Fimpar till sist pelargonen. Men det är mörkt i ateljén, det är mulet ute och jag använder helst naturligt ljus. Sen behöver jag hitta en passande vas eller dylikt för själva arrangemanget. Men det löser sig och det blir några bilder gjorda.
Är precis färdig när Mr Linna messar och vill ha ut mig till Artipelag. Hinner med den enda rimliga bussen, nästa går om två timmar och är på plats efter en timme. Det kryllar av folk vid Gustavsbergs kyrka, sannolikt efter ett bröllop. Sista biten från Gustavsberg ner till Hålludden är en blandning av radhusidyll, industriområde och rena landet. Rådjur och hästar på fälten. På Artiåelag blir det en vandring längs flisade stigar i klorofyllen och en flukt på Baggensfjärden där ryssen kom med sina galärer för 300 år sen.
Lunch och hemåt med Artipelag express, avstigning Vasagatan. Promenerar till Slussen och kommer därmed upp i 8 138 steg.
”Greta Thunberg och Fridays for Future, nätverket av barn och unga som skolstrejkar för klimatet, vill ta ett steg till. Nu är det de vuxnas, de förvärvsarbetandes, tur att strejka för klimatet, menar nätverket i ett öppet brev till svenska fackliga organisationer.
En rundringning av Aftonbladet till LO, TCO och Saco, visar dock att intresset är svalt. ”Vi jobbar inte så”, svarar organisationerna, det finns andra kanaler att påverka politiken.”
Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap och lektor i företagsekonomi vid högskolan i Skövde som forskat om strejker sedan mitten av 1980-talet
Klimatstrejker skulle kunna vara ett sätt att fånga upp den nya Greta-generationen på samma sätt som Vietnamaktivister sögs in i det vardagliga fackliga arbetet under 1970-talet.
För vem vill vara med i ett fack som aldrig tar strid?
Copyright secured by Digiprove © 2019
2 svar på ”Från ateljén till Artipelag”
Bra dag, för dig och för mig. Släktlunch, full fart. Stackars pelargon. Om roten är kvar fortsätter den växa och blomma. Slänga i soporna, gråt.
Utrotad!