”K”

Jag trodde först att du börjat med K-spaning 😉 Gillar din inslagna väg med lite murrigt och blurrigt.
/Sven

Visst är det så att det finns bildstilar som helt enkelt faller en själv i smaken, bara för att de är som de är?
Riktigt så är det inte för mig, just när det gäller det ”murriga och blurriga”. Det är inte stilen i sig som bara tilltalar mig direkt, oavsett själva bilden. I bilden i det här inlägget tycker jag att stilen samspråkar bra med bildinnehållet. Många plan i bilden, utanför ser det lite ruskigt ut, i förgrunden en nästan hotfull rygg och en liten tonårsgestalt i fokus.
För bilden från förra inlägget har jag lite svårare. Men det som blir en ingång är att du faktiskt skriver att du själv är nöjd med den. Då ser jag på den med andra ögon, med mer beredskap att känna in sig och att inte stanna upp vid själva bildytan, utan att se fotografen i det.

Jag kommer vagt ihåg ett av Affes blogginlägg där han skrev om en fd krigsfotograf som senare ägnade sig åt naturfoto. Affe menade att det fanns mycket känsla i bilden. Jag är lite tveksam till om känslorna inför bilder av en fotograf man har en anknytning till endast ligger i bilderna. Jag tror snarare att om man relaterar till en fotograf och vet lite bakgrund, att man då är mer beredd att se mer än bara komp, skärpa osv. och ser snarare det som det ofta är, ett uttryck. Men utan medvetenheten om bakgrunden är det ju inte lätt att veta om fotot bara råkade bli så och hej vilt slängdes ut på nätet. Den ”emotionella investeringen” från betraktarens sida är då inte lika stark.

/Katja

P.S.: Jag hade faktiskt också en blurrig bild ute som jag tvekade att lägga ut överhuvudtaget eftersom den berörde mig själv. Det blir ingen respons i GF-poolen. Däremot i bildanalays. Det säger en del.