Månad: juni 2022

Vaknar tidigt med huvudvärk. Tar en OOO, en timme senare är värken tillbaka och jag provar med en Alve. 

Börjar läsa Den ensamma staden, mycket om ensamhet. Författaren nämner några av Edvard Hoppers målningar av just ensamma människor samt ett par konstnärer jag får googla: Henry Darger och David Wojnarovicz. Det senare namnet verkar bekant. Mycket riktigt, han hade en utställning på Whitney’s som jag såg 2018. 

Läser om en fågelskådare som är på jakt efter sin ikigai, en anledning att finnas till. Det borde man göra!

Eller ägna sig åt att söka henosis. ”Henosis (grek. ἕνωσις) är ett ord för sammansmältning, förening, enhet, särskilt i klassisk grekisk tradition, i nyplatonismen och inom mystiken. I platonism, och särskilt nyplatonism, är henosis ett mål som innebär förening med det fundamentala i tillvaron: det Ena (Τὸ Ἕν), källan, eller monaden”. Lemonad på franska.

Läser att man får besked ”före midsommar” om man kommer med på Planket. Den här veckan med andra ord. Vet inte om jag kommer åt mina tänkta utställningsbilder i mitt havererade bildbibliotek. Vi får se om jag behöver anstränga mig.

Utför mina ärenden på skolan och får på köpet några kramar av mina treor. 

Köper tre pocketböcker på vägen hem: K-G Bergström Nöd och död, om den ryska ockupationen i norr 1809, Wilhelm Agrell Stockholm som spioncentral och Olivia Laing Den ensamma staden. Den sistnämnda om ensamhet och konst i New York. Tror jag börjar med den. 

Bunkrar på Coop, får ju ingen skollunch längre. Blir intressant att se om jag kan variera mig. En tonåring med mamma, ukrainare?, tvekar mellan kokpotatis och mospotatis. De fotar med mobilen, får det översatt och norpar den sista påsen mospotatis framför näsan på mig. Hoppades hinna undan regnet men fick det rakt i skallen när jag kom ut ut affären.

Läser om skenande elräkningar, min var lägre än på länge. Alltid nåt.

Väcks tidigt av en steglits sång nånstans utanför sovrumsfönstret, sämre anledningar att vakna kan man ju ha.

I går kväll fastnade jag för journalisten John Pilger´s film The coming war on China. Den tar inledningsvis upp USA´s atombombstester på atollen Bikini som påverkade och fortfarande påverkar de som bor på öarna omkring. Människor som anser att de användes som försökskaniner för att USA skulle se hur radioaktivitet påverkar människor och människors liv. Det vet vi nu, många fick cancer och en förtida död. Den tar upp hur Kina ständigt beskrivs som det gula hotet, ett aggressivt hot. Samtidigt är Kina omringat av amerikanska militärbaser med kärnvapenmissiler riktade mot kinesiska storstäder. Jag kunde inte undgå att dra paralleller till Sveriges och Finlands NATO-ansökan som när den går igenom bidrar till att omringa Ryssland på ett liknande sätt. Fredsskapande är det inte, snarare tvärtom. Som det sägs i filmen, USA satsar överlägset mest pengar på nya vapen, vapen som behöver en fiende.

I dag åker jag till skolan och hämtar en glömd jacka och en kasse jag inte ville ha med mig ut på stan i fredags.

Mycket tid framför skärmen blir det denna söndag, får dock lite annat gjort ändå. Med betoning på lite, en piss i Mississippi ungefär.

Vädret till trots ägnas dagen åt inre affärer, läs diska, vattna, städa. Plus lite mer som finns på dagslistan.

Läser åter om den 22-åriga Chalmersstudenten Sahar Soltani som tillsammans med sin familj hotas av utvisning till talibanregimens Afghanistan.

Sahar Soltani och hennes familj har fått avslag på sin ansökan om asyl hos Migrationsverket. I beslutet står det: ”Det ankommer på familjen att vid ett återvändande anpassa sig till sitt hemlands kulturella seder och bruk”.

Journalisten Magda Gad, som rapporterar från Afghanistan för Expressen, reagerade med upprördhet: ”Sverige utvisar en kvinnlig hazar som är Chalmersstudent till Afghanistan? När blev Sverige sådana här jävla hycklare? Varför tusan skickade då Sverige soldater till Afghanistan och påstod att de skulle bistå i operationer för att afghanska kvinnor skulle få utbildning?”

Migrationsverket – fy fan!

Kollade en film i går kväll, Interceptor tror jag den heter. En actionbagatell där hjälten var en kvinna, alltid nåt.

Sommarfest i grannhuset, födelsedagsparty lät det som, hördes över hela området. Musiken var lite skum, hade de ett liveband som lirade covers? Kl 03 var det över. Kl 04.40 får jag gå upp och schasa ut en geting. Den senare många gånger mer störande än festprissarna.

Behöver ny läsning, får knalla förbi pocket shop i morgon. Kolla om de har Paul McCartney´s självbiografi. Gammalt beatlesfan som man är, även om Pålle inte var favoriten (som var George).

Bevistar Hornstulls bokhandel där eminente porträttfotografen Cato Lein ställer ut, Språket är inte glömt, med porträtt av 19 unga svenska författare. Bra som alltid. Konstaterar att bokhandeln har ett sympatiskt utbud av böcker.  Trångt och varmt och jag vänder ut på gatan igen efter att ha tömt min kalk med vin. 

Är för tillfället inte hågad för fotografi så jag tar mig hemåt. Shoppar på Coop och i kassan flirtar en treårig blondin förtjust med mig.

Läser ut Diamant Salihus Tills alla dör om gängkriget på Norra Järvafältet. En synnerligen angelägen bok!

Vaknar kl 4 och ligger och lyssnar på hur det susar om regnet där ute. Det regnar fortfarande när jag går upp kl 8 och det är dystert i största allmänhet. Regnjackan är kvar på skolan och jag ska hämta den och en kasse på måndag, tänker jag. I eftermiddag ställer jag kosan mot Hornstulls bokhandel, är det tänkt. Cato Lein ställer ut och det är vernissage, vill jag minnas.