Får vänta på samtalet från min kontaktsköterska och när det väl kommer råkar jag klicka bort det när jag ska ta upp telefonen ur fickan. Går inte att ringa tillbaka på det numret heller. Ringer ett annat nummer och lämnar ett meddelande och när jag sitter på fiket ringer hon upp. Hon antecknar mitt önskemål om att få operationen efter utställningen, annars är det inte så mycket mer. Jag kommer få hemskickad en vårdplan, datum för operationen kommer sen två veckor innan.
Surrar med min polare över ett par muggar svart och en semla. Ser ett bekant ansikte från förr och frågar, Martin? Och det stämmer, det är Martin Widmark, författaren till bland andra böckerna om LasseMajas Detektivbyrå. Hans barn var mina elever en gång. Trevligt nog känner han igen mig också.
Hämtar sen mina ramar på Pressbyrån på hemvägen . Ramar in mina svartvitingar, de foton som ska passas in i 20×20-ramar behöver jag skära till. Och när jag ändå sitter där skär jag till mina nya visitkort.
Laddar hem senaste versionen av Blurbs bok/magazineprogram och ger mig på utställningskatalogen. Fortsätter sen studierna av bildskärmsmanualen.
2 svar på ”Lidingötrappor”
Back to normal verkar det. För mig igenkänning på gymmet, F&S, kul se de gamla vanliga. Annars är det inte ofta man känner igen någon, utom i Strindbergs Blå Tornet! Det verkar ordna sig med din utställning.
Back to normal, kul att få jobba igen! Beträffande utställningen så törs jag väl inte andas ut förrän jag ser operationsdatumet. Att ha önskemål är en sak, att få dem tillgodosedda är en annan.