Ägnade några helgtimmar åt att fixa en New York-sida på den här bloggen, den hittar ni högst upp på sidan. Det var en bökande enligt trial and error-metoden innan det fungerade. Lyckades få med ett gäng dubletter i bildspelet, men det hoppas jag är åtgärdat nu. Kolla gärna!
Alla vill ha mina pengar! Och det när min ekonomi är som sämst. Fotomagasinet Aperture vill att jag förnyar min prenumeration, det vill iofs jag också, och Fotosidan vill att jag förlänger mitt medlemskap, och det gör jag sannolikt också. Tandläkaren snodde just 1000 bagis. Men det gör det svarta hålet i min ekonomi större och svartare. Smällar man får ta, antar jag, när man gjort tre utlandsresor samma år.
1. a modern day social experiment in which involuntary participants in an enclosed space attempt to avoid eye contact for prolonged periods of time while convincing themselves that climbing two flights of stairs is a torture far worse.
Själv tar jag bara hissen upp, ska jag ut går jag ner mina fyra trappor.
Det är redan dags för årets fotomässa. Få se om jag ids ta mig dit. I dagsläget lutar det år att jag skippar det. Spar pengar därmed, på såväl inträde som på de böcker jag sannolikt skulle köpt. Inta Ruka ställer ut, och jag gillar hennes bilder mycket. Men jag har hennes bok och kan hennes stil så det är inget som får mig att åka ut till Älvsjö.
Onsdag morgon och ett i ett kärvt ekonomiskt läge kärt och välkommet tandläkarbesök kl 8. Det blir fint det.
Hoppar av redan vid Henriksdal, två hållplatser och nån kilometer innan Slussen. Kollar lite graffiti under Danviksbron innan jag fortsätter promenaden längs hela Stadsgården tills jag kommer till Fotografiska.
Fullt med folk men med kort slinker jag förbi kön. Fullt även med bilder, för mycket, på Anders Petersen-utställningen. Svårt att ta in allt, till och med svårt att ta in nå´t. Men starka bilder är det. Även om man sett dem förut. Stark är också Lisen Stibecks ”Daughters”. Kollar Höstsalongen innan jag släntrar mot Slussen. En hel del bra där också. Stannar som alltid till och plåtar folk på Slussen, missar så när min buss.
Att tatuera sig är en gammal tradition i Egypten har 4 000 år gamla tatuerade mumier påträffats. Att gadda sig är ett färskt uttryck. Ett snarlikt uttryck är ”att gadda ihop sig”. Ingetdera är något för mig. När jag växte upp var det bara sjömän och kåkfarare som var tatuerade. Och luffare. Man såg ibland folk med tre prickar på handen, så kallade luffarprickar.
”Luffarprickar tatueras på egen hand och ska vara placerade i en V-formation för att kunna döljas när man håller tummen mot pekfingret. I Sverige förknippas luffarprickar med sjömän, kåkfarare och luffare. Det var även populärt bland vissa grupper av ungdomar på 50-60-talet. Prickarnas betydelse varierar för olika grupper. Sjömän kunde göra luffarprickar på sin första seglats. Prickarna har hos dem symboliserat uddarna Goda Hoppsudden, Kap Horn och Kap Verde. Inom Örlogsflottan symboliserades trohet till Kungen, Drottningen och Kronprinsen. För luffare tre V:n med betydelsen: ”Vi Vandrar Vidare” alternativ ”Stockholm, Göteborg, Malmö till Fots”. För en del var luffarprickarna något fick man tatuera in när man hade sökt jobb i de tre största städerna i Sverige, en prick för varje stad. man fick inte ta tåg eller buss mellan städerna, man skulle vandra till fots eller möjligtvis lifta till och från.
Andra tolkningar kan vara tro, hopp och kärlek eller livet, vandringen och evigheten. Livet är pricken mot tummen. Den kortaste. Vandringen är pekfingret och evigheten är långfingret.”
Funderar lite på vilken väg jag ska promenera, bestämmer mig för den södra. Inne i city leker militären och den vägen gick jag för inte så länge sedan. Nästa beslut är om jag ska gå längs Söder mälarstrand eller Hornsgatan/Brännkyrkagatan.
På busshållplatsen ser jag en snubbe som verkar ha svårt att hålla flera bollar i luften samtidigt, men en boll är han visst överkänslig på. Hans jacka skvallrar: Thomas Lundman världsmästare i bolljonglering. På väg till ännu en uppvisning, med bollar och matta.
Militären kommer jag inte undan, de står och vaktar Slussen. Så dags, marodörerna hann före.
Tar Brännkyrkagatan ett par kvarter innan jag går ner till Hornsgatan, som jag följer ner till nya Hornstull. Västerbron sen.
På Scandinavian photo köper jag min färgpatron och diskuterar min Fuji X100-laddare. De har haft samma problem med sitt skylten och rekommenderar mig en universalladdare, som även var deras lösning. Men när jag kommer hem och kollar den begriper jag inte hur Fuji-batteriet ska kunna laddas med denna laddare. Polerna stämmer inte alls.
I morgon lördag kommer jag att ta fantastiska bilder under in promenad från Slussen till Kungsholmen. Visst är det skönt att veta sån´t på förhand?
Beställde därför boken ”Fotoboksguiden: Så skapar du fotobok & utställning” av Tommy Arvidsson. Återstår sen att tipsa Fotografiska och bestämma tid för en utställning nästa höst.
Kan också bli så att jag kommer igång för sent i morgon förmiddag och istället stannar hemma för att inte missa premier league-matchen Liverpool-Chelsea.
Läser att hockeyspelarna i Pittsburgh Penguins Sid Crosby och Patrick ”Bengan” Hörnqvist liknas vid gin och tonic. Blev plötsligt sugen på gin. Min favvodrink i Berlin, Hemingway sour, är ginbaserad (lite olika recept finns, olika mängder grenadine och med och utan apelsinjuice). Senast jag drack en GT var på planet till NY, en miniflarra Bombay Sapphire, tror jag. Sen kan man kanske hitta någon annan tonic än Schweppes? Nionde april firas den internationella Gin & Tonic-dagen runt om i världen, får ge mig till tåls tills då. Har en massa whiskey hemma, men jag dricker inte sprit hemma, bara nån drink då och då på semester utomlands.
Skräpkommentarerna fortsätter välla in. Vidtog en åtgärd som jag ska utröna effekten av. I värsta fall stänger jag kommentarsmöjligheten för en period.