Är nog mest en samlare, har väldigt svårt att slänga något överhuvudtaget. Men till sist nås en gräns där det nya inte får plats och situationen tenderar att stiga en över huvudet. Rensade därför, inte utan svårmod, ut gamla nummer av Foto, Fotomagasinet, Kamera & Bild, MacWorld, Fritidspedagogen och några till. Tunga kassar och det krävs några vändor till återvinningen innan det är städat på riktigt. Behöver röja i bokhyllorna i arbetsrummet för att få plats med nyinköpen. För mycket ”kanske bra att ha någon gång” i hyllorna där. Det får bli dagens uppgift.
Kl 3.17 natten som gick var ett olyckligt ögonblick. Jag höll på att lägga plattor och skivor på en öppen plats, kanske en lekplats, när jag plötsligt började få anonyma hotbrev. Några gillade inte vad jag höll på med helt enkelt. Något senare hade en massa barn samlats och jag ville ha ett möte med dem för att diskutera hur jag skulle gå vidare. Ett gäng vuxna dök upp, någon kände jag igen som en rektor jag haft som chef. En annan var en kollega som föreslog att mötet skulle vara vid en lägerplats så vi gick dit. Av någon underlig anledning hamnade vi inomhus, och det var fullt med härliga ungar som jag genast kände att jag hade med mig och jag såg fram emot mötet och diskussionen med dem. Just som jag samlat ihop dem – vaknade jag. Klockan var 3.17.Tror jag börjar längta efter mina elever och på fredag när vårterminen börjar är det jag som tar emot dem, deras lärare kommer att vara ledig fredagar. Och det ser jag fram emot, har haft det så med en tidigare klass och det var veckans bästa dag.
Copyright secured by Digiprove © 2015