Har gott om tid för reflektioner under mina femtio minuters pendlande till och från jobbet. Har inte tagit särskilt många bilder på sistone, inte haft lust. Men nu har jag börjat se bilder, utan att ta dem dock. Och det är ju en bit på vägen tillbaka. Sen får vi se om det lossnar före semestern, när semestern börjar eller om jag får vänta tills jag är i Berlin ett par veckor in på densamma.
Dagens bild hittade jag i arkivet, den är cirka två år gammal. Tror inte att jag publicerat den tidigare, men är inte helt säker. Hur som helst, den inspirerar mig till att leta efter liknande scener på gränsen till abstraktion.
Läser att Stockholm är nästbästa kommun att bo i, min hemkommun Nacka har dalat från andra till sjundeplats. Men Stockholm känns lite bättre att leva och jobba i efter motkampanjen mot SD:s vidriga annonskampanj i tunnelbanan. Det skänker lite hopp, skönt att det finns motkrafter som står upp mot rasism och nazism.
Kollar några berlinbloggar, hamnar på Drayton och blev lite sugen på en Transylvanian Drag Queen (This vampire queen has a sneaky secret. Filled with gin, blood orange juice and sweetening you up with a touch of sugar…she pounces when you least expect with an absinthe bite). Gäller dock först att hitta dit, sen att bli insläppt. ”Man går in i en gränd från en tvärgata till Friedrichstraße, tar sedan en sväng till höger och en till vänster innan en gigantisk kristallkrona uppenbarar sig i taket och avslöjar att man hittat rätt. Entrén är vid ett gammalt varuintag och man måste ”givetvis”, i sann privatklubbsanda, ringa på för att bli insläppt!”
Jeansben
La Ultima Cena (den sista måltiden) på Urbanstrasse 101, U-bahn 7/8 till Hermannplatz. KONZEPT:USING THE WELL KNOWN CATHOLIC TERMINOLOGY AS AN INSTRUMENT FOR ABSTRACTION AND LINGUISTIC REDUCTION, THIS NEW AND NEVER ENDING “LAST SUPPER” REQUIRES FLESH AND BLOOD, RITES, ANNOUNCEMENTS, GOSPELS, APOSTLES AND TRAITORS… Låter som något att bita i.
Dirty South, Krossener strasse 18 i Friedrichshein. Mer och mer ett favoritområde i Berlin, nära street arten på Revaler strasse. Får se om jag tittar dit. Intill, på Gabriel-Max-Strasse 4, ligger även Silo café, ”bästa kaffet i Berlin”. ”Två unga australiensare lär Berlin hur man gör kaffe”. Och de har såklart även god öl.
Vaknar tidigt. Plötsligt slår det mig att något har förändrats. Inga bankande ljud från lägenheten under mig, ingen cigarrettrök som ringlar sig in i mitt sovrum på kvällarna. Kan det ha med omvandlingen till bostadsrätt att göra? Lönsammare att köpa till introduktionspris och sen sälja med vinst än att hyra ut till polska gästarbetare? På tal om det så har jag ännu inte fått någon hyresavi från nya föreningen.
U-bahn, ögonkontakt
Googlar på New York och hittar massor av intressanta grejer. New Yorkaren James Maher erbjuder gatufotoworkhops. Kan vara kul att jämföra med min egen stil, och han har ju lokalkännedomen jag saknar. Visserligen kostar det en slant, $295 (1950:-) för tre timmar respektive $395 (2600:-) för fem timmar, men varför inte? Får vara lite extra sparsam tills dess bara.
Kollade mina fotbokmärken och hittade detta. Yanidels synpunkter på gatufoto, översatta till svenska och kommenterade av mig. Lite kul att jämföra med egna tankar, efter att ha varit verksam inom genren ett tag. Även om jag inte vill skriva folk på näsan hur de ska göra.
I) Uteslut skyltar och reklam.
Du kan självklart skapa fina motsättningar och kontraster med skyltar och reklam och visa hur vitsig du är. Halva bilden är trots allt någon annans verk och i själva verket plåtar du någon annans bild.
Min kommentar: Jag tycker om den typen av bilder, alltså när reklam är en del av kompositionen, när det görs bra.
Der Hof
II) Fotografera inte ryggar
Att fotografera bakifrån har fördelen att du slipper ta kontakt med de du fotograferar. Samtidigt är det det bästa receptet för tråkiga bilder. Ryggar är inte särskilt uttrycksfulla eller intressanta att beskåda.
Min kommentar: Ingen regel utan undantag. Men i princip håller jag med.
Minnesmärket
III) Spola gatuartister och tiggare.
Detta är de enkla bilderna då dessa personer är vana att bli fotograferade varje dag. De jobbar på gatorna och får pengar av förbipasserande, de bryr sig ofta inte om de blir fotade. Risken är att du finner dussinvis av andra tolkningar av ditt motiv på webben. Skippa dessa motiv och vänd din uppmärksamhet mot de mer ovanliga scenerna.
Min kommentar: Håller helt med!
P-chord
IV) Lämna det vackra folket i fred.
Ungefär som med reklamen fotograferar du någon annans goda arbete, nämligen ditt motivs föräldrar. Fota en snygg tjej och många kommer att tycka att det är vackert. Men är det verkligen din bild de gillar?
