SÖS alltså. Är inte ofta jag känner mig nödgad och uppsöka läkarvården akut. Föreställer mig lång väntan, undersökning och hemskick. Så småningom få jag veta om det behövs operation. Och som väntat oerhört smärtsamt att klä på sig.
Avbokar synundersökning, gruppsamtal efter prostataoperation och meddelar kompisen att det inte blir någon fotboll på söndag. Värst är att jag tvingades tacka nej till jobb på fredag.
Min ”tvilling” Owe erbjuder sig att skjutsa mig till SÖS i morgon. Måste lägga fram kläder som jag får på mig, annars får jag åka i kallingarna. Fy sjutton, det blir en pärs det!!! Det minsta lilla jag rör mig smärtar ju. Och mina opioider är på upphällningen.
Fick inga klara besked av PostNord men kl 11.58 påstås den vara levererad.Har inte sett skymten eller nåt annat, men nä jag tittar utanför lägenhetsdörren står paketet där.
Blir nog tvungen att plåga mig till SÖS närakut i morgon. Nåt är allvarligt fel med axeln. Fy fan vad ont det kommer att göra! Fick på mig mjukisbyxorna i dag, inget annat.
Natten var full av ljud, det konstigaste hade sin närmaste liknelse i ett desperat kattslagsmål, upprepat ca sju gånger under förflyttning. Eller var det opioidhallucinationer? Ingen märkbar förbättring när jag vaknar, fortfarande svinont. Nästan värre när jag vaknar andra gången. Får höra med 1177. Ska försöka orka kolla vart mitt listiga paket tog vägen, även om det inte finns på kartan att jag kan gå ut och ta emot det. Det är tillbaka i Gustavsberg, ser jag i PostNord-appen. Snackar med kundtjänst igen, som inte har nån förklaring till varför jag inte fick paketet i fredags. Lär få ställa in synundersökning och gruppträff, tror inte jag hinner bli fit till onsdag respektive torsdag.
Och på det dubbeltorsk för DIF i hockey och fotboll.
”’Supportrar’ till Charleroi kastade döda råttor och vi pratar inte om en eller två råttor utan lätt om tio”, skriver Standard de Liège – Supporters på Facebook.
På Friends kommer ett gäng gnagare till livs igen och sopar hem derbyt mot Bajen.
Satan! Så förbannat ont!!! Får försöka fixa allt med vänsterarmen medan höger axel värker och smärtar bara jag loggar in på datorn med mitt fingeravtryck. Klä på sig är inte att tänka på.
Hade en tio minuters smärtfrossa när jag försökte gå och lägga mig igår kväll och hade petat i mig två stycken opioider och nu gick jag och la mig på dubben ipren. Sedan tog det en stund i stilla ryggläge innan axeln lugnade ner sig igen.
Kunde på grund av smärtan inte göra något med högerarmen/handen utan fick ta näsan till hjälp när jag skulle klicka på något. Kom inte heller åt laddsladden på golvet för så fort jag böjde mig ner så gjorde det svinont i axeln. Och som om inte det var nog så fick jag ju mina härliga sendrag som jag alltid får när jag har gått lite extra. Så då fick jag välja mellan axelsmärta och frossa, eller sendrag. Första gången valde jag att ta mig till köksbordet efter en magnesiumtablett och frossade mig sen tillbaka till sängen. Jobbigt nog hjälpte inte magnesiumet utan sendragen återkom i båda vaderna under natten men nu väntade jag istället ut den smärtan.
Mer smärtstillande för att klara ett toabesök. Tror den här axelskadan hänger ihop med den jag fick med mig hem efter operationen. Det är exakt samma smärta fast värre.
Natten var ändå skaplig för då låg jag still på rygg, sov just inget utan bara slumrade. Att ta sig upp ur sängen är fruktansvärt. Tar såklart en oxycodone, men måste hushålla med dem, bara fyra kvar. Borde ha kvar av den långverkande, men hittade bara en i går.
Omöjligt att hitta ett bra läge för armen/axeln.
En treåring hejar glatt på mig vid busshållplatsen. Såna ungar gillar jag! Sitter mittemot henne på bussresan och har det stora nöjet att följa hennes kommunikation med sin mamma. Idun, ser jag på en lapp på jackan att hon heter. Hon pekar och frågar vad det är. Får veta att det är en brandsläckare. Hur används den? Wow, hur många treåringar uttrycker sig på det viset?
Flaggor, Skanstull.
Skanstull nästa, vi blir strax fem stycken fotografer som tar Götgatan norrut, varav två är nya bekantskaper. Tankning på Beefeater innan vi kollar årets bild på Galler Kontrast. Lunchpaus på Corno Strada, Hornsgatan, plankstek.
Gavlarna i början av Götgatsbacken.
På Galleri Kontrast läser den unga tjejen i kassan Virginia Woolf och jag gillar ju unga människor som läser.
Tittar in på Picture this, samma utställning hänger kvar. Ny dito öppnar 28.e om jag minns rätt, vad fick hon inte säga.
Träffar på Claes och några av Göteborgs gatufotoklubb eller vad de heter. Kikar in på Katarina Wolfs vernissage på Galleri Darling och presenterar mig som Matti. Det ringer inga klockor. Vad heter du i efternamn? När hon hör det ber hon ödmjukt om ursäkt och presenterar mig som en ”ytterst begåvad fotograf”. Bara att slicka i sig tillsammans med vernissagevinet.
Vimmel i Götgatsbacken.
Nästa stop är Micke Walls vernissage, varpå gatufotografer från öst ochväst sammanstrålar på Brickyard. ”Tjena meckar du i handen, eller?” Södermeckarna har sin terminologi. På Sofia skolgård är det full fart, trots att det är helg. ”Bianca har ett liv, Alva har två liv.” Några lågstadietjejer kommer överens om ställningen i King (?).
Mackan, initiativtagare till dagens photo walk.
I sista backen före busshållplatsen snubblar jag och landar på nyllet, blöder friskt. En smubbe stannar till och kollar läget, presenterar sig som läkare. Får snabbt slut på pappersnäsdukar och ser för jävlig it på bussen, men what the heck. Ju närmare jag kommer Orminge desto mer uppenbart blir det att höger axel fick ta värsta smällen. Tar två snabbverkande opioider som inte biter särskilt mycket, axeln är ur funktion.
Jag vill varna känsliga tittare, oops, för sent. Aj som fan!
Sicket klantarsle man är!!!
