Äntligen gulasch

På Rathausstrasse, en kort promenad norrut längs Breiter strasse,  får jag till sist min gulasch. Julchen Hoppe,  tror jag stället heter. De använder sig av det där i Tyskland så populära gamla typsnittet som blir snyggt när man skriver för hand, men som är rätt oläsligt.

Tar in en fördrink, Zorro, ljusblå med ett gult och ett blått sugrör. Schyst! men det ska vara både  kaffe och vispgrädde i den, och det vete fan om det var. Gulasch, som sagt, med runda bollar av potatis, svamp och röd lök. Tog en Berliner Kindl  till det, en riktig pilsner. Berliniseringen fortsätter!

Kvällen är molnig och den sköna svalkande vinden dyker upp av och till, lynnig. En ynklig liten lampa blinkar ut från tevetornet och en tysk skolklass i tonåren travar förbi.

På gräsmattan på andra sidan gatan är ett par rabbisar i färd med att käka sin kvällsmat.

På vägen hem får jag Europhymnen spelad för mig av en av de underliga typer man kan få se i Berlin. Noterar att det fik där mina fotokamrater tidigare ätit sin frukost, och som var stängt och utblåst i februari, nu återuppstått som Tengoku, sushi, asia food & café. MacBooken visar också tecken på att det är för varmt. Hotellet har wifi men det är stundtals apsegt.

Copyright secured by Digiprove © 2014