Vaknar tidigt. Plötsligt slår det mig att något har förändrats. Inga bankande ljud från lägenheten under mig, ingen cigarrettrök som ringlar sig in i mitt sovrum på kvällarna. Kan det ha med omvandlingen till bostadsrätt att göra? Lönsammare att köpa till introduktionspris och sen sälja med vinst än att hyra ut till polska gästarbetare? På tal om det så har jag ännu inte fått någon hyresavi från nya föreningen.
U-bahn, ögonkontakt
Googlar på New York och hittar massor av intressanta grejer. New Yorkaren James Maher erbjuder gatufotoworkhops. Kan vara kul att jämföra med min egen stil, och han har ju lokalkännedomen jag saknar. Visserligen kostar det en slant, $295 (1950:-) för tre timmar respektive $395 (2600:-) för fem timmar, men varför inte? Får vara lite extra sparsam tills dess bara.
Kollade mina fotbokmärken och hittade detta. Yanidels synpunkter på gatufoto, översatta till svenska och kommenterade av mig. Lite kul att jämföra med egna tankar, efter att ha varit verksam inom genren ett tag. Även om jag inte vill skriva folk på näsan hur de ska göra.
I) Uteslut skyltar och reklam.
Du kan självklart skapa fina motsättningar och kontraster med skyltar och reklam och visa hur vitsig du är. Halva bilden är trots allt någon annans verk och i själva verket plåtar du någon annans bild.
Min kommentar: Jag tycker om den typen av bilder, alltså när reklam är en del av kompositionen, när det görs bra.
Der Hof
II) Fotografera inte ryggar
Att fotografera bakifrån har fördelen att du slipper ta kontakt med de du fotograferar. Samtidigt är det det bästa receptet för tråkiga bilder. Ryggar är inte särskilt uttrycksfulla eller intressanta att beskåda.
Min kommentar: Ingen regel utan undantag. Men i princip håller jag med.
Minnesmärket
III) Spola gatuartister och tiggare.
Detta är de enkla bilderna då dessa personer är vana att bli fotograferade varje dag. De jobbar på gatorna och får pengar av förbipasserande, de bryr sig ofta inte om de blir fotade. Risken är att du finner dussinvis av andra tolkningar av ditt motiv på webben. Skippa dessa motiv och vänd din uppmärksamhet mot de mer ovanliga scenerna.
Min kommentar: Håller helt med!
P-chord
IV) Lämna det vackra folket i fred.
Ungefär som med reklamen fotograferar du någon annans goda arbete, nämligen ditt motivs föräldrar. Fota en snygg tjej och många kommer att tycka att det är vackert. Men är det verkligen din bild de gillar?
Min kommentar: Jag gillar ansikten och plåtar det mesta i den genren. Har inget emot att ta en bild på ett ”vackert” ansikte, typ fotomodell, lika lite som på en vackert rynkigt gammalt nylle.
Kvinnor på U-bahn
V) Inte alla är förlorade i sina tankar.
Det här är en trend jag funnit i gatufoto publicerat på internet, att det är bilder på människor “förlorade i sina tankar”. Vad jag vet, när jag är ute och går, så varken pratar jag eller ler. Sannolikheten är hög att jag tänker på något alldagligt som tvätt, en fotbollsmatch, min chef, blomvattning etc… Många foton av människor som bara promenerar är tråkiga, och en dramatisk titel förändrar inte saken.
Min kommentar: detta är det absolut vanligast förekommande gatufotot, man går bara ut på gatan och plåtar vad som kommer förbi. Visst är det också gatufoto, men det är inte bra gatufoto!
Förlorad i sina tankar?
VI) Använd vidvinkel
Lämna dina teleobjektiv hemma, sätt på en 28 eller 35mm glugg. Inte för att du inte kan ta bra bilder med teleobjektiv, uppenbarligen kan du det, men en vidvinkel tvingar dig att interagera med folk. Om du försöker undvika interaktion eller ögonkontakt till varje pris, missar du massor av fina fototillfällen.
Min kommentar: Håller med! Men det kräver vana, och innan du fått det, ett visst mått av mod.
Hjullastare
VII) Strunta i de abstrakta grejerna.
Det underbara med abstrakta bilder är att du kan visa upp din kreativitet vid dess höjdpunkt. Det tråkiga är att du ofta är den ende som förstår det. Väldigt få gatufotografer har förmågan att förmedla budskap eller känslor genom abstraktion, så lägg det bara åt sidan för en stund.
Min kommentar: Jag gillar abstrakt, men jag har inget behov av att kalla det gatufoto. Om det nu inte är sån´t här han menar:
Så vad ska jag fotografera?
Efter att ha tagit bort den här typen av bilder från din repetoar kanske du tänker “vad ska jag då fotografera ?” Det är nu det börjar bli intressant och du kommer att få veta om du är redo att ta ditt gatufotograferande till nästa nivå. Följ de här reglerna ett par veckor, se det som en lärotid och se vart det leder dig.
Min kommentar: Absolut! Prova! Som sagt, jag vill inte tala om för andra hur de ska ta sitt gatufotande vidare. Så ta det här för vad det är: åsikter.
Några inköp behöver göras före mina resor. Extra batteri till Fuji X-T1, en extern hårddisk till min snart fulla MacBookPro, kanske blir det en WD My Passport for Mac 1TB 2,5″? Kanske även en handlovsrem.
