Upptäcker att jag missar Vagabund denna resa (åker hem på onsdag). De har bara öppet onsdag – lördag från kl 19. Berlin Bier shop öppnar härnäst på tisdag, lite i senaste laget, och inte heller Heidenpeter kommer jag åt innan jag åker hem. Återstår das Meisterstück, som har ett gott sortiment. Korv och bira, med andra ord. Och nära till en drink på Newton.
Tar en tvåochenhalvtimmas runda i hettan, försöker hålla mig i skuggan där det går. Dumpar mina tomglas i glasåtervinningen på samma gata. Lufsar planlöst upp genom Museuminsel och finner mig strax var på Alexanderplatz. Köper ett vykort som jag skriver och frankerar. Men var ska jag posta det?
Brevlåda?
Brevlåda?
Går ju inte ens att googla på, hamnar på brevlåda (där posten dansar in till en själv) och postfack, där du hämtar din post. Ja ja, de som ska få det bor i samma hus som jag så jag kan ju lämna det när jag kommer hem.
East Side Gallery
Kommer bort till East Side Gallery, väljer insidan, men det är en återvändsgränd. Fint med 500 meter extra i värmen! Korsar Spree via den vackra Oberbaumbrücke. Längs stranden tillbaka, så långt det går. Knallar genom tipilägret, där tältande ungdomar bor på såväl lång som kort sikt.
Oberbaumbrücke
Tankar vatten på ett par ställen, men knallar non stop i övrigt. Här snackar vi träningspass! Och turistbilder 🙂
Ett par timmars vila, sen en promenad som belönas med käk, en god öl och sannolikt en god drink.
Edit: lyckades till sist googla fram rätt sida, och det ligger en postlåda nära frukostfiket och jag kan ta den vägen när jag strax ska iväg och käka.
Wünsdorf-Waldstadt. Före detta högkvarter för de ryska militära styrkorna i Tyskland. En stad i skogen, även kallad ”Lilla Moskva” eller ”Den förbjudna staden”. Innan det var detta nazisternas underjordiska bunkerhuvudkvarter för tyska Wehrmacht och armens överkommando. Har planlades bland annat Barbarossa, tyskarnas täcknamn för invasionen av Sovjetunionen som påbörjades sommaren 1941.Från den för sin tid högteknologiska kommunikationsbunkern styrdes de tyska styrkorna under andra världskriget.Innan det var det ett militärt område sedan den kejserliga armens och preussiska arméns tid.
Ovan jord ute i det lilla samhället finns ett tjugotal skyddsrum som påminner om någon slags stenåldersraketer. Tanken var att bomberna helt enkelt skulle glida längs sidorna och explodera utan att göra någon skada. De flesta var omkullrasade och dolda av växtlighet, en handfull står dock upp som påminnelse om krigets fasor och människors ibland underliga uppfinningar för att undkomma dem.
Vi, Gustaf, Janne och jag, kikade runt själva en stund för att få tiden att gå till den guidade bunkervisningen kl 14. Det fanns flera turer att välja på och de flesta drog i väg till nån Land Roverutflykt. Kvar var cirka tio ”normala människor”, som guiden uttryckte det.
Han tog oss några hundra meter bort, låste upp en bastant grind och visade oss en karta över det stora området och alla bunkrar förbundna med underjordiska gångar. De allierade bombade flitigt men blott en handfull militär personal dödades, däremot cirka 120 civila. Ingångarna till Zeppelinbunkern var av massiv armerad betong, maskerade till civila bostäder som det bodde familjer i. Lite mysko att dessa familjer fick besök av över hundra personer (som ju jobbade under jorden). Bunkern i sig själv skyddades av en sandwichkonstruktion bestående av tre meter armerad betong , ett lager sand, betong, sand etc.
De ”mindre” bunkrarna bestod av fyra våningar, varav två under jord. Härifrån styrdes den tyska arméns insatser under andra världskriget. Men trots att platsen var krigets viktigaste, var Hitler aldrig här.
Bunkrarna sprängdes för att göra dem obrukbara för militära syften enligt Potsdamavtalet, Zeppelinbunkern klarade sig med bara små skador på den västra ingången. Kvar blev ett ruinlandskap som ändå ger en känsla av hur kraftfulla bunkrarna måste ha varit och hur de dominerat landskapet.
