Herregud vad det är gott med kall lättmjölk!
Allt funkade, från utcheckningen på Hotel Grosser Kürfurst till incheckningen här hemma. Cirka 50 minuters väntan på flygplatsen, annars handlade det om under minuten beträffande flygbuss, tunnelbana och min lokalbuss.
Plåtade in i det sista:
Packa upp, tvätta, äta lite, vattna blommor, kolla posten, läsa någon gammal morgontidning, packa jobbryggan. Sen är det nog god natt.
Copyright secured by Digiprove © 2014
Ännu en gammal goding som legat och skvalpat i utkasthögen.
Betar av punkt efter punkt, eller åtminstone en punkt på listan som var att tömma och avsluta bankfacket och -avtalet. Något jag skjutit på men som jag i dag kunde bocka av. Hade lite flyt, banken stängde medan jag avslutade mitt ärende. Träffade en gammal klasskompis utanför och snackade bort en stund, hade jag pladdrat på en stund till hade jag kommit för sent.
Nu har jag julkorten kvar, jobbigt!
text
Copyright secured by Digiprove © 2013
Jag tycker man måste få leka även med något så allvarligt som gatufotografi. Det måste vara roligt! Det finns perioder då jag saknar inspiration, då jag tycker att jag fastnat och tar samma bilder om och om igen. Då kan det vara läge prova att byta teknik, prova kort skärpedjup, lägga skärpan på olika plan i bilden, eller ta extrema närbilder. Varför inte byta motivområde totalt för några veckor?
Eller glugg? Gatufoto utövas som ni vet, ni som följt den här bloggen, med en Canon 5D mkII och en 50mm/1,2 (ett påstående som är en klackspark med glimten i ögat mot de som, på fullt allvar, hävdar att det är Leica som gäller för gatufoto, med en 35mm). Mitt nästa köp blir för övrigt ett 35mm. För att återgå till ovanstående och tidigare resonemang, bryt ”regler”, prova fota med 85 mm, 70-200mm, vad som helst! Sen håller jag ju med om att ska du gatufota är det 35:an eller 50:an på. Men för att få fart på´t igen kan du testa annan optik.
Det här är den bild som är mest ”far out” av de jag tog under året. Inte många begriper sig på den eller ser något i den över huvud taget. Men är det så viktigt? Måste allt vara begripligt? Eller lagom? Varför måste man vara ”mainstream” i allt man gör? Lek, experimentera, finn nya motiv och annorlunda, framförallt var dig själv och fota det du vill. En mer berättigad fråga i sammanhanget är väl om man ska publicera resultatet. Har du en blogg som denna är det bara att köra på.
Tar med även denna, som ett exempel på lek. Kunde ju kompat bättre, men men.
Den här bilden, däremot, den gillar jag. Här går det att läsa in en historia om man vill.
Ovanstående bild är jag också förtjust i och kan även den sägas vara resultatet av leklusta.
Nu var det väl varken idétorka eller avsaknad av inspiration som gav de här bilderna. Snarare tvärtom. Har en länk till en japan, tatsu, http://jastatoy.exblog.jp/15669845/, som plåtar företrädesvis mycket nära gatuporträtt men ibland ”vanligt” gatufoto. Mycket svärta där. Även mina förebilder inom amerikanskt foto, Elliot Erwitt, Lisette Model med flera tog bilder med svärta och oskärpa. Gillar det.
Ni hajade den genomgående prylen, va? Som håller ihop detta tema?
”Just Kids” är namnet på årets bok för mig. Patti Smith´s självbiografi om de svåra åren tillsammans med Robert Mapplethorpe och kampen för deras respektive konstnärsskap.
Just kids får därför bli titeln på den här bloggposten. Har jobbat med barn sedan 1972 och skaffat mig ett professionellt öga för barn. Med allt större gruppstorlekar måste jag ofta på avstånd kunna läsa av kroppspråket, se och bedöma situationer som uppstår, om det är en konflikt eller lek, om jag behöver ingripa eller ej. Det gör att jag automatiskt har ögonen öppna för barn även när jag är ledig och ute och fotograferar.
Sen är de härliga att plåta och bilder på barn väcker alltid känslor. Ovanstående bild gillar jag mycket för att tjejen hoppade in i min bild som jag önskat men sprallade och var glad på ett sätt jag inte förväntat men som gjorde bilden.
