Blev så peppad av Planketbeskedet att jag genast åker in och kollar hur det ser ut på min tilldelade plats.
La ut fåtöljerna och stolarna för borttransport till tippen. Ska bli skönt att bli av med dem! Får ganska omgående två erbjudanden men avvaktar och ser om jag får fler.
Får reda på vilken plats jag lottats till på Planket. På vänster sida har jag en port och på höger ett hörn. Med lite tur har jag lite mer än en meter. Och det är det släta planket, om jag minns rätt, och inte det med besvärliga ribbor. Platsen ger mig bra koll på när mina speciellt inbjudna kommer och de kommer ha lätt att hitta mig. Har också trevligt sällskap i bästa Malin precis runt hörnet. Jag ska ta mig dit och kika så jag vet exakt hur det ser ut.
Efter björknäspromenaden fattades det ynka 73 steg för att nå de magiska 8 000 så efter en stunds vila gick jag ut och tog en sväng runt grannhuset vilket räckte.
Hur många steg jag tar i morgon vete fåglarna.
Känner ett svagt gnissel i höger knä när jag strosar bort till Björknäs centrum. När jag går tillbaka ser jag en katt satsa ett av sina nio liv på att hinna över Värmdövägen vid Björknäs-rondellen. Precis framför en bromsande bil vänder den tvärt och klarar livhanken. Och vad skulle den mitt i rondellen att göra, eller på andra sidan den? Där finns inget för en katt.
I dag blir det en promenad bort till Björknäs för att plocka upp ett paket. Tror det är Jan Bernhardtzs bok som jag beställde för tre veckor sedan. Det får bli dagens motion.
Mulen morgon utanför fönstret, i New York gör Hell´s Kitchen skäl för namnet med temperaturer en bit över 30°. Hoppas verkligen det är svalare när vi kommer dit.
Donerar en kasse returflaskor till min lokala rom och tar sen bussen in till Slussen. Knallar Skeppsbron mot City och en koleldad skärgårdsbåt får mig att associera till Dublin. Panoramabira och -macka, med sparv och kaja som sällskap, innan jag shoppar en ny bastantare länk till armbandsuret och en New York-karta. Knallar tillbaka och upp till Medis för buss hem.
11593 steg i min comeback som flâneur.
En av de första bilderna jag publicerade efter min comeback som forograf föreställde en trappa. Det är något visst med dem, särskilt när de är försedda med räcken som blänker fint. Världen är visserligen full av bilder på trappor, men än sen?
Min lokala rom är tillbaka på sin plats utanför Coop och jag ska nog knalla förbi med en kasse flaskor för återvinning. Sen kan det bli en stärkande promenad åt storstaden till, vi får se.
Ingen kamera synes än, stjärnorna i himmelen de blänka…
…Bronze gets the gold.
The Lionesses tog hem det men det satt väldigt hårt åt. Trots att Popp inte kunde vara med men Magull och Oberdorf var grymma i det tyska laget. Keira Walsh var matchens lirare medsuverän assist till Englands 1-o och flera fina uppspel i övrigt. Höll hårt på England, ville inte att det här glada gänget skulle behöva stå besvikna inför en enorm publik på Wembley. Kommer kännas lite tomt efter den här festen. Damernas EM är så mycket trevligare än männens, både på och utanför planen. Premier league är en vecka bort, till damernas VM är det ett drygt år.