Regnet står som spön i backen och det blir sabla blött i nacken. Vinden vill vända ut och in på mitt paraply, kort sagt ett vårväder som får en att spy.
Men till jobbet kommer jag och där är vi bara ute när vi ska till och från matsalen.
Har nog förlikat mig med mitt öde. Det är mest synd om min kollega och om eleverna. Kollegan som förlorar tryggheten att ha mig som back-up, att veta att hon kan lämna klassen till mig om det uppstår nåt akut. Eleverna som förlorar tryggheten i att känna sin ”fritidsfröken”, att kunna vända sig till mig när de behöver hjälp eller känner sig lite vissna och ledsna. För mig, jag slipper stå ensam med 30 barn och känna mig otillräcklig, att inte kunna sätta mig med en grupp barn och ha en aktivitet. Att istället för att vara lärare i fritidshem vara tvungen att ständigt hålla koll på var alla är och vad de gör. Så är det i en fattig kommun som Stockholm stad.
Ryggrad är en uppenbar bristvara i riksdagen.
Copyright secured by Digiprove © 2021
4 svar på ”Elementärt”
Skäms för Sveriges oaktsamhet med människorna (och för invandringspolitiken), och att de inte är varsamma med lärare som har barnen i sin hand och sitt hjärta och att barnen känner det och det har stor betydelse för deras liv och utveckling.
Det är riktigt svagt och ynkligt!
Jag minns än idag. Dagen som blev mitt avsked till eleverna i min klass och till så många andra elever på skolan. De kändes tufft att att inte få stanna till slutet på terminen. Minns dagar med värme och glädje från elever och kollegor. Måste bara säga att du har varit sån fanatisk tillgång för skolan och de kan säkert bli kännbart i längden. Önskar redan en trevlig helg!
Ja man känner kanske inte att omsorg om elever och personal står i första rummet för det här ledarskapet.