Kategorier
Stockholm

Kenneth Gustavsson och Johan Willner på Fotografiska

Har ni inte besökt Fotografiska så bör ni passa på nu! Christer Strömholm, en av den svenska fotografins giganter, är bara det ett tungt skäl. I kväll var det dessutom vernissage för Kenneth Gustavssons ”The Magic bar” och Johan Willners ”Boy stories”. Två väsensskilda utställningar, i svartvitt respektive färg, men båda gav mig väldigt mycket. Läser Thomas Wågströms förord till boken som säljs i samband med  The Magic Bar-utställningen: ”Kom att tänka på det där fönstret på Vasagatan.  Det med de vissna kaktusarna som du stannade nedanför och tittade på varje kväll på väg till Pressklubben. Du såg en bild där, kväll efter kväll. När jag frågade dig långt senare hur det gick med den bilden, så sa du att de bästa bilderna är de som man aldrig tar. Jag förstår vad du menar.”

Linnea Södahl soundcheckade medan jag tog en öl, en ost- och skinkmacka och en kanelbulle (kanelbullens dag!)

Vernissage i mörker

En häger fiskade från en förtöjningstamp på Stadsgården. 1/30 sekund och uppljusning i LR krävdes.

”Om vår bakgrund ger oss vår identitet  och vår framtid är ett hopp – och om bådaderssa är illusioner – så har jag sökt efter och arbgetat med en illusion. Tanken är svindlande men också skön. Kanske är det bra att ta saker för vad de är. Tankar och berättelser. Fotografier.” Johan Willner

Som sagt, bege er dit och se själva!

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2012
Kategorier
Stockholm

Guldgruvan

Läste någon bloggare som köpt ett nummer av tidskriften FOTO från 1984 på en loppis. Jag har FOTO från 1971-1974 och när jag slumpvis rycker ett nummer ur tidskriftssamlaren för 1971 är det marsnumret. Tämligen exakt 40 år gammalt med andra ord!

Filmen ”Mazurka på sängkanten” recenserades men intressantast är det fotoreportage över åtta sidor från Mallorca av Anders Petersen och Kenneth Gustavsson. ”Det är utsiktslöst att försöka ge en nyanserad eller objektiv bild av vår Mallorcaresa. Vi kan berätta om hur vi tyckte och vad vi såg, och samtidigt försöka hålla oss så ärligt som möjligt till våra intryck”, säger Anders Petersen.

I didn´t do it, I wasn´t there

Nästa nummer jag får i min hand är nummer 12/1971. En 22-årig Björn Dawidsson får sex sidor. Bildtexter? ”Behövs inte” säger han. ”Detta är en massa lösryckta bilder utan tema, de får tala för sig själva. Jag har inget att säga!”

Henri Cartier-Bresson uppmärksammas i nummer 11/1971. ”Jag vill vara anonym, osynlig, komma med ljudlösa steg, undvika frågor från omgivningen.” Cartier-Bresson var känd som fotograf, men okänd som person. När han vid ett tillfälle kom med sina Leicor över axeln hörde han en person bakom ryggen tydligt utbrista: ”Se där ännu en galning som tror han är Cartier-Bresson…”

Spar resten till ett annat tillfälle, men det känns redan lite som en guldgruva.