Kategorier
Stockholm

Letter heads – street photography

About street photography

Semester och tid att fundera, till exempel på gatufoto. Hur förbaskat svårt det är att få till riktigt bra gatufoto – street photography. Tycker inte att jag har en enda riktigt, riktigt bra. Än!

Letter heads – street photography

Hittade en text jag hittat på någon sajt när jag studerade gatufoto som intensivast.

”It took root in New York in the 60s and 70s with compelling images of street life that captured the heart of the city. But anxieties about privacy, terrorism, and paedophilia have conspired to make the art of street photography ever more difficult.”

Håller väl inte riktigt med om att det ”took root in New York in the 60s and 70s”. Tycker det startade tidigare, redan efter andra världskriget, med fotografer som Lisette Model, Louis Faurer, Ted Croner och William Klein med flera. ”Street seen” är en bra bok om denna period.

”You are walking out into the world to see what happens. There’s no agenda,” says Matt Stuart. But with photography, there is always an agenda. The lure of street photography is more likely connected to its democratic thrust, and to the – usually mistaken – belief that it is the one kind of photography we can all do.

The evidence would suggest otherwise. ”You are looking for that brilliant moment that 99% of the time you don’t get,” says Stuart, ”That is exactly why it is both the most accessible and the most difficult kind of photography.”

“Photograph like an assassin; suddenly and silently.” — Osamu Kanemura

Asphalt script

Min erfarenhet är att folk har en j-a koll på dig och din kamera. Eller är det bara inbillning, de kanske bara kollar på dig som de kollar på varje människa de möter? Läser på bland annat Fotosidan att flera andra gatufotografer har gjort liknande erfarenheter: att folk har för sig att jag som fotograf måste fråga först. Men frågar jag först är det inte längre gatufoto, enligt min mening. Och att det inte är tillåtet att plåta folk på gatan.

Bra samtida gatufoto hittas bland annat på in-publics sida.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2012
Kategorier
Stockholm

Det vackra i det trista grå

Läser i DN att det är en Mary Ellen Mark-utställning på gång till Fotografiska i januari. Den ser jag fram emot. I övrigt är det HCB:s födelsedag i dag. Är för trött efter arbetsdagen för att orka fira. Och ärligt talat har jag större idoler än Cartier Bresson. Får kolla upp Louis Faurers högtidsdag.

Vintertidtabell och ny operatör för Nacka-Värmdö. Det som märks är nya bussar. Vilket ju är på tiden. Åkte hem med en ny ledbuss och den kändes XL, extra lång.

Ovanligt tråkiga bilder i detta inlägg? Nja, det tycker inte jag. Ibland får man anstränga sig lite extra för att se det vackra i det vardagliga grå och trista. Lampors blänk i regnvåt asfalt, en kastanjs grenar över en gammal stentrappa eller bänkars mönster vid en utescen. Det är poesi för den som ser och hör.

I morgon kväll hoppas jag orka med ett vernissage efter första hela skoldagen med mina unga elever. Återkommer om det blir så.

Kategorier
Stockholm

Tilldragande foto, eller ouppfyllda kriterier?

Läser något intressant i Fotografisk tidskrift. Jenny Maria Nilsson skriver att hon oroas av att elever som gått gymnasiet med media- och/eller fotografinriktning oftast ställer frågor om datorer och photoshop. Photoshop ersätter inte kamerateknik eller förståelse för ljus och seende, skriver hon, och önskar att det undervisades mer i fotografiets historia.

För mig är det självklart att studera vad tidigare gatufotografer, dokumentärfotografer och fotojournalister har gjort och lära mig av det. Och inte minst att inspireras. Av W. Eugene Smith, Louis Faurer, Elliot Erwitt, Lisette Model, Helen Levitt, Daido Moriyama med flera. (Ja, HCB, Brassai, Boubat, Koudelka, Kertesz, vilken lista det blir, och då är ändå inte nyare fotografer som Markus Hartel, Matt Stuart, Jesse Marlow och Matt Weber nämnda, förrän nu).

Ouppfyllda statiska kriterier om skärpa och exponering?

I förra numret av Fotografisk tidskrift publicerades en bild av Martina Hoogland Ivanow, vilket tydligen upprörde en del läsare som tyckte att hennes fotografier ”inte håller den kvalitet de vill att professionella fotografer ska förknippas med.” ”Men vad är en bra bild? frågar Jenny Maria Nilsson. ”Att statiska kriterier om skärpa och exponering ska vara uppfyllda? Det är att förminska fotografiets potential.”

”Tilldragande”?

”Ett bra foto drar betraktaren till sig”, svarar den danske fotografen Per Bak Jensen.

Ledsnade för övrigt på Onexposures skarpa, perfekt exponerade bilder och tog för några veckor sedan bort länken från min startsida. Det blev för snyggt. Har kvar länken till 591 Photography Blog, som visar bra bilder ibland och ibland rent usla. Men det gör vi alla.

