Med jämna mellanrum blossar diskussionen upp, vad är gatufotografi? Nu senast i Fotosidans forum, ”Gatufotografi = bild från gatan?” Några har knepigt med FS Gatufotopoolens snäva definition: ”Du betraktar urbana miljöer som en teater och gillar möjligheten att ’stoppa’ tiden. Berättelser från samhället är helt naturligt för dig och du avbildar speciella och mänskliga situationer i det offentliga rummet som hör till tiden eller kulturen. Dina bilder innehåller människor, för dig okända personer, gärna ur vardagen, interagerande och frysta i ett ögonblick som inte ögat hinner uppfatta.” En definition som utesluter bilder som denna av Nils Jorgensen.
Att i dag avbilda speciella och mänskliga situationer i det offentliga rummet, eller på interagerande människor, är svårt och kräver mycket svett i form av många långpromenader som för det mesta inte ger en enda bra bild. Men häri ligger ju utmaningen. Gatufotopoolens begränsning försvarar jag, det skulle sannolikt bli en stormflod av bilder utan mänsklig närvaro i poolen annars. Men det är där, det. I övrigt är jag för en vidare beskrivning av gatufoto, där bilder som Nils Jorgensens platsar. Mer In-Public-style. Alla genrer håller sig med gränsområden och när det gäller gatufoto brukar jag i bland leka med minimal mänsklig närvaro i bilderna.
31
P chord
Och varför ska det vara så noga med vilken etikett man sätter på sina bilder? ”Urbant foto” brukar jag kalla det jag håller på med, andra föreslår ”flanörfoto”.
Var för övrigt ute en sväng i dag, mer om det tidigast i morgon.
Copyright secured by Digiprove © 2013