Handlovsrem GB-001
Och ett par sköna promenadskor, de jag har börjar bli utslitna. Tråkigt att det är så dålig kvalitet på skor och skosulor numera, trots att man slantar upp över tusen spänn. Får se vad budgeten tillåter när lönen kommer i slutet av kommande vecka. Berlin är billigt, i New York känns det som att det kommer att spenderas några dollar. Man vill ju ha kul!
Den legendariske fotografen Robert Frank, aktuell på Fotografiska, sa när han för första gången kom till USA att ”det kändes som om dörren öppnades- och du var fri”. Men han sa också ”vad ensamt det kan vara i America, vilket hårt land det är.”
Ibland blir jag jäkligt sur när jag läser tidningen. I dag är det Metro där en nisse i sin krönika hävdar att ”mindre klasser inte är lösningen” och att Sverige har ”färre elever per klass, 22, än genomsnittet 24 och har hållit antalet konstant lågt”. Antingen har han kollat dåligt eller så är det ren desinformation. På min skola har vi runt 27 elever i klasserna, från förskoleklass, och jag vet andra skolor i Stockholm som har 30. Att minska antalet elever per klass till 22 vore en fantastisk reform som skulle ge oss helt andra möjligheter att hjälpa och stödja varje elev än vad vi har i dag.
Får en chock när jag av någon underlig anledning kollar över de dystra krukväxterna i köksfönstret. Mitt i eländet blommar min orkidé efter flera års dvala. Skithäftigt!
Mindre häftigt är det orangea kuvertet. Vill knappt öppna det. Bara att försöka hinna resa så mycket som möjligt så länge jag orkar innan jag går i pension. Sen är det kört! Vann visserligen på lotto i helgen men 21:- räcker inte så långt.
Läser ett par rubriker på kvällstidningens webbsida: Hästar blir sjuka av välfärden och Döda kor flyter i land i Skåne. Vad är det som händer?
Kollar sista avsnittet av ”Alla är fotografer”, julspecialen där Rheborg och Schyffert ska ta varsin bild i syfte att få så många likes som möjligt. Det som slår mig, och som jag tänkt på länge i och för sig, är att det är tjejerna/kvinnorna som står för mycket av det bästa och mest kreativa i kulturvärlden för tillfället. I det här avsnittet hade gubbarna varsin ung tjej som experthjälp: Sandra Beijer respektive Anna Sahlin.
Va ere som händer?! Inte mycket, faktiskt. Lite tråkigt emellanåt, men säker nyttigt att i det närmaste totalvila från i stort sett allt. Läser mycket, och lär mig en del. Bland annat ett ord jag inte minns att jag stött på tidigare, även om jag borde gjort det: oxymoron. En oxymoron eller en självmotsägelse är ett ord eller begrepp som är sammansatt av två element som står i motsatsförhållande till varandra eller är skenbart oförenliga. (Wikipedia). Typ fulsnygg, äckligt gott, jätteliten. Man lär så länge man lever!
Halva juli har gått, tornseglarna lär upp sina ungar att göra anflygningar mot fiktiva bon och använder mitt balkongtak till det. Precis som förra året. Sen väljer de att bosätta sig under andra balkongtak, tror det blir för varmt under mitt som vätter mot söder. Men en föraning om att sommaren lider mot sitt slut är det ändå. Och två veckor kvar av semestern!
I Berlin gick det att ta U-bahn när det inte hände något på gatunivå. I deras tunnelbanevagnar sitter folk längs väggarna och är utmärkta och lättfångade fotoobjekt. Inte riktigt så på tuben i stan. Här kan du ofta bara plåta den som sitter mittemot dig eller bredvid dig, på andra sidan gången.
Jobbar som sagt tre dagar denna vecka. Nu är alla fritidsavdelningar sammanslagna och jag träffar barn jag inte känner. Roligt då att höra hur en av dem säger till sin kompis om mig: ”han är jättesnäll!” Och då har jag egentligen bara pratat med barnet ifråga,och lyssnat. Men hon var uppenbarligen mycket nöjd med att få vuxentid.
Företog en meningslös stadsresa i går. Åkte in för att klippa mig men den rackar´n till frisör kör sommarstängt på helgerna sen den 24:e. Snopet, även om jag hade det på känn. Får dra in efter jobbet i morgon i stället. Kanske klämmer jag in ett besök på Scand Photo och köper lite fotopapper. Alltid kul att kunna printa lite bilder att kika på. Var på vippen att torska dit på en Fuji X100S. Hade den funnits inne vete tusan om jag inte fallit. Plåtade med föregångaren under gårdagens stadstur och det gick skapligt. Ännu bättre kunde det säkert blivit med X100S, avseende brus om inte annat.
FOTO dunsade ner genom brevinkastet och liksom i Kamera & Bild hittar jag en del bra här. T ex en steg-för-steg instruktion i Photoshoppande för att skapa en skräckbild. Det kanske jag testar någon tråkig dag framöver?! Inta Ruka föräras en intervju. Minns jag inte helt fel kan hennes bilder ses på Fotografiska i höst. Och filmen Maud Nycander gjorde om henne var ju underbar.
Copyright secured by Digiprove © 2014
