Sover till åtta. Det är nog det jag uppskattar mest med helgen, att få sova ut. En espresso och en macka till DN. Löser svåra sudokun, hjärnan är med även i dag. Då törs man kanske ge sig ut på stan?
”Två tomma kaffemuggar på tre”
Sol ute, sol i sinne. En av mina små elever berättade i går att hon höll mig som skolans bästa fröken, för att i nästa andetag konstatera ”när jag är vuxen, är du död!” Memento mori, typ.
”Aviation”
Kollar lite bloggar. Har nyligen hittat Micke Bergs. Han tipsar om Moriyama och jag kollade ett par youtubesnuttar om och med honom och hans fotograferande. Han går omkring med en kompaktkamera i handen och tar ibland bilder utan att höja kameran till ögonen, för att kunna plåta obemärkt. En teknik jag också använder, om än med begränsad framgång. En stor 5D mk II märks ändå. Moriyamas bilder är ofta blurriga och oskarpa, ibland föreställer de just ingenting, vilket kan bli rätt snyggt i svartvitt. Känsla, ni vet.
”Under bevakning”
Tror det är han som säger i en av filmerna att en liten kompaktkamera är ”less intimidating” än en stor DSLR. Och jag vill minnas att flera fotografer i Street Photography Now nämner att man behöver mod för att vara en bra gatufotograf. Beroende på vilken typ av gatufoto man ägnar sig åt förstås. Men är människor huvudsaken…
”Säg aaah!”
Tar 444:an in med avsikten att få till en uppsnyggning av kalufsen. Sätter mig precis på gränsen för pälsdjur, kan för tillfället inte avgöra min tillhörighet. Intill på bussen sitter ett par tjejer och avhandlar festen i går kväll. Den ena verkar ha varit ganska lurvig. Mycket snack om vilka som var där och hur han var, ”han finns inte på Facebook, det går inte att få tag på han”. Vädret någonstans, självupplevt, rapporterades: ”Det var snöslashhagelstorm. Apokalypsen typ!”
Tittar in hos min frisör Johnny i City och får en tid om en och en halv timme. Hinner kila bort till Moderna museet och kolladeras boklåda efter fotoböcker. Hittar några men de kostar över sjuhundra respektive åttahundra. Nä, inte i dag. På vägen ut hittar jag istället Gursky – ”works 80-08”. Ska bli kul!
Härlig höstsol så långt, och riktigt varmt.På vägen tillbaka in mot city blir det molnigare och det sänker temperaturen avsevärt. Beställer en gubbklippning och när det är klart åker jag hem. Fler bilder visas någon annan dag. Worth waiting for? Ni får se!
4 svar på ”Klarade cutten, igen”
Kallar du att stiga upp klockan 8 att sova ut? Ja, ja… ,-)
Och Matti, jag hoppas du bara BESTÄLLDE en gubbklippning men att den inte blev av. Tycker du att du är en gubbe? Du varken ser ut eller låter inte som en.
Normalt är jag anti alla dessa to-go muggar, men bild 1 gillar jag och titeln bevisar att du är en skärpt kille. Förlåt, gubbe menar jag. Dessutom älskar jag Zoéga kaffe, tyvärr finns det inte att köpa i DK så jag släpar hem från SE.
Känlsan i en bild är viktigare än det teknikskt fullkomliga – kan bara hålla med. Men vete tusan om jag vill hålla med om resten som står i det avsnittet… Less intimidating, sure, men glöm inte Less is more. Jag tycker vi lever i ett brus av bilder/intryck/ljud som det är, varför då skjuta planlöst eller med hagelgevär? Alltid träffar nåt nån, typ… Obs! Inget personangrepp, mer ett ställningstagande (mitt), en åsikt i ämnet.
Sista rutan är kul. Och det skulle inte förvåna mig om det är just en sån där inte-ens-höja-kameran-till-ögat bild…
/tim
När jag får sova tills jag vaknar, anser jag att jag fått sova ut, ja. Jag kanske är en to-go gubbe?
Du refererade ju till GF:s klotterplank om att man kan få på tafsen om man plåtar andras barn. Det är långt ifrån alla som håller god min om man plåtar dem i närbild. Konstigt nog kunde jag å andra sidan stå och plåta öppet och obehindrat längs Sveavägen och på andra ställen. Ingen brydde sig ö h t. Den här japanen siktade och sköt från höften vilken kan göras rätt obemärkt med en liten kompakt. Sen blev väl just de bilderna inte märkvärdigare än våra, när vi tar enkla gatuporträtt. Han körde film, och de första bilderna klämde han bara iväg mot golvet eller himlen, för att liksom komma in på filmen. Lyssnade kanske lite slarvigt men fick för mig att han börjat granska dessa slumpskott mer noga för att se om de ändå inte hade något. Äh, kolla själv! I början kunde jag skjuta om inte planlöst så mkt utan att kolla så noga, och det fastnade faktiskt en hel del kul. Nu plåtar jag vad jag ser, men tycker ibland att jag sett det förut. Gillar fortfarande speglingar och lägger upp ett par strax, i morgon kanske, om jag inte tar en ny fotosväng.
Sista bilden, kom åkande upp för rulltrappan och hann faktiskt höja kameran, därav oskärpan.
Själv gillar jag första bilden bäst. Har ju lekt med den typen av bilder, med skärpa på föremål i förgrunden och sudd där bak. Gillar triangeldramat som antyds, hur den närmaste gestalten liksom svartsjukt avlyssnar parets samtal.
Måste bara få säga… Under bevakning är en sån bild. Ja, som jag ser med andra ögon så här ett par dagar senare, menar jag. Ljuset/gråskalan/svartvitarbetet är fantastiskt fint, inte minst på kvinnan i capen (eller vad det där skynket kallas). Och motivet – hur kunde jag missa det första gången – känns som en nutida upplaga av Från Klara till City. Som jag bara älskar.
/tim
”Från Klara till City” har jag nog inte sett, än. Lennart af Petersens. Men roligt att du fick den associationen. Hon är lite mystisk i sin cape. Och jag fick med ovanligt mkt miljö. /Matti