(Hade lite svårt att hänga med i tyskan så jag reserverar mig för att allt är rätt uppfattat).
Hett och kvavt ovan jord, över trettio grader. När vi gick ner i kommunikationsbunkern Zeppelin var luften nere på 14-18 meter frisk och sval och temperaturen runt 10°. Riktigt skönt.
Ingången till ZeppelinbunkernTung ståldörr in till Zeppelinbunkern, innanför ligger en dekontamineringssluss
Zeppelinbunkern byggdes som en ABC-bunker, den skulle stå emot atombomber, biologisk krigföring och kemiska attacker. Ingången hade därför en sluss, där besökaren kunde dekontamineras, så ingen olämplig substans släpptes in.
Rester av det rörpostsystem som användes för områdets internkommunikation
Efter 70 år är det inte mycket som återstår mer än gångar och rum. Här och var finns spår efter den för den tiden avancerade kommunikationsutrustning som inte bara förband bunkrarna med varandra utan även armeöverkommandot med alla tyska militära förband ute i krigets Europa.
Vi rörde oss på mellan 14 och 18 meters djup och avslutade mycket effektfullt med en 260 meters promenad på 14 meters djup i min iPhoneficklampas sken längs Nordstollen mot utgången där.
Inte Nordstollen, utan en annan lång gång.
Sovjets marskalk Zhukovs stab gjorde Wünsdorf-Zossen till sitt huvudkvarter, och uppenbarligen trivdes de för Вюнсдорф (som de kallade det) blev sätet för för de ryska styrkornas överkommando i Tyskland tills de lämnade 1994. Men det är en annan historia och det vore kul att kunna återkomma för att kika på den ryska staden, hur mycket som nu återstår av miljöerna från filmen nedan. Och hur tillgängligt det är.
Här en film som visar lite av det vi såg på vår bunkertur.
Den ryska perioden får man en liten känsla av i den här filmen.
Denna intressanta och mycket givande dag avslutades med några kalla i Gustafs trädgård där Gustafs fru Andrea anslöt och till sist kunde jag bocka av Loch Ness från min lista då vi tog vår kvällsmat där. Minnet stod mig bi och jag kunde fråga om de hade whiskyn Glenglassough, och det hade de: i versionerna Revival och New Spirit.
Tack, Gustaf!
På väg hem byter jag från S-bahn till U- vid Potsdamer Platz och ser en mass blåljus och poliser. En pro-Palestinademonstration. Även det en annan historia, även om den hör ihop med människans (mäns) eviga dragning till våld och krig.
Gör ett smärre avsteg från morgonrutinen, tar med mig frukostmackorna och juicen till rummet. Fixar pulverkaffe till, och det kan nog bli en öl som avslutning.
Rumsstädningen tar hand om Beck´s- och vattenflaskorna men ”mina” tomglas får jag ta hand om själv 🙂 Får kolla hur de har det med återvinningen här i trakterna.
Planerar en lugn morgon/förmiddag för att kolla genom bilder och se om jag får ihop något om Schwerbelastungskörper respektive Wünsdorf-Waldstadts bunkrar. Smälta intrycken, med andra ord.
Ligger i bingen efter frukosten och funderar över dagens bana. Ser att Berlin Bier shop faktiskt ligger nära Turmstrasse där jag var i går. Så går det när man inte är tillräckligt noggrann. Tar det i dag istället. De öppnar kl 14 så det blir att hitta på något tills dess. Behöver knappast stressa iväg heller. Lika soligt och hett i dag. Det går skapligt att hålla sig i skuggan medan jag letar mig ner till Bethanien. Lokalsinnet står mig bi och jag tar en lunchschnitzel och en kristallbira hos 3 Schwester. Skönt få vila fötter och ben, påkarna börjar jama lite nu. En jazzgitarrs toner letar sig ut genom ett öppet fönster, sparvarna dansar efter brödsmulor i gruset .
Benito´s
Alex Vive
Tänker kolla skjortor på Trendy Army store men de har så klart lunchstängt. Försöker under tiden hitta Passenger espresso, men misslyckas där. Det var i och för sig fyra år sedan webbsidan lades upp så det har ju hunnit hända vad som helst.
