Ofta får jag några bilder över när jag varit ute och lufsat. Jag menar, alla bilder kan ju inte klämmas in i ett och samma blogginlägg. Då tar de ut varandra. Fick ihop tre bilder på barn i stan i går och hade ett tag planer på ett barntema igen, men la in såpbubblebilden i förra blogginlägget. Återstod blott två barnbilder. Inte mycket till tema.
Den här tjejen förefaller inte vara så särskilt nöjd med att bara sitta och vänta.
Den här bilden tog jag hemma i Orminge. Den större killen hindrar sin kompis från att komma ut.
Tycker båda bilderna visar hur det kan vara att vara barn i dag. Utan att veta vad som egentligen är sant för den övre bilden, kan jag ändå känna att barnet känner sig övergivet av en vuxen. ”Sitt här och vänta, jag är snart tillbaka!” Sen dröjer det, och dröjer.
I den undre bilden är situationen desto klarare. Killen som håller för dörren för sin förtvivlade kompis (lillebror?) är i den här situationen inte särskilt snäll. Vilket kan avläsas i den instängdes ansikte.
Slår mig att jag har en bild till, tagen första maj, som jag kan använda i det här inlägget.
På väg mot Björns trädgård?
En positiv bild av kamratskap och ett gemensamt intresse. Lite motvikt till de första två fotografierna. Och det blev ett tema till sist.
2 svar på ”Storstadsbarn”
Små teman har också rättigheter. Rimmar ju rätt bra på barn dessutom.
Så fint flickan i bild 1 sitter, med knäppta händer (eller väldigt snarlikt), och väntar på något gott – som man aldrig väntar på för länge, påstår dom vuxna.
Det är säkert lillebror i bilden under. Inget nytt under solen där, så har det alltid varit. Men ansiktet på den instängda gör ont. Säkert en av de första upplevelserna av svek från någon man känner för honom.
/tim
Man hoppas ju att flickans långa väntan belönas med något gott.
Storebror borde få en stund i snickeboa.