När jag gick till bussen i morse var de där igen, mina kära tornseglare. Men jag vill höra dem svirra utanför mitt fönster också.
Hör om det globala resistenshotet på bussradion, om att vi riskerar få globala epedemier som ingen antibiotika biter på. Bara att hoppas att man får en naturlig död an att man blir konsumerad av en mördarbakterie.
Sparbetinget går inget vidare, på tunnelbanan gjorde jag av med en hundralapp. Mitt emot mig sitter en man med en inplastad tidksrift i knät. Han säger inget. Jag läser på första sidan: "Syns det att de fejkar? Fem fotografer och en kulturgeograf om den nya fattigdomen i Sverige". Känner igen tre av namnen, Roger Turesson, Cato Lein och Mikael Good, så jag halar fram en hundring. "Tack så mycket", säger mannen på bruten svernska och när han kliver av på Medis klappar han mig lätt på knäet och tackar ännu en gång. Tittar i den när jag kommer hem. Riktigt bra bilder!
En femåring cyklar hem från dagis med mamma och pappa strax bakom.
– Jag tycker läxor är jobbigt!
– Du har inte haft en enda läxa i hela ditt liv och tycker redan att det är jobbigt, då har vi ett problem.
Mitt testande av alternativ editor och byte tillbaka sedan det inte funkade att publicera, var ingen lysande idé. WP-editorn är etter värre då å, ä och ö ersätts av kod.
Copyright secured by Digiprove © 2015