Berlin Bier shop
U-bahn bort till Sturmstrasse och Berlin Bier shop. ”Behöver” köpa några öl till hotellrumskylen och till morgondagens träff med Gustaf och Janne. Vilket ställe! Tyvärr fattar ju inte berlinarna det. Innehavaren berättar att det är svårt att gå runt, ta hem nya öl etc när kunderna bara köper en flaska taget. Nå, jag gjorde mitt och köpte sex hittills oprövade pale ales.
Kollade mina fotbokmärken och hittade detta. Yanidels synpunkter på gatufoto, översatta till svenska och kommenterade av mig. Lite kul att jämföra med egna tankar, efter att ha varit verksam inom genren ett tag. Även om jag inte vill skriva folk på näsan hur de ska göra.
I) Uteslut skyltar och reklam.
Du kan självklart skapa fina motsättningar och kontraster med skyltar och reklam och visa hur vitsig du är. Halva bilden är trots allt någon annans verk och i själva verket plåtar du någon annans bild.
Min kommentar: Jag tycker om den typen av bilder, alltså när reklam är en del av kompositionen, när det görs bra.
Der Hof
II) Fotografera inte ryggar
Att fotografera bakifrån har fördelen att du slipper ta kontakt med de du fotograferar. Samtidigt är det det bästa receptet för tråkiga bilder. Ryggar är inte särskilt uttrycksfulla eller intressanta att beskåda.
Min kommentar: Ingen regel utan undantag. Men i princip håller jag med.
Minnesmärket
III) Spola gatuartister och tiggare.
Detta är de enkla bilderna då dessa personer är vana att bli fotograferade varje dag. De jobbar på gatorna och får pengar av förbipasserande, de bryr sig ofta inte om de blir fotade. Risken är att du finner dussinvis av andra tolkningar av ditt motiv på webben. Skippa dessa motiv och vänd din uppmärksamhet mot de mer ovanliga scenerna.
Min kommentar: Håller helt med!
P-chord
IV) Lämna det vackra folket i fred.
Ungefär som med reklamen fotograferar du någon annans goda arbete, nämligen ditt motivs föräldrar. Fota en snygg tjej och många kommer att tycka att det är vackert. Men är det verkligen din bild de gillar?
Min kommentar: Jag gillar ansikten och plåtar det mesta i den genren. Har inget emot att ta en bild på ett ”vackert” ansikte, typ fotomodell, lika lite som på en vackert rynkigt gammalt nylle.
Kvinnor på U-bahn
V) Inte alla är förlorade i sina tankar.
Det här är en trend jag funnit i gatufoto publicerat på internet, att det är bilder på människor “förlorade i sina tankar”. Vad jag vet, när jag är ute och går, så varken pratar jag eller ler. Sannolikheten är hög att jag tänker på något alldagligt som tvätt, en fotbollsmatch, min chef, blomvattning etc… Många foton av människor som bara promenerar är tråkiga, och en dramatisk titel förändrar inte saken.
Min kommentar: detta är det absolut vanligast förekommande gatufotot, man går bara ut på gatan och plåtar vad som kommer förbi. Visst är det också gatufoto, men det är inte bra gatufoto!
Förlorad i sina tankar?
VI) Använd vidvinkel
Lämna dina teleobjektiv hemma, sätt på en 28 eller 35mm glugg. Inte för att du inte kan ta bra bilder med teleobjektiv, uppenbarligen kan du det, men en vidvinkel tvingar dig att interagera med folk. Om du försöker undvika interaktion eller ögonkontakt till varje pris, missar du massor av fina fototillfällen.
Min kommentar: Håller med! Men det kräver vana, och innan du fått det, ett visst mått av mod.
Hjullastare
VII) Strunta i de abstrakta grejerna.
Det underbara med abstrakta bilder är att du kan visa upp din kreativitet vid dess höjdpunkt. Det tråkiga är att du ofta är den ende som förstår det. Väldigt få gatufotografer har förmågan att förmedla budskap eller känslor genom abstraktion, så lägg det bara åt sidan för en stund.
Min kommentar: Jag gillar abstrakt, men jag har inget behov av att kalla det gatufoto. Om det nu inte är sån´t här han menar:
Så vad ska jag fotografera?
Efter att ha tagit bort den här typen av bilder från din repetoar kanske du tänker “vad ska jag då fotografera ?” Det är nu det börjar bli intressant och du kommer att få veta om du är redo att ta ditt gatufotograferande till nästa nivå. Följ de här reglerna ett par veckor, se det som en lärotid och se vart det leder dig.
