Får tämligen omedelbart ett stort problem. Den adapter jag köpte innan resan funkar inte, och det är den del där du stoppar den svenska kontakten som är fel. En jordad kontakt, som till min MacBook, går inte att få ner i den. Två plastskenor på insidan av kontakten är för stora. Knallar ner till en hardware store på Greenwich street och får låna verktyg, får sen hjälp med finputsningen. And that made the trick!
Fick istället ett annat problem, när iPhonen i går laddade ur totalt, låste den samtidigt sim-kortet och jag vet inte vilken av koderna det är, och har ett försök kvar. Är det fel är det ju kört för alla andra uppgifter har jag hemma, Ipei etc. Får se hur jag löser det.
Trodde inkasseringen till USA skulle vara värst men självincheckningen på Arlanda var kanske svettigast då New York-hotellets postnummer och sen gatuadress efterfrågades. Fick ingen bagagetag ut automaten men väl vid -inlämningen, flygstol fick jag först vid gaten. Kändes som om det var tur att jag var tidigt ute.
Löste sudoku, läste morgon- och kvällstidningen, kollade ”Ronin”. Kyckling och potatisgratäng till lunch och sen en fajita timmen före landning, Helt ok. Inga öronproblem heller, lite lock bara.
En inresedeklaration skulle fyllas i och visas upp vid en särskild kontroll efter landningen, innan det kollades fingeravtrycken. Delade en taxi med Mackan och hans sällskap Veronica och var den som släpptes av först. Jane´s hotel, charmigt men rummen är bara en säng, teve ovanför fotändan, AC, men inga garderober, fyra krokar för kläderna, lådor under sängen och en hylla ovanför densamma. Fri wifi, alltid nå´t. En dusch och wc i korridoren, men som en pratglad jänkare sa i hissen på vägen upp, man åker ju inte hit för att sitta på sitt hotellrum.
Rum med utsikt
Hotellet har för övrigt en Titanic-historia. Och i närheten har den kände fotografen Mark Seliger både bostad och studio, vad jag förstår.
”Vad är en stad?”
Nu återstår att se om detta stämmer: ”This town is often intimidating and overstimulating. And, without knowing a soul, New York can travel one step further – into the world of lonely and frightening.”
Går och tar en bit mat och några öl på Spritzer´s Corner, Rivington street. Släcker kl 03.45 svensk tid, 21.45 lokal tid. Får se vad det gör mot jet-lagen.
Läser recensioner av mitt först valda hotell i NY, St Marks. En spännande blandning av nöjda och missnöjda. Bra läge i ett spännande område, mellan Noho, Greenwich Village och East Village, mycket små rum, knappt att bagaget får plats, några utan fönster, små badrum, i stort sett bara ett rum för att sova i. Några besökare berättar om en berusad man som hittat en prostituerad och hyr rum för en timme. Låter ju kul! Men den recensionen var från 2009. Och mitt ressällskap valde hotellet på rekommendation. En inställningsfråga om vilken inställning man har, helt enkelt. Vet man att det kan vara ruffigt, får man ta det.
Magkänslan gjorde ändå att jag bytte hotell, till Jane´s hotel i Chelsea, där reservationen gjordes via Hotels.com och inte via e-mail. Bra recensioner. Mer ordning och större hotellkänsla, typ. Pytterum här också och delat badrum, men gratis wifi och cykel (!). Restaurang som bland annat serverar frukost. Inte minst kan jag betala med kort, och inte cash eller resecheckar som krävdes av St Marks. Chelseaområdet ligger på samma nivå på Manhattan som East Village, men på västra stranden. Ganska nära det första hotellet. Känns lite bättre i magen nu!
11:e september. Dagens Nyheter och säkert de flesta andra media är fulla med artiklar till tioårsminnet av terrorattacken mot USA där bilden av de brinnande tvillingtornen är ett skakande och fortfarande levande synminne. Själv var jag på jobbet och fick höra nyheten av en förälder. Men vi hade ingen teve att slå på, och hade nog inte gjort det ändå med tanke på eleverna. Bättre att vänta tills man vet lite mer och kan bemöta deras undringar och frågor på bästa möjliga sätt.
The Star Sprangled Banner
Skärpta säkerhetskontroller är en följd av elfte september. Jag fantiserar om att åka till NY och fota och hur jag kommer att bli bemött när jag klivit av planet. Står där någon kraftig, butter, uniformerad säkerhetsman och frågar vad jag har där att göra? Kommer han fråga ”Are you a friend of America?” och kommer jag att svara: ”Excuse me sir, but can you tell me, what is America?”
”Ni har klockorna, vi har tiden” (Lennart Pehrsons bok om USA tio år efter 11 september)
Amerika, USA, är så stort och där bor så många människor. Och i en smältdegel som New York finns ju alla typer, från de ytterst trevliga till de farligt kriminella. Och de flesta går det utmärkt att komma överens med. Det är ju rätt likt hur det är här hemma. Eller hur det var i t ex Manchester. Så det går ju inte att vara ovän med ett folk. Sen kan man ju ha en åsikt om den politik USA för, och om de inhemska fanatikerna i the Tea Party. Och om att det där som i England och som här hemma förs en segregerande politik som gör en liten förmögen klick allt rikare och en allt större massa fattigare. Och man sörjer sina döda lika mycket i Afghanistan och Irak som i New York.
Copyright secured by Digiprove © 2014
