Jag mjölkade en rulltrappa i dag. Det vill säga att jag först konstaterade att jag gillade miljön, med skuggor och ljus, och sen väntade jag in personaget. Noterade att de speglade sig fint men gjorde inget mer av det.
I den här versionen ställde jag mig närmare och snedare i förhållande till rulltrappan. Gillar damens uppsyn, pilen som pekar mot henne och hur det skuggas ”blodcentralen” i rulltrappan framför henne.Mannens uttryck, hur hans ansikte speglas, ljus och skuggor.Fin teknik för avstigning av rulltrappa.
Har nu mina fotopapper, har sett Esko Männikö ”Time flies” och fikat med Katja Hemlig. Nice!