Följer ni länken ser ni att det handlar om Skellig Michael, en taggig ö utanför Irlands kust. En gång tillhåll för eremitiskt lagda munkar, vars stenhyddor, s k bee hive huts, fortfarande finns att se. Där har jag för övrigt varit.
I morgon åker jag in till optikern och ser vad som behöver göras så jag får linser som ger mig lika god syn som de nya brillorna. Sen kan jag ju, följande ornitologitemat, kolla om pilgrimsfalken på Folksamhuset är hemma. Vore lite kul att se en” pille” i sin egen stad, senast jag såg en var mitt inne i Manchester.
Läser någonstans att värmen håller i sig ända till oktober. Gud förbjude!
Fick glasögon i fyran, men vägrade ha dem då jag trodde jag skulle bli mobbad. Antar att jag vande mig vid att se dåligt, enda gången jag minns att det var problem var när jag spelade hockey-bockey och inte såg bollen förrän på ganska nära håll. Skaffade nya glasögon och sen kontaktlinser som vuxen och har kört på samma recept i ett par decennier tills jag veckorna före Berlinresan gjorde en ny synundersökning och fixade nya glajer. Välja bågar var assvårt, gillade inte riktigt de mer fyrkantiga, tv-rutiga, några bågar påminde om skyddsglasögon. Valde till sist ett par lite rundare, vet inte om de passar mig men det slog mig att mina första glasögon nog var ganska lika dessa. Men jävlar vad mycket bättre jag ser nu. Ska försöka fixa kontaktlinser på samma recept. Hoppas det blir lika bra.
Grid
Men börjar dagen på vårdcentralen, öppen mottagning. För, vad kan det vara, femte gången sen 1975? Man är klen!
Bilden: man kan få för sig att det är en i svartvitt, men så dyker det blå upp, och strax skymtar även lite rött. Gillar sån´t, men det är jag det.
Åskvädret i går eftermiddag gav en skön tempsänkning och jag hade förhoppningar om ett behagligare sovrumsklimat än på länge. Men lakanet ligger åter ihopvirat som ett rep i mitten av bingen när jag vaknar. Några lakan till och jag skulle kunna fly innevärmen och klättra ut genom fönstret.
Sista semesterveckan, känner det som lite slöseri att bränna fem veckor på sommaren. Trivdes bra med sommarfritids och att lära känna elever från andra fritids och hade kunnat jobba en vecka till. Ska försöka komma ihåg det till nästa sommar.
Ausgang, U-bahn
Tumblr rullar på, inga toppsiffror men okej med mina mått mätt och jag har fått 75 följare på en månad. Bland andra signaturen ”hornyhousewifesinLA”, men nu ska jag ju faktiskt till NY och inte LA så jag klickade på en ignore-knapp.
Skuggor är det ju gott om, när solen skiner från en klar himmel. Sen får man ju vänta till senare på eftermiddagen för att det ska bli lite längd på dem. Det ”svåra” var att få folk att gå i det ljusa fältet medan jag stod där med min kamera, de flesta ville hålla sig åt sidan. Kanske för att inte störa mitt bildskapande.
Får åka bil till Gnestaplanket t o r med Malin, Jimmy och Cathrine och blir upplockad i Alvik. Framme i Gnesta får jag turligen mig tilldelad en bra plats av plankgeneral Bengan. Bra plats = där de flesta andra hänger sina bilder + skugga. Det varma vädret påverkar sannolikt antalet besökare, men det roligaste är kanske ändå att träffa andra fotografer. Sådana som man bara träffar när det är Gnestaplank, ingen nämnd, ingen glömd.
Visar för övrigt mina färska berlinbilder.
På kvällen återsågs vi, plus några till, på Mr French. Ingen IPA, och en skum hamburgare, samt seg efter en varm dag gjorde att jag kände mig tråkigare än vanligt.
MarktHalleNeun, på Eisenbahnstrasse nere i Kreutzberg, är ett häftig ställe att ständigt återkomma till. Vi var där en torsdag, torsdagar är street food-Thursdays. Då finns där en hel del käk av olika slag, och dryck så klart. Dit måste ni bara, om ni är i Berlin!
När detta publiceras är jag så gott som hemma i Orminge. Vad har veckan i Berlin givit mig? Tja, ännu bättre orienteringsförmåga. Hittar riktigt bra i de närmaste omgivningarna nu. Fotomässigt så där. Var kanske inte riktigt på hugget i värmen.
Men utflykten till Wünsdorf-Waldstadt var en höjdare!
Att dricka fem–tio glas vin i veckan kan skydda mot pulsåderbråck, enligt en studie. – Våra resultat talar för att måttlig alkoholkonsumtion av framför allt vin eller öl faktiskt har en skyddande effekt mot utveckling av pulsåderbråck i buken, säger Martin Björck, professor vid Uppsala universitet till Upsala Nya Tidning.
Tycker jag var rätt måttlig med alkoholen denna vecka, så pulsåderbråck kanske jag slipper den närmaste tiden?
Tyngst i Berlin, 12000 ton ”Schwerbelastungskörper”
Adolf och Albert (Hitler och Speer) hade stora planer för Berlin, som de tänkt skulle bli världshuvudstaden Germania. Staden skulle genomkorsas av två axlar, en nord-sydlig och en öst-västlig, och de två axlarna skulle korsa varandra i mitten. Som en del av nord-syd-axeln skulle det byggas en stor paradgata, Große Straße, med Champs Élysées som förebild. Paradgatan skulle dras genom en 117 meter hög triumfbåge, som skulle likna den som går att se i Paris, bara cirka fyra gånger större. För att testa om marken klarade av belastningen av en triumfbåge lät Albert Speer gjuta en ”Schwerbelastungskörper”, 14 meter hög och 12000 ton tung. Efter kriget gick det inte att spränga bort betongklumpen av hänsyn till den omgivande bebyggelsen. I dag är Schwerbelastungskörper i stället ett minnesmärke. Kliver av U-bahn i Schöneberg, på Platz des Luftbrückes, och går västerut längs Dudenstrasse. Just innan bron över S-Bahn, granne med ett punkthus av 60-talssnitt står den, en jättelik cylinder av grå betong, svampen kallad av de närboende. Nånstans läser jag att det till största delen är franska krigsfångar som byggt den. Kartan nedan visar hur Hitler och Speer tänkt sig den här delen av sitt Germania, med Nord-Sydaxeln och där Schwerbelastungskörper ligger skulle Südbahnhof byggas (längst till höger.
”Man tycker ju att någon kunde ha sagt något, och i synnerhet han jag lever med. Jag menar. Jag har bott här i sex år nu. Beställt kaffe nästan varje dag OCH BETT OM ETT MORGONSTÅND VARJE GÅNG. I dag behagade nämligen min kära man upplysa mig om att en latte på tyska är just det. Morning glory.”
En bit västerut längs Märkisches ufer, cirka 500 meter bort, ligger Dechshaus, en pråmrestaurang bland ett gäng historiska flytetyg.
Vill ha en schnitzel men råkar säga wienerschnitzel och får påtalat att den är gjord på kalv och att den de har är schweineschnitzel, det vill säga gjord på gris. Okej då!
Tar en vodka lemon före maten och en kristallweizen till schnitzeln. Fint det. €19.50, sådär en 180 svenska pengar.
När man reser solo har man inte alltid någon att prata med. Så man går där mållös. I dag var jag dubbelt mållös, hade inga planer, ingenstans dit jag hade lust att gå i hettan. Men jag gick ändå.
Rekade flygbussen för i morgon bitti och den gick från den hållplatsen jag trodde. Google Maps har helt andra förslag på resväg till Tegel, så jag ville kolla.
Tog sen en vid högersväng innan jag var tillbaka på hotellet efter två timmar och en kvart i solen.
Middag om några timmar, tänker bara gå runt hörnet och nåt kvarter bort längs Märkisches Ufer. Sen är det över för den här gången. Det ska bli skönt att komma tillbaka till lättmjölken, det godaste jag vet i dryckesväg. Några bilder har jag kvar att visa, de kommer när de kommer.
Läser någonstans att värmen håller i sig ända till oktober. Gud förbjude!
Copyright secured by Digiprove © 2014