Jag vet inte vad det var som fick henne att dröja här, i ruffiga Slussens blå gång. Kanske testade hon akustiken under kupoltaket. Nu springer hon ifatt mormor och lillebror och bilden kallar jag ”Flykten från Tokyo”.
Centralstationen är en favoritplats och då gärna i mörkret intill spåren. Där fann jag den här tjejen stående på en riktningspil och med en Annie Lebovitzaffisch bakom ryggen.
En bild från årets Planketutställning. Två tjejer tittar på bilden av en jämngammal, helnaken tjej som kissar rakt ut. Vad tänker de? Vad tänker mannen som stänger porten efter sig och sin bil? Tycker bilden berättar en historia, den har ett innehåll och en interaktion mellan människor som därtill förhåller sig till en kontroversiell bild.
Ni får en till, en i färg. Trots att den inte riktigt passar in i sviten. Tycker flickans uttryck passar till antimobbningsbudskapet bakom: ”Vänd världen rätt”.
Köpte för övrigt den där vinyl-till-digitalgrejen på nätet och sparade 329:-. Kollade genom vinylhyllan och hittade en hel del skumt som jag glömt att jag köpt och inte har någon aning om hur det låter. Det kommer bli kul att digitalisera! På köpet får jag en städning av bildfiler på datorn (för att få plats med musiken). Kanske gör jag något fynd även där?
Detta var årsgenomgång #1.
Åker in till Alewalds efter jobbet för att kolla vinterekipering. Typ lager på lager. Fick några tips. De hade ett par varma höga stövlar som jag kanske ska testa. Tycker det är fötterna som lider värst när det är kallt.
Plåtar mig hemåt via Kungsgatan, vackert juldekorerad, Norrlandsgatan, Kungsträdgården där hög reggae ackompanjerar ismaskinens rundor. Strax i Gamla stan där högvakten traskar omkring, ensam eller i patrull. Hoppas de har varmt på fötterna!
Julmarknaden på Stortorget har just bommat för dagen. Synd. Hade gärna hälsat på i boden för sameslöjd. Har besökt julmarknaden med mina elever massor av år och vi brukar alltid växla några ord, damen i boden och jag. Mycket lustig folk som tassade omkring i gränderna. Många var utstyrda som höghattarna ovan, andra smög runt och verkade köra blixtkrig med kamera och hade vit armbindel a la franska revolutionen.
Hinner inte stanna vid Slussen utan får istället rusa till min buss. Hinner ta några snabba ändå. Nu ska jag ladda för El Clásico.
Slussen, ständigt detta Slussen.
Läser i Micke Bergs bok Retro om Mullvaden bland annat. På en bild ser jag en banderoll: ”Planera för människor – inte för pengar” och tänker att det gäller ju i högsta grad Slussen. Slussen är alldeles för viktigt för att offras på Mammons altare. Såg någonstans att de funderar på att lägga bussterminalen i Katarinaberget. Klart är att den behöver större utrymme än i dag.
I övrigt snöar det i Orminge och har gjort så hela dagen. Plogbilarna kör fram och tillbaka för att hålla vägarna farbara.
Läser ut Retro, Micke Bergs bok. Bra bok, bra tidsdokument. Kollar genom Eye in Stockholm av Claes Henrik Hedberg. Påminner en hel del om en del av mina egna bilder.
Tänker strax slänga upp adventsgrejerna. Alltid spännande att se vilka som lyser
Bilderna är från Slussen, om nu någon missat det. Mycket väntan, på bussar och tåg, på vänner och bekanta, på kunder och leverantörer, trafikanter och resenärer, på julen och på ingenting.
Behöver nya skjortor att ha på jobbet så det får bil en kombinerad gatufoto- och skjortutflykt. Inget intressant att fotografera på buss eller tunnelbana så jag börjar på allvar när jag stiger av vid t-centralen.
”Mot Klarabergsviadukten”
En rulltrappa i motljus, genom glas och med lite speglingar blev nummer ett. Går sen Klarabergsbron över till Kungsholmen och följer fortsättningen av Kungsgatan en bit tills jag kommer till Terräng. Provar några skjortor och kommer därifrån med två stycken. Behöver många fickor, för glasögon, pennor, iPhonen med mera och på Terräng finns det jag behöver.
”Det ljuva livet”
Går tillbaka mot Centralstation och ner i mörkret. Gillar när det är svart, med få ljuskällor och när bilderna blir lite, eller mycket, brusiga.
”Halvdoldis”
”Klapplek”
Och i färg blir det än mer tydligt. Några bilder konverterar jag ändå till svartvitt.