Min kommentar: Jag gillar ansikten och plåtar det mesta i den genren. Har inget emot att ta en bild på ett ”vackert” ansikte, typ fotomodell, lika lite som på en vackert rynkigt gammalt nylle.
Kvinnor på U-bahn
V) Inte alla är förlorade i sina tankar.
Det här är en trend jag funnit i gatufoto publicerat på internet, att det är bilder på människor “förlorade i sina tankar”. Vad jag vet, när jag är ute och går, så varken pratar jag eller ler. Sannolikheten är hög att jag tänker på något alldagligt som tvätt, en fotbollsmatch, min chef, blomvattning etc… Många foton av människor som bara promenerar är tråkiga, och en dramatisk titel förändrar inte saken.
Min kommentar: detta är det absolut vanligast förekommande gatufotot, man går bara ut på gatan och plåtar vad som kommer förbi. Visst är det också gatufoto, men det är inte bra gatufoto!
Förlorad i sina tankar?
VI) Använd vidvinkel
Lämna dina teleobjektiv hemma, sätt på en 28 eller 35mm glugg. Inte för att du inte kan ta bra bilder med teleobjektiv, uppenbarligen kan du det, men en vidvinkel tvingar dig att interagera med folk. Om du försöker undvika interaktion eller ögonkontakt till varje pris, missar du massor av fina fototillfällen.
Min kommentar: Håller med! Men det kräver vana, och innan du fått det, ett visst mått av mod.
Hjullastare
VII) Strunta i de abstrakta grejerna.
Det underbara med abstrakta bilder är att du kan visa upp din kreativitet vid dess höjdpunkt. Det tråkiga är att du ofta är den ende som förstår det. Väldigt få gatufotografer har förmågan att förmedla budskap eller känslor genom abstraktion, så lägg det bara åt sidan för en stund.
Min kommentar: Jag gillar abstrakt, men jag har inget behov av att kalla det gatufoto. Om det nu inte är sån´t här han menar:
Så vad ska jag fotografera?
Efter att ha tagit bort den här typen av bilder från din repetoar kanske du tänker “vad ska jag då fotografera ?” Det är nu det börjar bli intressant och du kommer att få veta om du är redo att ta ditt gatufotograferande till nästa nivå. Följ de här reglerna ett par veckor, se det som en lärotid och se vart det leder dig.
Min kommentar: Absolut! Prova! Som sagt, jag vill inte tala om för andra hur de ska ta sitt gatufotande vidare. Så ta det här för vad det är: åsikter.
Några inköp behöver göras före mina resor. Extra batteri till Fuji X-T1, en extern hårddisk till min snart fulla MacBookPro, kanske blir det en WD My Passport for Mac 1TB 2,5″? Kanske även en handlovsrem.
Handlovsrem GB-001
Och ett par sköna promenadskor, de jag har börjar bli utslitna. Tråkigt att det är så dålig kvalitet på skor och skosulor numera, trots att man slantar upp över tusen spänn. Får se vad budgeten tillåter när lönen kommer i slutet av kommande vecka. Berlin är billigt, i New York känns det som att det kommer att spenderas några dollar. Man vill ju ha kul!
Den legendariske fotografen Robert Frank, aktuell på Fotografiska, sa när han för första gången kom till USA att ”det kändes som om dörren öppnades- och du var fri”. Men han sa också ”vad ensamt det kan vara i America, vilket hårt land det är.”
Plockar så upp mina reserverade böcker på Orminge bibliotek. När jag kommer hem upptäcker jag att en av dem – Stephan Brewer´s ”New York select” är en guidebok. Det är ju inte meningen, trodde det var en roman eller nå´t. Boken är märkt med Nqa på ryggen men det säger ju inte en vanlig dödlig något, mer än möjligen att det inte är en roman för då står det Hce.
Kåpa
Bara att tugga i sig, kan till exempel läsa om Manhattans olika neighborhoods. I området där mitt hotell ligger, Greenwich village, finns många caféer, läser jag. Hittar inget utgivningsårtal för guiden så jag vet inte hur aktuella tipsen fortfarande är. Hotel Chelsea står kanske kvar dock.
Fick den här kommentaren på Fotosidan för fem dagar sedan:
”No offence – men jag har åkt T-bana i Stockholm i +60 ”bast”, å’ plåtat en del, både i å’ utanför.
DOCK – tycker jag numera, att de’ e’ ”ingen sport” å sitta me’ DSL:en i knät å’ fingra på knapparna/avtrycket, eller me SmarrtFånen vid örat, men ”Kamera-på”, å’ knäppa en bild – med planering eller på måfå.
T-bane-bilder OCH ”standardmotivet”/v.1.A(”Träd-på-höjd-i-motljus”) = ”vatten&brö”
OK – den här va’ plåtad från ”utsidan” – men förändrar intet i sak,,,”
Bilden som kommenterades hade fått 12 positiva kommentarer innan och är denna:
”Firade” min födelsedag med ett par AW-öl på OT tillsammans med en arbetskamrat på min högra sida och delar av mitt berlinsällskap på min vänstra. Åkte sen in till centralen och tog en fika med en kär vän som bytte tåg här för att komma hem till Sundsvall.
Slasksnön föll hela dagen och kvällen och tunnelbanefönstren var härligt våta. Är rätt nöjd med nedanstående bild, gillar när det blir lite förvrängt.
Copyright secured by Digiprove © 2014
