Har nog hamnat i en ond cirkel. Är heltrött redan klockan 12 och ställer in dagens fotorunda, också. Å andra sidan är det kanske just långa promenader jag behöver om jag ska få tillbaka orken. Eller om jag har järnbrist, men varför skulle jag ha det?
Orkeslös?
Vill se sjunde och avgörande semin mellan Skellefteå och Gnaget kl 15 så det blir blott en promenad till Konsum. Men Fuji X100 ligger i fickan så jag kanske hittar något kul på vägen?
Har just fått hem uppgraderingen till Snow Leopard, men behöver tydligen uppgradera ett snäpp till, till Lion, för att kunna installera Lightroom 4. Får se vad som kraschar och vad som funkar efter allt detta. Nya skrivardrivrutiner till Epson vill jag minnas jag läste att jag behöver hämta.
Lyckades i går, efter ett halvår, uppgradera firmwaren till Fuji X100. Hade petat med fel fil, . TRF istället för .DAT. Denna j-a teknik! Gillar inte datorfix!
Men det gick bra! Epsondrivrutinerna hämtades automatiskt, man har ju en Mac! Plåtade för övrigt med Fuji X100:an vid en utflykt med eleverna. Trots ISO 6400 blev det kanonbra!
Kanske är det gatufotoporträtten som gör den stora skillnaden mot förra året? Jag har oftast använt min Canon 5DmkII med 50mm/1,2, ibland Fuji X100 med 35 mm och oftast beskurit bilderna. Jag har med andra ord inte stått närmare än kanske 4 meter någon gång. Det finns de som hela tiden säger ”gå närmare, du måste gå närmare” medan moralens väktare hävdar att du då ”kört kameran upp i nyllet på folk”. De senare låter jag plaska vidare i sin ankdamm.
Jag tycker det blir intressantare, till och med vackert, med gatufotoporträtt, det vill säga när personen inte är medveten om att den blir fotograferad, eller inte bryr sig.
”The Rocker” nedan är det enda porträttet i samlingen där jag frågade om lov. Jag gör det då och då, och hittills är det nog fifty-fifty mellan ja och nej. Är det ett synnerligen intressant ansikte frågar jag mindre sällan för att det ska förbli ett gatufotoporträtt och kanske för inte riskera ett nej.
Parkourkillen nedan var väl medveten om att jag plåtade och var nog mest nöjd med uppmärksamheten.
Nedanstående bild tog jag på Bukowskis Contemporary-visning. Gillar bakgrunden!
Älskar skäggstubben hos det här ansiktet. Över huvud taget ett ansikte som kan berätta en hel del för den som vill lyssna.
Kommer säkert att fortsätta plåta gatufotoporträtt, men även växla mellan att fråga först och att försöka fota oupptäckt. Har upptäckt att det är rätt kul att prata med folk medan man tar deras bild. Är jag på mindre vernissage brukar jag be att få ta konstnärens/fotografens porträtt. Det har blivit en samling fotografporträtt också som kommer snart, kanske redan i morgon.
To understand my photography, please have a look at ”Hötorgsloppis”, ” Slussen, Stockholm” and my other pages. You find them under the header.
Mors då, på mors dag! Regnigt och eländigt under förmiddagen. Huvudvärk! Med andra ord en dag som klippt och skuren för en fotoutflykt för att äntligen tillfälle att hårdtesta nya kameran på gatan.
Vid Björknäs är det förarbyte. Chaffisen som ska köra oss vidare sitter kvar vid busshållplatsen och kvider: Jag vill inte!” Han har fått slänga i sig lunchen och är grinig. En ung man ska till att kliva på, frågar: ”Är det här snabbaste bussen till Slussen?” ”Söndagsbussen?” undrar chauffören. ”Jag menar snabbaste vägen?” ”Ta en taxi, det går snabbast!” ”Snabbast av bussarna? fortsätter den unge mannen. ”Alla bussar är lika snabba! Å ingen biljett har du heller”, säger bussgubben surt när mannen börjar knappa in ett biljettsms. ”Den ska var klar när du kliver på! Alla är så stressade nuförtiden.” ”Jag bara frågade om den här bussen går raka vägen till Slussen utan omvägar” ursäktar sig en unge mannen. ”Det är bara att lära sig, 444, 445…”
Som vanligt har jag lagt upp en bana med kontrollstationer. Startpunkt Slussen. Tänker plåta FISK-skylten i Gamla stan, mellan Kornhamnstorg och Mälartorget. Den känns gammal och genuin, vet inte om den är det.
Sen kika in på en utställning på Munkbron, om jag inte missuppfattat det hela. Hittar nämligen inte var jag såg den infon. När jag väl står där hittar jag ingen passande entré eller andra ledtrådar till någon fotoutställning så jag fortsätter vidare.
Behöver ny läsning sedan jag läst ut Keith Richards-biografin och strax även ”Urban Safari” och ämnar mig till PocketShop inne i Centralstation. Kommer ut med Jan Guillou: ”Ordets makt och vanmakt”, Erik Niva: det bästa ur ”Livet längs linjen” och ”Den nya världsfotbollen” och Barney Hoskins: ”Lowside of the roads. A life of Tom Waits”. Två bra journlister och en favvoartist. Det ska väl räcka ett tag.
Nästa anhalt var tänkt att bli MM och nyöppnade Siri Derkert-utställningen, men det började dunka i skallen. Hemresa och lite Slussenfoto.
Kameran då? Menyläsning är sällan kul, det finns så mycket som är fullständigt ointressant. Fujis ej undantagen. Istället leker jag med menyer och inställningar hej vilt. Tar ändå en titt till och får förklarat vad fiskdammen på displayen betyder. Jag har slirat med tummen och ställt in vitbalansen i undervattenläge. Det ska visserligen regna i helgen, men det är nog inte vad som avses här. Men teknik intresserar mig inte så det kommer ingen beskrivning av olika inställningar här. Jag bara kör.
Åker ofta tunnelbana och buss med mina elever när det är trångt.
Rubriken är en aning överdriven. Visserligen kommer jag hem med flera hundra bilder, men alla är inte ”fine”. Och det beror på mig, inte på kameran.
”Of course, there will always be those who look only at technique, who ask ”how,” while others of a more curious nature will ask ”why.” Personally, I have always preferred inspiration to information.” – Man Ray
Skulle någon läsare få för sig att hon/hon vill ha min bok ”Fotospår”, 450:-, så finns det strax några ex här i stan för direktköp. Den finns ju att köpa på Blurb annars.