Det blir en turbulent första del av natten. Har tagit två alvedon mot värken. Plötsligt flaxar den onda armen ut i nån slags reflexrörelse och jag vaknar av smärtan. Sjunker in i drömvärlden där det plötsligt blir oroligt. Sängen jag ligger i är nu en säng tillhörande armén och jag med flera runt mig ingår i reserven. Nu verkar det som om vi ska flyttas närmare fronten och det ropas överallt. Benchema, är det nån som skriker. Det som sinkar är att några viktiga delar fattas. Själv behöver jag kolla att jag verkligen är kvar i mitt eget sovrum.
Kan inte somna om i det obekväma ryggläget utan går upp en stund. Skulle kunna ta en opioid, den gör mig mosig och sömnig, men jag tycker den har negativa konsekvenser för min vakna tid.
Regndroppar blinkar på mitt fönsterbleck. Gör ett nytt försök att somna.
(Nonsenstext, men det här är min dagbok).
2 svar på ”Alarm clock at night”
Din vurm för krigsromaner gör sig olägligt påmind.
Säkert, särskilt som det är månader sen jag läste den senaste. Tror snarare inspirationen finns att hämta i sjukhusmiljön.