Prowokacja eller rappakalja?

Mellan 18 maj-1 juni ställer åtta masterstudenter från HFF ut sina examensarbeten på Fotografins Hus i Stockholm. Jag ska nog gå dit och kika.

Anders Östberg tycker till på Fotosidan.se. : ”Det skojigaste är väl beskrivningarna av projekten, snacka om att överanalysera och försöka göra det vardagliga märkvärdigt. Men det kanske behövs en krystad symbolik för att vissa bilder ska få någon mening och ge åskådaren något att klia sig i huvudet över. Som det brukar vara med konst och konstkännare, alltså. :-)”

Har sett en hel del sådant redan. Foton som jag inte ser något alls i, men som förses med en lika svårförståelig text och därmed framstår som oerhört djupa och väldigt mycket konst.

Hittar även följande bland kommentarerna till utställningen, en av de deltagande fotograferna skriver: ”Fotografiet Avslut (2010) ett verk i en serie arbeten där jag intresserat mig för avslutets symboliska betydelse, där slutet lika gärna kan vara början. Vad är det egentligen som finns kvar efter ett avslut? Hur påverkas man av det man vill ändra, förändra eller göra om?”

Önskar att jag kunde formulera mig lika ”skickligt”. Då hade jag kunnat pådyvla er hur oerhört centralt ovanstående fotografi är i min samhällskritik med dess outtalade symbolik som  synliggör den eviga konflikten mellan levande och döda ting. Det oskyldiga barnet som konsument. Vad kan köpas, är allt till salu?

F-n, det går ju att svamla om man anstränger sig 🙂 Och det går att bli åtminstone lite provocerad av det. Eller?!