Läser Keith Richards-biografin just nu. Intressant att läsa om sin egen tid, även om Keithan är tio år äldre.

Kategorier
Stockholm

Louis Faurer

Som nämnts har jag just läst om Louis Faurer (1916-2001). I förordet beskrivs han som ”one of Americas quiet photographers”. Hans fotografier från gator i Philadelphia och New York var råa, melankoliska, hade en psykologisk laddning. De bästa bilderna tog han på vanliga människor och han drogs även till de marginaliserade.  Faurer drog sig gärna mot film noir för att skapa bra fotografier.  En teknik han använde var att kopiera två negativ ovanpå varandra för att få intressanta ”dubbelexponeringar”.  Speglingar och ljusreflexer var annat han utnyttjade för att skapa spännande bilder.. Han var även uppmärksam på siffror, bokstäver och andra tecken och inskriptioner i stadslandskapet.

”En skivköpare i staden”, lite dubbelexponeringskänsla. Copyright Matti Merilaid

Louis Faurer reser över till Europa och stannar några år bland annat i Paris. När han kommer tillbaka till New York konstaterar han att klimatet har förändrats. På 40-talet var det ingen som brydde sig om att de blev fotograferade. Nu, trettio år senare, är folk misstänksamma och försiktiga, konstaterar han.

Där fick jag för mina förutfattade meningar att det är en nyare företeelse med en del människors näst intill aggressiva aversion mot att bli fotograferade. Och att det är lättare i New York. Vilket det kan ha blivit sen dess, i och för sig.

”Villa i rulltrappan”, även här lite drag av dubbelexponering. Copyright Matti Merilaid

På ett ställe i boken berättas hur Saul Leitner och Louis Faurer hade svårt att utveckla sitt personliga fotograferande i konkurrens med den professionella karriären, i Faurers fall som modefotograf. ”Who saw our pictures?, he asked. ”Not many. We didn´t have an audience. It´s difficult to explain the sense of emptiness that existed around photography. /…/ Your personal work became something in your drawer that no one ever saw… It´s difficult to maintain a certain enthusiasm when no one cares.”

Det kan nog en och annan fotograf även i dag känna igen sig i.

”Samtal i konsthallen”. Rörig högersida, vad är ute och vad är inne?

Faurer croppade så gott som varje negativ, ibland beskar han upp till en tredjedel av originalet. Hur mycket han än beundrade Henri Cartier Bresson, kände han inget krav att endast kopiera hela negativet, som den franske fotografen gjorde.

Jag ansluter mig till Faurers skola. Har plockat fram en hel del bilder ur mitt arkiv som jag genom beskärning gjort, i mina ögon, mer intressanta.

”Skyltdockan och Frank Zappa”. Klottret på dörren för representera de bokstäver, siffror och andra tecken Faurer gärna använde i sina bilder.

Vill ni ha koll på amerikansk gatufotografis historia tycker jag ni ska läsa ”Street Seen”. Där möter ni flera av de bästa gatufotograferna. Gör sen gärna som jag, fördjupa er i de ni gillar bäst. Lisette Model, Elliot Erwitt har jag hittills betat av. W. Eugen Smith är för mig en annan höjdare, men mer en bildjournalist/photojournalist.  Böckerna om hans två projekt ”Dream Street” och ”The Jazz Loft Project” är underbara. Är man bara det minsta seriös som gatufotograf studerar man historian och fotograferna bakom begreppet. Om inte annat är det hemskt inspirerande.

Kategorier
Stockholm

Räck ut en hand

Promenerar med mina elever sen två dagar tillbaka, passar på efter lunch och före mellanmålet. Bra träning för en åldrande gatufotograf. Kanske blir jag piggare och orkar gatufota oftare efter arbetsdagens slut.  Lyckas övertala mig själv att besöka Moderna museet trots att jag är trött och egentligen helst vill åka hem.

Buss 55

En hel del godis att kika på, i olika genrer. Det jag fastnar för denna gång är Diane Arbus. Gillar också Irving Penns ”Marlboro black pack”, ett kollageliknande fotografi av ett av bilar och fötter massakrerat tompaket av Marlboro (tror jag). Georg Oddner har med några som jag gillar, och jag gillar återseendet av Barbara Morgans ”Spring on Madison Square”. Vad värre är är att jag inventerar museets boklåda och finner en oemotståndlig, men dyr, bok om Louis Faurer av Anne Wilkes Tucker. Måste  ha! Mycket svärta och korn! Underbart!

Buss 55:II

Kvarsittare

På hemvägen hämtar jag ut ”The Jazz Loft Project”, ”photographs and tapes of” W. Eugene Smith, skriven av Sam Stephenson. Har med andra ord en del att kika på när jag strax tar påskledigt.

Såg i Aftonbladet, eller var det DN, rubriken ”Munkavlarna kan avtalas bort” och tyckte det var lite tveksamt ur genussynpunkt. Jag menar, om nunneavlarna får vara kvar.

Läsövning på engelska, Henri Cartier Bresson är inblandad.