Undrar om jag nånsin gått så mycket som de här dagarna i det stora äpplet, drygt 18 000 steg i snitt. Synd bara att kaggen består. Blir dock spännande att komma hem och ställa sig på vågen.
Vi är nöjda, utom sjuklingen förstås, med vad vi hunnit med. Jag som alltid åkt hit för att fotografera, fick nu en turistupplevelse som heter duga. Kul med sällskap också för en gångs skull, åker alltid ensam annars. Utan dem hade jag aldrig gått så mycket eller sett så mycket.
Det blir sannolikt en kortare sväng upp mot Central park i dag, men först efter en efter frukost slummer. Ska försöka få ihop över 8 000 steg, helst över 10 000.
Problemet att få hem den sjuke kamraten börjar bli akut. Han är inte i skick för att åka hem, kan knappt gå.
Om du inte vet vart du ska, kommer alla vägar leda dig dit.
Köper en mindre axelväska på Strands bookstore efter att ha botaniserat bland fotoböckerna en trappa upp. Bestämmer plats för rendez-vous med museibesökaren.
Tar igen mig på en bänk i skuggan medan jag väntar. Efter 45 minuter ger jag upp, han hittar inte och vår kommunikation via WhatsApp funkar bara när vi hittat wifi. Ställer mig utanför Starbucks som har fri wifi och får veta var han befinner sig.
Efter vissa om och men hittar vi varandra och ytterligare några om och men hittar vi öl på Carmine Street Beers. Anträder sen den välbekanta men ändå ständigt lika långa vägen till hotellet. Shepheards pie på Joyce på hemmastritan innan vi går upp på rummet. Hinner se andra halvlek av Champions league-mötet Man City – Dortmund. Det blir en hel del ripped and torn även i dag, gillar ju sånt. En och annan människa kommer med på bild också.
Efter frukostvilan och lite koll på the Queens begravning, beger jag mig ut i solgasset. Ska försöka bita ihop de sista dagarna och skrapa ihop några steg till. Siktar på the Strand bookstore 40 minuter bort och sen kanske sammanstråla med kompisen som tidigare satte kosan mot 911Museum.
Att resa är en flykt. Vem av oss har inte en sorg att skingra eller ett bekymmer att skaka av sig?
George Sand
Inleder dagen med att kila upp till Duane Reade Pharmacy och hämta ut penicillin till sjuklingen på rummet. Frukost och en lur för att kl 11 ge oss iväg till Manhattans sydspets. Knallar ner till Battery Park via Hudson River Park och färjan till Ellis Island. Våra New York-pass är på sista dagen och funkar fint men det är ”airport security”-kontroll innan vi kan kliva ombord.
Vi bryr oss inte om att kliva av vid Frihetsgudinnan utan lämnar fartyget där immigranterna klev av för drygt hundra år sen. Trampar ihjäl några fläckiga kineser och kollar inristade namn på decenniers immigranter.
Fläckig kines, död.
Muséet är väl inte riktigt så intressant som förväntat. Mest skärmar med text och bild samt en del föremål. Ett fåtal gamla foton ger en bättre bild av hopp och förtvivlan hos rader av folk från Europa and elsewhere. Samtidigt anar man ändå en historiens vindpust med tanke på alla människoöden som passerat nålsögat eller avvisats.
Vi anser oss förtjänta av en öl på the View at Battery Park. Som vanligt vill de ha 15, 18 eller 20% i dricks.
De svartvita bilderna i inlägget är för övrigt gjorda med den så kallade semesterkameran.
911 Memorial Museum har stängt tisdagar, en besvikelse. Fyller på depåerna med varsin croi och cappe på Épicerie Boulud i Oculus. Traskar sen den lång vägen tillbaka och upp längs diverse gator och avenyer. Det blåser en svalkande vind, skönt efter en glassig dag.
Checkar in på Beer Authority och får i oss kvällsmat klockan kvart i åtta. Två gånger beef chili och varsin öl, får langa upp en dryg 700-ing. Tur att det bara är ett par dagar kvar. Nosar på nytt stegrekord, hej vad det går. Får ihop 23 572 steg, det fattas 398. Gnissel i höft och vänster lårs utsida.
Har knallat en himla massa steg i New York men kaggen hänger likafullt över kalsonglinningen och flinar: ”Mig blir du inte av med!” Utsida vänster lår domnar bort när jag är ute, som om nåt har kommit i kläm. Googlar, och mycket riktigt finns det ett namn för detta, Meralgia Paresthetica, inklämningssyndrom. Kan kanske orsakats av min tunga kameraväska mot vänster höft.
Kl 22.30 kom vår kamrat åter efter sitt äventyr i den amerikanska sjukvården. Recept på penicillin och restriktioner. SOS international och myckenhet av pappersjobb samt en sjukförsäkring sparade sannolikt en hel del stålar.
Jag har inte varit överallt, men det står på min lista.
Susan Sontag
VII-k.
