Tycks ha drabbats av vårtrötthet. Orkar inte åka in till stan. Å andra sidan är det sannolikt studenter, valborgsfirare och rojalister en masse därinne, och det är inget för mig. I morgon är det första maj, håller jag mig undan demonstrationsstråken går det ju att ta en sväng. Om jag orkar, förstås.
Så i dag blir det bara det gamla vanliga – en promenad till Konsum. G11:an är med, missar en del men får till en godkänd.
Det diskuteras gatufoto på Fotosidan. Affe Johansson konstaterar att det skett en glidning från ett vidare begrepp till ett snävare. Bilder utan människor som dög som gatufoto för ett par tre år sen, men hänvisas nu till cityscapes. Mats A hänvisar till London Street Photograhy Festivals regler för deltagande i deras gatufototävling:
”Street photography can be interpreted in many ways but the London Street Photography Festival defines it as:
“un-posed, un-staged photography which captures, explores or questions contemporary society and the relationships between individuals and their surroundings.”
# Photographs where you have interacted with the subject (ie: asking them to pose for you) are not allowed
# Photographs must be taken in the public realm (for example: streets, subways, museums, beaches, parks, events, countryside etc.)”
Och någon begränsning måste såväl pool som tävling ha, medan i en bok eller en utställning varje bild tagen i ett urbant sammanhang kan passera som gatufoto. Eller till exempel i min blogg. Jag kallar det gatufoto även om det inte syns någon människa i bilden utan vars närvaro blott antyds.
Katja Hellmig tog upp interaktionen i gatufotot. Det är ju det man söker men nästan aldrig finner. Det slog mig att mina gatufotohjältar inte heller har fångat interaktion särskilt ofta utan istället fångar människan i staden, ofta ensam eller bland andra ensamma. Den interaktion jag finner är mellan lekande barn. Svårt det där, eller lätt.