”Inte titta”
”Tjolahopp, typ”
Finns som synes en hel del att upptäcka i Centralstationens vrår. Vitlöksoset ligger tungt när jag glider in i vänthallens myller av resande och väntande.
”Tråkigt bakom galler”
Utanför Pressbyrån vimlar tunnelbaneresenärer till och från pendeltåg och fjärrditon. En kille lyckas se ensam ut där han sitter med sin kaffemugg, trots att hundratals medmänniskor rusar förbi.
”Solofika”
Tunnelbanan tar mig till bussterminalen vid Slussen och på 445:an tar jag några bilder på ett par medresenärer med iPhonen.
Och medan Tevez rullar in 1-0 för Man City mot Chelsea, sitter jag och bloggar och bildbehandlar, fast i omvänd ordning.
Om du gillar bilderna, kan du väl lämna en kommentar? Hälsningar /Matti
Nämnde i någon blogg ljuset på Centralen i Stockholm och avsåg bland annat entrén mot Klarabergsviadukten. Men även avsaknaden av ljus därunder, vid Arlanda express. De här platserna återvänder jag gärna till när mitt gatufotande gått i stå, eller när jag inte tycker att jag fått någon bra bild dittills under fotopromenaden. Det finns därtill en hel del spännande trappor och passager att spana av. Och på tal om vimmel så är här alltid gott om folk att plåta.
Den här äldre mannen var djupt engagerad i datorhantering och märkte inte att jag tog flera bilder av honom. Däremot frågade jag mannen på bilden nedan om det var okej att fota honom och utsikten och han nickade.
Innertaket på Centralen är urtjusigt. Gillar som sagt ljuset som faller in genom den glasade entrén från Klarabergsviadukten.
Vid Arlanda express är det mörkt men med min 5D mk II är det inga problem och ibland är det inte bara kaffet som jag vill ha svart.
Som sagt, ljus och/eller mörker, både och eller antingen eller. Med lite tur får man till kul siluetter (skippar h:et, känns som en mer svensk stavning, helt ok enligt SAOL).
Centralen är en schysst plats för gatufoto!
Dags igen för utflykt till utomsocknes mål, Gnesta. Att det är en fotoutställning där i dag har väl ingen missat? Kända FS-profiler ställer ut och många av bilderna har jag sett, men jag är lite nyfiken ändå. Gnesta ligger en bit bort, det går snabbare att ta sig till Helsingfors. Någon recensent är jag inte, men bilderna var fina, idéen kul och det är roligt att få levande ansikten till namnen. Som bonus får jag en pratstund med Claes W.
Södra station
Lite drygt att åka pendeltåg , skönt att inte behöva göra det varje dag. En tvåpersoners möhippa tar sig fram och tillbaka genom vagnen, den blivande bruden säljer kramar för 5:-.
Krama en blivande brud för fem kronor
När jag kliver av vid Södra station och går ner mot Slussen pågår Prideparaden, massor av folk och färg. Vid trappan från Fatbursparken till Medis sitter ett glatt gäng. Fattar inte om det är en svensexa eller något annat. Det huvudpersonen högljutt erbjuder är i alla fall inga kramar.
”Gazza”-look alike
Skönt att vara ute med kameran igen och ta lite bilder till bloggen. Var ute i ösregnet i torsdags men tyckte inte jag fick med mig något värt att publicera. Skrev om kaspisk trut i senaste bloggposten. I torsdags såg jag på Skeppsbron den medelhavstrut som fågelskådarna larmat om hela veckan. Eller, jag såg fågelskådaresset Svante Söderholm och fattade genast vad han var ute efter. Svante pekade sen ut rätt trut för mig. Vitfågelbestämning är för proffsen.
Så botas tågdöden
Hoppas ni såg K-specialen i går med lettiska fotografen Inta Ruka. Så känslosamt och så fina och starka porträtt! Och härliga gamla hus och kvarter i Riga. Man blir lite sugen på att åka till Baltikum och fota.
På MoMa har just avslutats en retrospektiv utställning med Henri Cartier Bressons fotografier. I fotomagasinet Aperture läser jag att en som varit inblandad i utställningen hade HCB:s kontaktkartor och konstaterat: ”The decisive moment is bullshit! There are ten pictures before and ten pictures after every one of them; he actually took thirty pictures of people leaping over that poodle”. Tja, det är väl så vi gör ibland.
