Då jag har en del must do´s att ta itu med blir det ännu en hemmadag. Har avslutat studierna av Doisneaus ”Paris” och läser nu om Brassai i en illustrerad biografi av Diane Elisabeth Poirier. Den senare boken vimlar av folk från den av kreativitet sjudande franska huvudstaden. ”Alla” verkar ha varit där, och polare med Brassai: Kertesz, Picasso, Henry Miller, Jacques Prevert, Le Corbusier, Fernand Legér för att namndroppa några. Kul att läsa om livet under ”the roaring twenties”, vilket är så långt jag hunnit. Brassai var en man som gick hem hos både hög och låg och därför hade möjlighet att ta nära bilder av såväl societet, konstnärer och författare som på bordellerna.
En klunk öl för gamla Slussen”
Ingen fotoutflykt i dag alltså. Tänker därför ge er några fler bilder och lite text om mitt kära Slussen. Hitta dit? Koordinater: 59°19´14″N 18°04´20″O
”Rusningstrafik”
”Läsning till palmers sus”
För mig är Slussen ett rätt rymlig begrepp. Geografiskt innefattar det en liten bit av Stadsgården, kanske till och med Birkas terminal. Katarinagaraget är en gräns åt söder, Götgatsbacken åt väster, Mälaren i norr, men båda sidor av skilsmässodiket, det vill säga själva slussen. Tunnelbanestationen, Nacka/Värmdöbussarna och Saltsjöbanan, Karl Johangallerian, Stadsmuseet, Katarinahissen och alla mindre lokaler inne under den vittrande betongen hör dit. För mig.
”Blå gången” (måste ha med en brusare)
Framförallt är Slussen ett nav i vardagen för alla tusentals människor som med sina respektive ärenden rör sig genom den gamla, uttjänta trafikapparaten. En plats för möten, för kommunikation, för väntan, för inköp, för mat och dryck, för flykt och utflykt.
”Väntan” (en brusare till, sorry)
Under helgerna är här dagtid ett annat brus. Slussen är nu avstignings- och omstigningsplats för helgshoppare, barnfamiljer på väg till Djurgårdsfärjan, museibesökare, lattedrickare, biobesökare och flanörer. En och annan gatufotograf kliver av här också, för att till fots bese Slussen och staden.
4 svar på ”Slussen #3 – och lite Brassai”
Jag fortsätter att gilla dina brusbilder, Matti. Väntan och framför allt Blå gången blir nog favvo denna gång, då den tycks innehålla något av en gåta: varför står barfotapojken och grejar med toapapper på den platsen?
Tur att ngn gillar brus 🙂 Ja, varför toapapper i Blå gången? Man ligger sömnlös! /Matti
Jag har samma inställning till Slussen som dig. Rent geografiskt vill säga, inte för övrigt. Jag kommer aldrig att älska Slussen, men kanske att jag har hatat den lite väl mycket hittills…
Skilsmässodiket… kom inte det begreppet till genom alla väntande fritidsbåtar mellan Mälaren och Saltsjön med en otålig och gastande fru ombord som mannen inte orkade lyssna på? Det här skulle alla våra tjejkompisar (inte) läsa! hahaha
Från dagens skörd utan tvekan ”Läsning till palmers sus” och ”Väntan”. Diggar skarpt att killen är så hjärtlöst kapad såväl upp- som nedtill i den senare. Man vet inte om han tittar på henne eller rakt fram, om dom känner varandra mm. Tycker hennes blick är lite åt vad-har-du-i-fickan-Jan hållet. Ja, åtminstone vänsterhanden vad det verkar…
/tim
Gula resp Blå gången gillar jag, och trapporna upp till respektive, nerifrån bussterminalen. Men Slussen var snyggare förr.
Sen tror jag nog du fattat fel om skilsmässodiket, fel ur genussynpunkt. Det var nog snarare: ”Ut med fendrarna snabbt, kärringjävel. Men för fan håll ut, båten skrapar ju i!”
”Väntan”. Man vet inte om tjejen känner sig attraherad eller attackerad. /Matti