Söndag och jag konstaterar att mitt hotell ligger vid samma torg som Centralstation och att köpcentrat där jag tänker leta upp en UNO-kortlek ligger inom symhåll.
Soligt och två plus utanför hotellets mörkläggningsgardiner. Knallar över till Nordstan/Femmanhuset. Något Lekia hittar jag inte bland virrvarret av butiker och när jag väl hittar en karta finns inte
Lekia med. Frågar i en butik och blir dirigerad till nedre plan, där hittar jag till sist en skylt som förkunnar att affären flyttat upp en våning och huserar intill Elgiganten och Intersport. Ingen av dessa finns heller med på kartan men jag lyckas leta mig dit. Expediten där berättar att hon ofta spelade UNO med sina elever och jag berättar att det är en av mina elever som önskat sig UNO. Hon var från Tyresö och hade med andra ord skolerfarenhet.
På Göteborgs stadsteater spelas bl a Herr Puntila och hans dräng Matti, passande eller opassande nog. Strax intill ligger Konstmuseet vari Hasselblad center är inhyst. Tar fyra varv runt Daido Moriyamas bilder och läser om honom. En teve visar en intervju där han säger:
”Anything I’m inspired by I shoot.” Vilket ju är vad jag sysslar med också.
Köper boken Magnum Streetwise i museishopen plus en Daido-tischa.
In the wake of Poseidon, solen skiner även över Karin Boye.
Jag hittar inte för helvete!!! En far tappar det inför sina två söner. Illa! Själv har jag lokalsinnet på plats (fuskar med Google maps).
Käkar på O’Leary’s på centralstationen, fotboll på skärmarna, såklart. Hämtar ryggan på hotellet och embarkerar hemtransporten.
Det blev en påkostad helg detta, men nya stålar trillar in på kontot före nästa helg.
Copyright secured by Digiprove © 2020
2 svar på ”Daido och jag”
Premium weekend!
Absolut!