Träffar en ung kollega på tuben, han är sen och skenar iväg före mig. Skolans idrottslärare cyklar förbi och bakom mig stojar några elever på swahili. Så kan också en dag inledas.
Svalt och skönt, gillar som sagt att ha fleece, eller ännu hellre jacka, på mig. Och kan jag bara låta bli det där pusselspelet ska jag väl kunna sussa gott när sovrumstemperaturen sjunker.
En råtta korsar min väg när jag knallar mot Gullmars. Ett illavarslande omen? The Black Death är på väg tillbaka. Eller så är den bara vilse, gnagarna ska ju hålla sig i Solna, om ni frågar mig. Den kan ju å andra sidan förebådat morgonens regn, vad vet jag?
Var 976 kliv kort om mitt stegmål i förrgår så i går blev det som nämnts en promenad till Gullmars. Det gjorde susen, nu passerade jag 8 000 steg med råge. Men nåt kvällsevenemang orkade jag som väntat inte med. Och superintressant vet jag inte om det hade varit. Istället kunde jag läsa ett nytt nummer av Kamera&Bild.
Copyright secured by Digiprove © 2019
4 svar på ”Omen”
Bara fortsätta stega. Jag var på Anders Hansens föreläsning igår och det är det enda som får oss att överleva och lägga på nya hjärnceller, det är att gå minst 10 000 steg per dag. Styrketräning nada. Bara bra för blalans. Nåja bra för artrosen också och benskörhet. Keep it up.
Jäklar, 10 000 steg!
OK, jag tog nog i, vad brukar du säga?
Jag brukar säga hupp hej, ett två, ett två. Antalet steg är olika för olika personer, långa eller korta ger olika siffror.