Tar på mig samma skjorta som sist, den där som stoppar insektsbett, då jag läst att det är gott om mygg i skogarna. Trots att den är nytvättad luktar den unket svett från första sekund, men vem bryr sig?
Tar tuben till Skarpnäck och på väg ner till idyliska Brotorp passerar jag en jättegryta. Bockar av första kontrollen och fortsätter till Klisätra gård. Klisätra ängar är ett gammalt kulturlandskap som omnämns redan på 1500-talet. Namnet Klisätra betyder troligen betesmarken bortom klyftan. Brukaren var bonde under Årsta fram till slutet på 1700 talet då Skarpnäck övertog gården. På 1800 talet blev gården öde men marken användes fortfarande för bete och slåtter. Idag finns inga byggnader kvar. Fint med historiska vingslag, de svalkar fint i värmen.
Läser en skylt: ”Död ved lever”. Min träskalle likaså.
Lömska insekter vill åt mitt blod men det bromsar inte mig. De surrar irriterande framför näsan men inget biter på mig.
När man inte vet vart man ska ta vägen kan man alltid kliva in på en stig.
Minnen från utflykter med hundratals barn genom åren poppar upp när jag passerar en bergknalle som vi ofta besökte förr, bland annat med de elever som kom med hej då-orkidén. Det var fina tider det, och fina barn.
Precis som förra gången hittar jag de svåra kontrollerna utan att sätta en fot fel egentligen, medan jag får jobba hårt för att hitta de som ska vara lite lättare. Å andra sidan var jag då redan uppe i över 10 000 steg och hjärnan började gå varm.
Går hemifrån 11.20 och är hemma 19.30. Nytt säsongsrekord, 21,2 km fördelat på 28 041 steg. Men den där satans istermagen låter sig inte påverkas!
Copyright secured by Digiprove © 2021