I döda vattenrallars sällskap

Härligt vinterväder i dag. Istället för att ägna mig åt gatufoto tar jag en liten vattenrallspanarutflykt. Mest troligt är dock att denna skygga fågel frös ihjäl förra året, tillsammans med gärdsmygarna som förgyllde förra vinterns kalla väntan vid mitt hemmaträsk.Ser ingen fågel alls den stund jag står där. Hör bara ett par kråkor.

Bilderna har ju inget med texten att göra, utan är från i går. Inget särskilt med dem annars heller. Varför skull det vara det? Det kommer bättre bilder framöver, hoppas jag, och sämre. Beror mycket på vem som tittar.

2 svar på “I döda vattenrallars sällskap”

  1. Om det hade varit ett ”e” på slutet där mellan ”r” och ”s” i rubriken hade texten kunnat handla om de som bygger tågfärjor (det var faktiskt så jag läste det först, vattenrallares).
    Tvåan gillar jag. Kanske för att det är sådant jag också ser och ser potential i men ändå inte (eller i vart fall sällan) slösar minneskortplats på.
    Älskar slutklämmen i dagens text! Så sant, så sant. Amen!
    /tim

  2. Vem vet, strax är man kanske fågelskådare igen?
    Inte första gången jag plåtar flaskor, burkar, glas men det är sällan det blir bra. Men än sen?!
    Tar eventuellt en paus igen, bara så du vet. Måste förbereda ”årets bilder” och fixa julkort. Hinner inte fota förrän tidigast på onsdag efter jobbet men har just inga uppslag för mörkerfoto.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.