Vår sjuke kamrat stannar på rummet med smärtande vad och feber, vi andra inleder med en parktur. Först ut är Madisson Squre park och vi sätter oss på en bänk och tittar på folk och ekorrar. I Union Square park är det marknad och man kan köpa majs, eucalyptus, yummi peppers och mycket mer lokalodlat. Även här hittar vi en bänk för en stunds kontemplation.Washington park härnäst, med fontän och en liten damm.
Många fantastiskt fina hus i den här byn, spännande och djärv arkitektur lite överallt.
Letar oss ner till Little Italy och där en dyr Cappuccino och tiramisu på Cafe Roma på Broome Street. Chicago i högtalarna. Från Lilla Italien är det bara en väg att korsa till Chinatown och vi tar en runda i de kinamatosande kvarteren.
På vägen tillbaka visar jag min kamrat vattenhålet the Blind Tiger. Jag tar en Hudson Valley Straylight sour IPA och vi käkar en liten men naggande mumsig Mac&Cheese. Underbar musik, Style Councils Long hot summer.
Under tiden har den tredje mannen hämtats av ambulans för koll av hälsotillståndet. Huvva! Han är inte tillbaka när vi kommer till hotellet runt kl 17.
Var ju på William Kleins utställning YES på ICP i förrgår, den tionde september. Läser nu att han gick bort samma dag!!!
Slitna påkar hos slitna pågar. En i sällskapet känner sig vissen efter gårdagens extrema fotvandring längs Äpplets avenyer, broar och gator. Trodde det var jag som skulle däcka först men jag känner just inget i påkarna eller i övrigt. Feber, konstaterar vi. Tveksamt om det blir nån aktivitet i dag med andra ord.
Hälften av det roliga med att resa ligger i konsten att vara vilsen.
Ray Brandbury
Idag spänner vi bågen, och benmusklerna, rejält och lufsar i lätt duggregn sjunde avenyn söderut. Jag vill kolla Starstruck vintage och No Relation Vintage för att eventuellt hitta en tischa som minne från NewYork. Starstruck finner vi inte men väl No Relation, och jag hittar min t-shirt.
Café Gitane på Mott street är nästa anhalt och jag guidar mitt sällskap rätt med en stor portion tur. Tar varsin kaffe och en macka, dyrt, och de vill ha 20% i dricks. Det får de inte och blir sura.
Regnet tilltar när vi tar oss söderut till och över Brooklyn bridge. Svanken värker och fotoväskan tynger vänster axel. Det är minnesdag för 9/11 och vi går mot Ground zero-området. Hamnar i den makalösa byggnaden Oculus där vi får en välförtjänt vila över en öl.
Besöker sen minnesmärkena och hör lite musik och går mot ljudet. En hel del folk har samlats och när vi kommer fram pågår ett minnestal som vi bara uppfattar bråkdelar av.
Dags att i fortsatt hällregn anträda den långa vägen upp till hotellet längs Greenwich Ave/9th Ave. Irländska puben Scallywags dyker upp strax innan vi ska vika in på vår gata och vi går in och smörjer kråset med varsin bangers&mash.
23 956 steg senare kan vi äntligen ta våra hotellsängar i besittning.
Viktigt, för att inte säga avgörande, dag i gamla Svedala. Ska rassarna och nyssnassarna ta över, eller ska förnuftet segra.
I allsvenskan är det derby, Bajen mor Djurgården, viktigt det också på en annan nivå.
Lite mulnare med risk för regn här i det stora äpplet. En stunds vila på frukosten sen ämnar vi oss neråt mot Brooklyn Bridge och Ground Zero dagen till ära.
Resesällskapet kommer fram till att de två övriga inte är så intresserade av William Klein på ICP och jag å min sida kan avvara cykelturen i Central Park. Så vi låter var och en få sitt. Jag lufsar sålunda Broadway ner och hamnar efter drygt en och en halvtimme på Essex Street och ICP. Pustar ut en stund innan jag tar mig an William Klein och utställningen YES på dess nästnäst sista dag. Förbannat bra alltihop! Gillar att han började med måleri innan han tog upp fotografi och film. Citat. Lekfull och experimentell som jag, utan jämförelse i övrigt.
Fotokurs pågår på ICP, deltagarna får i uppdrag att fixa ”twenty photographs in two hours”. Kamraterna har haft trassel med cyklarna och precis kommit igång så jag har mer egentid. Tar en cappe och en croi på galleriet. Snackar med snubbe om ripped och tar ett coolt streetporträtt. Lång väg upp till hotellet.
Smoke weed, smoke weed! halvviskar en snubbe när jag går förbi.
Efter en stunds vila knallar vi bort till utsiktsattraktionen the Edge med hisnande vyer över Manhattan och New York och rakt ner. genom ett glasgolv. Det suger till i kistan när jag kollar ner.
20 730 steg senare har jag duschat, fixat med bilderna och lagt en bloggpost med tidsinställning.
