Efter Mark Rothko läser jag om hur gatufotografen William Klein vänder sig till det abstrakta. Vilket ju, utan jämförelser i övrigt, är en väg även jag tagit. Hans konstnärsliv börjar dock som elev och assistent till Fernand Legér, får jobb som modefotograf på Vogue och plåtar samtidigt gatulivet i New York. Han gillar oskärpa vilket ju ofta ger abstrakta bilder. Inspirationskälla även han.
Kollar en dokumentär om Mark Rothko, en konstnär som jag hämtar en hel del inspiration hos.
Den första tranan har siktats vid Hornborgasjön, antyder att de rådande vinterförhållandena har en bortre tidsgräns.
Då har vi vinterväder att njuta av de närmaste dagarna. Ingen överraskning, men jag föredrar barmark under fötterna.
Kaffebryggaren susar och diskhon är fylld. De närmaste halvtimmen vet jag vad jag ska göra.
Lyssnar på en intervju med en moderat lokalpolitiker om hat och hot som antas öka igen nu när det är valår. Jag tycker att det är förjävligt att det ska vara så svårt att åtala och fälla de som hotar politiker och journalister. I inslaget hör jag att politikern polisanmält ett hot hon mottog ansikte mot ansikte men att utredningen lades ner.
Och jag gillar inte hur kvällstidningsrubriker hetsar trots att ingenting hänt:
