Står vid tunnelbanedörrarna och spanar ut. Vid Medis ser jag den här snubben, en typiskt fotoobjekt. Tar första bilden innan dörrarna öppnas, för att kolla effekten. Nästa bild tar jag utan något i vägen. Rätt okej bilder, med olika karaktär, om jag får säga det själv. Och han blänger bra bakom sina solglasögon. Kanske är han bara sig själv?
Tunnelbanesnubbe #1Tunnelbanesnubbe #2
Börjar bli dags att se över hela berlinpackningen och inte bara detaljerna. Och köpa euro. Beställde ett ”European health insurance card” från Försäkringskassan men har inte fått det än. Hoppas det inte hamnat bland reklamen, ska tejpa upp en ”Ingen reklam tack”-skylt vilken dag som helst nu. Senast innan jag åker.
Har avslutat min antioxidantsatsning (blå- och björnbär plus hallon i yoghurten). Vet inte vad den gav mer än en väldigt sur mage. Fick kanske en kvarts längre liv eller nåt. Är förtjust i surt, öl är rätt surt, yoghurten, bären, kaffet gör sitt till. Tur man har samarin!
Semester! Så nu upphör jag för fem veckor att vara en seriös pendlare och blir en patetisk soffpotatis istället.
Fortsätter att ladda för fotografiska stordåd ett tag till. Väntar på att idéerna ska poppa upp. Ett mentalt tillstånd som brukar infinna sig när jag har gott om ledig tid framför mig.
Får plötsligt en radikal idé: skippa bloggandet och bara plåta. Kanske publicera på Flickr, tycker Fotosidan är rätt död, och den här bloggen likaså, vad gäller tittar och och inte minst kommentarer.
Seriösa pendlare
Läser min morgontidning som i dag skriver om mobbning och rasism i skolan.
”Allt annat lika är rasism värre än de flesta andra typer av mobbning. Men framför allt måste skolan bli bättre på att erbjuda en lugn och trygg miljö för alla. Den dag som den klarar det har också de rasistiska trakasserierna försvunnit.
Ur det perspektivet känns det inte upplyftande att lyssna på Skolverkets representant som deltog i ”P1-morgons” studio i början av radioserien. Vad ska ni göra?, löd frågan. Svar: ”Bygga upp tillitsfulla relationer.”
Men hur? ”Skapa ett tillitsfullt klimat.”
Men hur? ”Jobba med relationer, stärka värdegrundsarbetet, att elever utvecklar kunskaper om de mänskliga rättigheterna.”
Jo tack. Men en inte alltför djärv gissning är att många av mobbarna, rasistiska eller inte, redan blivit fullproppade med skolans värdegrund, mänskliga rättigheter och allas lika värde. För att inte tala om lärarna, som förmodligen genomgått lektioner i detta sedan Lärarhögskolans första dag. Det räcker inte. En viktigare fråga är hur vi går vidare – hur vi ser till att de som väljer att strunta i allas lika värde inte får tillfälle att tillämpa sin klandervärda människosyn i praktiken.
Att öka medvetenheten genom att lyfta fram elevernas egna berättelser är ett bra första steg, och serien ”Rasism i skolan” är därmed ett viktigt demokratiarbete. Nu måste det till konkreta åtgärder för att skapa trygghet och arbetsro för eleverna.”
”Vore fint med broöppning så man fick en paus”, förkunnar min busschaufför i högtalaren när vi passerar över Danviksbron. Midsommarhelgen är min broöppning.
Den senaste veckan har jag fått ta hissen ner för att hämta DN utanför porten. Antagligen ett vikarierande tidningsbud utan nycklar, och med ett stort distrikt, som lämnar den där.
Har gott om tid för reflektioner under mina femtio minuters pendlande till och från jobbet. Har inte tagit särskilt många bilder på sistone, inte haft lust. Men nu har jag börjat se bilder, utan att ta dem dock. Och det är ju en bit på vägen tillbaka. Sen får vi se om det lossnar före semestern, när semestern börjar eller om jag får vänta tills jag är i Berlin ett par veckor in på densamma.
Dagens bild hittade jag i arkivet, den är cirka två år gammal. Tror inte att jag publicerat den tidigare, men är inte helt säker. Hur som helst, den inspirerar mig till att leta efter liknande scener på gränsen till abstraktion.
Kollar några berlinbloggar, hamnar på Drayton och blev lite sugen på en Transylvanian Drag Queen (This vampire queen has a sneaky secret. Filled with gin, blood orange juice and sweetening you up with a touch of sugar…she pounces when you least expect with an absinthe bite). Gäller dock först att hitta dit, sen att bli insläppt. ”Man går in i en gränd från en tvärgata till Friedrichstraße, tar sedan en sväng till höger och en till vänster innan en gigantisk kristallkrona uppenbarar sig i taket och avslöjar att man hittat rätt. Entrén är vid ett gammalt varuintag och man måste ”givetvis”, i sann privatklubbsanda, ringa på för att bli insläppt!”
Jeansben
La Ultima Cena (den sista måltiden) på Urbanstrasse 101, U-bahn 7/8 till Hermannplatz. KONZEPT:USING THE WELL KNOWN CATHOLIC TERMINOLOGY AS AN INSTRUMENT FOR ABSTRACTION AND LINGUISTIC REDUCTION, THIS NEW AND NEVER ENDING “LAST SUPPER” REQUIRES FLESH AND BLOOD, RITES, ANNOUNCEMENTS, GOSPELS, APOSTLES AND TRAITORS… Låter som något att bita i.
Dirty South, Krossener strasse 18 i Friedrichshein. Mer och mer ett favoritområde i Berlin, nära street arten på Revaler strasse. Får se om jag tittar dit. Intill, på Gabriel-Max-Strasse 4, ligger även Silo café, ”bästa kaffet i Berlin”. ”Två unga australiensare lär Berlin hur man gör kaffe”. Och de har såklart även god öl.
Vaknar tidigt. Plötsligt slår det mig att något har förändrats. Inga bankande ljud från lägenheten under mig, ingen cigarrettrök som ringlar sig in i mitt sovrum på kvällarna. Kan det ha med omvandlingen till bostadsrätt att göra? Lönsammare att köpa till introduktionspris och sen sälja med vinst än att hyra ut till polska gästarbetare? På tal om det så har jag ännu inte fått någon hyresavi från nya föreningen.
U-bahn, ögonkontakt
Googlar på New York och hittar massor av intressanta grejer. New Yorkaren James Maher erbjuder gatufotoworkhops. Kan vara kul att jämföra med min egen stil, och han har ju lokalkännedomen jag saknar. Visserligen kostar det en slant, $295 (1950:-) för tre timmar respektive $395 (2600:-) för fem timmar, men varför inte? Får vara lite extra sparsam tills dess bara.
Kollade mina fotbokmärken och hittade detta. Yanidels synpunkter på gatufoto, översatta till svenska och kommenterade av mig. Lite kul att jämföra med egna tankar, efter att ha varit verksam inom genren ett tag. Även om jag inte vill skriva folk på näsan hur de ska göra.
I) Uteslut skyltar och reklam.
Du kan självklart skapa fina motsättningar och kontraster med skyltar och reklam och visa hur vitsig du är. Halva bilden är trots allt någon annans verk och i själva verket plåtar du någon annans bild.
Min kommentar: Jag tycker om den typen av bilder, alltså när reklam är en del av kompositionen, när det görs bra.
Der Hof
II) Fotografera inte ryggar
Att fotografera bakifrån har fördelen att du slipper ta kontakt med de du fotograferar. Samtidigt är det det bästa receptet för tråkiga bilder. Ryggar är inte särskilt uttrycksfulla eller intressanta att beskåda.
Min kommentar: Ingen regel utan undantag. Men i princip håller jag med.
Minnesmärket
III) Spola gatuartister och tiggare.
Detta är de enkla bilderna då dessa personer är vana att bli fotograferade varje dag. De jobbar på gatorna och får pengar av förbipasserande, de bryr sig ofta inte om de blir fotade. Risken är att du finner dussinvis av andra tolkningar av ditt motiv på webben. Skippa dessa motiv och vänd din uppmärksamhet mot de mer ovanliga scenerna.
Min kommentar: Håller helt med!
P-chord
IV) Lämna det vackra folket i fred.
Ungefär som med reklamen fotograferar du någon annans goda arbete, nämligen ditt motivs föräldrar. Fota en snygg tjej och många kommer att tycka att det är vackert. Men är det verkligen din bild de gillar?
Min kommentar: Jag gillar ansikten och plåtar det mesta i den genren. Har inget emot att ta en bild på ett ”vackert” ansikte, typ fotomodell, lika lite som på en vackert rynkigt gammalt nylle.
Kvinnor på U-bahn
V) Inte alla är förlorade i sina tankar.
Det här är en trend jag funnit i gatufoto publicerat på internet, att det är bilder på människor “förlorade i sina tankar”. Vad jag vet, när jag är ute och går, så varken pratar jag eller ler. Sannolikheten är hög att jag tänker på något alldagligt som tvätt, en fotbollsmatch, min chef, blomvattning etc… Många foton av människor som bara promenerar är tråkiga, och en dramatisk titel förändrar inte saken.
Min kommentar: detta är det absolut vanligast förekommande gatufotot, man går bara ut på gatan och plåtar vad som kommer förbi. Visst är det också gatufoto, men det är inte bra gatufoto!
Förlorad i sina tankar?
VI) Använd vidvinkel
Lämna dina teleobjektiv hemma, sätt på en 28 eller 35mm glugg. Inte för att du inte kan ta bra bilder med teleobjektiv, uppenbarligen kan du det, men en vidvinkel tvingar dig att interagera med folk. Om du försöker undvika interaktion eller ögonkontakt till varje pris, missar du massor av fina fototillfällen.
Min kommentar: Håller med! Men det kräver vana, och innan du fått det, ett visst mått av mod.
Hjullastare
VII) Strunta i de abstrakta grejerna.
Det underbara med abstrakta bilder är att du kan visa upp din kreativitet vid dess höjdpunkt. Det tråkiga är att du ofta är den ende som förstår det. Väldigt få gatufotografer har förmågan att förmedla budskap eller känslor genom abstraktion, så lägg det bara åt sidan för en stund.
Min kommentar: Jag gillar abstrakt, men jag har inget behov av att kalla det gatufoto. Om det nu inte är sån´t här han menar:
Så vad ska jag fotografera?
Efter att ha tagit bort den här typen av bilder från din repetoar kanske du tänker “vad ska jag då fotografera ?” Det är nu det börjar bli intressant och du kommer att få veta om du är redo att ta ditt gatufotograferande till nästa nivå. Följ de här reglerna ett par veckor, se det som en lärotid och se vart det leder dig.
Min kommentar: Absolut! Prova! Som sagt, jag vill inte tala om för andra hur de ska ta sitt gatufotande vidare. Så ta det här för vad det är: åsikter.
Några inköp behöver göras före mina resor. Extra batteri till Fuji X-T1, en extern hårddisk till min snart fulla MacBookPro, kanske blir det en WD My Passport for Mac 1TB 2,5″? Kanske även en handlovsrem.
Handlovsrem GB-001
Och ett par sköna promenadskor, de jag har börjar bli utslitna. Tråkigt att det är så dålig kvalitet på skor och skosulor numera, trots att man slantar upp över tusen spänn. Får se vad budgeten tillåter när lönen kommer i slutet av kommande vecka. Berlin är billigt, i New York känns det som att det kommer att spenderas några dollar. Man vill ju ha kul!
Den legendariske fotografen Robert Frank, aktuell på Fotografiska, sa när han för första gången kom till USA att ”det kändes som om dörren öppnades- och du var fri”. Men han sa också ”vad ensamt det kan vara i America, vilket hårt land det är.”
Ibland blir jag jäkligt sur när jag läser tidningen. I dag är det Metro där en nisse i sin krönika hävdar att ”mindre klasser inte är lösningen” och att Sverige har ”färre elever per klass, 22, än genomsnittet 24 och har hållit antalet konstant lågt”. Antingen har han kollat dåligt eller så är det ren desinformation. På min skola har vi runt 27 elever i klasserna, från förskoleklass, och jag vet andra skolor i Stockholm som har 30. Att minska antalet elever per klass till 22 vore en fantastisk reform som skulle ge oss helt andra möjligheter att hjälpa och stödja varje elev än vad vi har i dag.
Copyright secured by Digiprove © 2014