Min kommentar: Absolut! Prova! Som sagt, jag vill inte tala om för andra hur de ska ta sitt gatufotande vidare. Så ta det här för vad det är: åsikter.
”An intelligent man is sometimes forced to be drunk to spend time with fools” (Ernest Hemingway)
Bara nio googleminuters promenad från mitt NYC-hotell ligger Johnny´s bar och Bunga´s Den. Får ta och kika in där när de har happy hour mellan 1 pm – 3 pm: ”köp två, få den tredje gratis”. Sen bör jag vara redo för gatufoto. Vem som är dumbommen här är upp till betraktarens öga 🙂
Maximilian
Kikar in på Fotosidan och läser inläggen om dogma, och om kalibrering av bildskärmar. Blir lite trött av att folk inte kan acceptera att andra tycker annorlunda. I någon blogg tycker någon att det laddas upp för många bilder, både i bloggar och pooler, att man därmed förstör sitt varumärke. Vad ska jag med ett varumärke till?
Ingen currywurst i NYC, men man vet aldrig
Vill ta tillfället i akt att pusha för en duktig fotokompis: Sven Lundin. Kolla in hans photostream på Flickr!!! Inte för att han behöver mer uppmärksamhet där, det har han redan 🙂
Hittar såklart ett bra tips i ”New York Select”: Chelsea Brewing Company. Inte långt från hotellet, med ett gäng spännande öl. Kanske kollar jag in Ear Inn, ”the oldest working bar in NYC”, särskilt om det är något band som lirar där? Eller the Bowery Ballroom? Grand Central måste jag se! Är torsk på järnvägsstationer.
Den gamla bron
”Ett annat New York” låg på hallgolvet när jag kom hem i förrgår. Även det en guidebok med mycket kul, som jag återkommer till. Läser i morgontidningen att författaren, Daniel Svanberg, kommer till Akademibokhandeln på torsdag kl 17 för att berätta om sin nya bok ”Ett annat Manhattan”. Tyvärr så jobbar jag till kl 17 så det missar jag. Det är mycket Manhattan redan i ”Ett annat New York” så jag skulle vilja veta vad som skiljer den senaste boken från den förra.
Ska strax åka in till ett vernissage på Galleri Movitz, där fem konstnärer varav en är min barndomskamrat Mikael Thorselius ställer ut på temat Stockholm. Efter det tänker jag knalla bort till Fotografiska och kolla Robert Frank.
Pendlare, Berlin
Har kanske redan visat denna, men det har ni hunnit glömma 🙂 Tog den under min promenad ner till Steglitz och puben Loch Ness. Kanske någonstans längs Yorckstrasse? Fuji X100, tror jag att jag använde tills batteriet la av och jag tog fram nya X-T1:an.
Våren var som sagt redan en bit på väg i Berlin, när jag var där för två veckor sedan. +14° och sol, lärkorna drillade i skyn över Tempelhofs nedlagda flygfält och i lyktstolparna på Oberbaumbrücke kvittrade stararna oefterhärmligt.
Nu verkar våren ha kommit ikapp mig här i Stockholm, ringduvor kuttrar och talgoxar pumpar cykeldäck.
Vår i Berlin, en kvällsöl utomhus
Slutade tidigt i går, kl 16, och var på väg till Robert Frank. Kom på att Fotografiskakortet låg hemma.
Allt funkade, från utcheckningen på Hotel Grosser Kürfurst till incheckningen här hemma. Cirka 50 minuters väntan på flygplatsen, annars handlade det om under minuten beträffande flygbuss, tunnelbana och min lokalbuss.
Plåtade in i det sista:
Packa upp, tvätta, äta lite, vattna blommor, kolla posten, läsa någon gammal morgontidning, packa jobbryggan. Sen är det nog god natt.
Tar en tvåochenhalvtimmas runda i hettan, försöker hålla mig i skuggan där det går. Dumpar mina tomglas i glasåtervinningen på samma gata. Lufsar planlöst upp genom Museuminsel och finner mig strax var på Alexanderplatz. Köper ett vykort som jag skriver och frankerar. Men var ska jag posta det?
Copyright secured by Digiprove © 2014
