont.
Regn till helgen utlovas, vilket i så fall äventyrar mina dagar som kontrollfreak. Får kolla detaljerna, det kanske blir som tidigare att jag hinner trampa runt innan regnet kommer.
I morgon skulle vi åkt till New York, mina barndomskompisar och jag. Kan kanske fejka lite resfeber ändå. Och hitta nån flygplatsvideo. Undrar om man kan köpa nån maskin som skriver ut bagagetaggar? Har sen en massa bilder från New York att kika på, som substitut.
Regnig eftermiddag och djupa tankar om huruvida jag ska genomföra min dagliga promenad. När det var dags var det soligt och nästan skönt, och med en liten minispurt hinner jag med 446:an.
Copyright secured by Digiprove © 2020
