Slånisarna behöver ju inte ligga i frysen för evigt så jag inleder likörprocessen i dag (likör och likör, egentligen är det väl snaps, även om jag tillsätter lite socker). Sen ska bär och vodka stå och dra sju dagar alternativt tre veckor beroende på vilket recept jag följer. Tror jag ska köra brännvin i nästa batch och se om det är nån skillnad i smaken.
Sen kan man fundera på varför. Dricker ju sprit väldigt sällan, och då nån irish coffee. Svaret är väl nostalgi. Senast jag gjorde slånbärssnaps levde båda mina föräldrar och jag hade med mig en flaska till julbordet. Farsan blev så förtjust att han fick gå och lägga sig tidigt.
Slånbär växte som sagt nedanför min första skola och vi smakade på bären som dels består av nån millimeter fruktkött runt en kärna och dels har en besynnerlig smak som gör nåt med tungan. Nedan en visualisering av hur ett slånbär smakar.
När jag precis fixat första satsen hittar jag det gamla receptet. Där står att man ska pilla ner bären direkt i spritflaskan. Jag kör istället i två burkar och får nog en starkare essens smakmässigt.
2 svar på ”Farlig saft”
Good luck med saften, låt det inte bli en vana. Man sover sämre och mår sämre om man saftar för mycket. Bättre korta stunder. Moraltant
Safta för mycket tror jag inte att jag kommer att göra, eftersom jag inte gör det nu.