Läser om Agne, 65, som ringde ambulansen för att han hade jävulskt ont i magen. Ambulansen kom men tog honom inte med sig. Han hittas död en timme senare, troligen avled han av blödande magsår! I artikeln uppmanar systerdottern att man ringa en anhörig först, innan man ringer efter en ambulans.
Det händer att jag skänker en tanke åt min förestående ålderdom. Förlorar jag kraften i nyporna har jag druckit mitt sista glas mjölk, för jag kommer inte att kunna få upp varken skruvlocket eller tetrapipen på Arlas förpackningar. Fast man kanske kan få hemhjälp för sån´t? Och det är tveksamt om jag skulle kunna öppna dörren inifrån om jag skulle bli sjuk och svag, låsvredet är bra trögt. Fast när jag tänker efter kommer jag inte ha råd att bo kvar som pensionär, så dörren blir inget problem.
Eller så slutar man sina dagar i en 24-timmars blöja, inlåst och fastbunden vid en säng på något trevligt äldreboende. Människovärdet står lågt i kurs i dagens Sverige, hur kommer det vara efter valet?
Nu tycker ju Reinfeldt att vi andra ska jobba till 75, efter det kan man inte ha så många år kvar så det kanske ordnar sig ändå. Jag kanske ärver Alzheimer efter farsan och då har jag ju inga problem över huvud taget. Sweet oblivion!
Läser att när en gammal människa dör är det som när ett bibliotek brinner ner. En massa kunskap försvinner för alltid. Det stämmer, det finns massor jag önskar att jag kunde fråga min mamma om. Som bara hon visste.
