”Bildligt används smältdegel om situationer där folk och folkslag, idéer, företeelser och liknande blandas.” (Wikipedia). Uttrycket används för hela USA, men passar bra in på New York Citys blandning av olika folkslag där du hör spanska talas nästan lika ofta som engelska och där det kinesiska inslaget i vissa kvarter är påfallande stort. Härligt, tycker jag, med denna blandning av kulturer.
“I was afraid to repeat in the work, always. If you have to repeat something based on your own work, it becomes weaker. It’s a way of sort of sliding down. You should turn to something that’s new and never done before, even if you don’t succeed.”
Hemma igen efter en enkel resa helt utan besvär. Om jag kan, garderar jag mig alltid tidsmässigt. Med tanke på den osäkerhet jag kände på Arlanda, när jag först inte fick någon bagagetag, sen inget platsnummer på boardingkortet, checkar jag ut halv tolv och tar en 35 minuters svettig promenad upp till bussterminalen. Inga problem att komma med bussen.
Ner under Hudsonfloden genom Lincolntunneln, ”counting the cars on the New Jersey Turnpike, they´ve all come to look for America.”
Ser en lång, magnifik tågbro i stål från bussen, den vore nåt att komma nära och plåta, men det ser besvärligt ut att ta sig till en sån position.
Subwayskuggor
Incheckningsautomaten ställer inga knepiga frågor och jag får min stol på flyget. Har ett gäng timmar att slå ihjäl. Gör det med en kopp kaffe och två sega croissanter. Läser mina böcker.
Flygresan går snabbt, 6.34 timmar. Halv tio svensk tid är jag hemma, halv fyra min kroppstid. Vattnar blommorna som ser ut att ha klarat sig och sätter på en maskin tvätt.
”I was an amateur—I am an amateur—and I intend to stay an amateur. To me an amateur photographer is one who is in love with taking pictures, a free soul who can photograph what he likes and who likes what he photographs. By that definition I am an amateur, so that is the definition that I accept.”
Planerar min hädanfärd, det vill säga hur jag ska ta mig ut till Newark flygplats. Taxi var onödigt dyrt förbi alla vägtullar, $120. Bussen kostar bara $16. Käkar sista frukosten på hotellet: kaffe, juice och två croissanter. Gillar croissanter, men de mättar inte särskilt mycket eller länge. Checkar ut vid halv kl 12 och knallar sen cirka 40 minuter, 1,8 miles, upp till Port Authority Bus Terminal, på 625 8th Ave. Sista promenaden i NYC. Då jag upplevde det som trassligt med min biljett på Arlanda vill jag vara ute i god tid före avfärd, i fall något skulle skita sig. Lite trassligt kan det kanske vara även med flygbussen. När jag gick förbi i går för att kolla, stod där en fullsatt buss, med lång kö på trottoaren av folk som inte kom med. Och är även nästa buss fullsatt har det redan gått en halvtimme utan att man kommit någon vart.
Add some orange
Bilden är för övrigt den jag är mest nöjd med av mina New York-bilder.
Sista heldagen i NYC. Hade sen länge bestämd att jag skulle besöka MoMA, så det blir dagens mål. Långt upp på Manhattan ligger det. Passar på att kolla flygbussarna, som ska gå från Port Authority Bus Terminal. Inne på terminalen ser jag ingen info om nämnda buss. Dessbättre finns wifi och jag funderar ut att bussen kanske har en hållplats utanför, och det visar sig stämma bra.
Working his way down
Når sen Museum of Modern Art. Läste någonstans att det är free admission på fredagar. Det visar sig var som så att efter kl 16 kan man ställa sig och köa för att komma in gratis, men jag betalar de $25. En fantastisk samling modern konst, Legér, flera Matisse jag aldrig tidigare sett, en massa Picasso, de Kooning, Rauschenberg, Jackson Pollock och en Gino Severini ”Dynamic hieroglyphic of the bal Tabarim”, skulle kunna vara namnet på en öl. Fotografi också, mycket experimentellt, Man Ray till exempel. Robert Frank´s ”Boston”-serie, Anna Blume och Bernhard Blume ”Kitchen Frenzy” och Thomas Demands ”Pit/Grube”, var bilder som fastnade lite extra.
Då jag ändå ska neråt stan igen, betar jag av ölhaket Rattle N Hum och dricker en suris: the Olde Saratoga Sour Cherry, kikar sen in på Cannibal Beer & Butcher. Ett rätt skönt koncept med på platsen styckat kött och bra ölsortiment. På väggarna sitter skyltar med namn: Anquetil, Coppi, Hinault, Kelly, Bartoli. Cyklister. Tar en ”steak tartare” och får in tre små kakor med de råa köttbitarna på, toppade med smaklös bearnaise sås. Tror meningan är att man ska beställa in flera små rätter, eller någon av de stora om man är två, Någon rätt tog en timme att laga till. Drack en Cluster från Double Mountain Brewery.
När jag kommer hem vägrar Lightroom ladda ner de senaste bilderna igen.
Tappade bort en lins i går men har med reservlinser. Hittade den borttappade linsen på rumsspegeln i dag. Läser på Tumblr att det är Stone-kväll på Barcade så efter några timmars vila beger jag mig norrut på Manhattan. Lyckas ta fel aveny upp, men vad gör det?
På Barcade har de sexton öl från Stone som alla är mer eller mindre exklusiva. Börjar med en 17th Anniversary. Har ölälskande jänkare på båda sidorna och får en del frågor om ölkulturen i Stockholm, en kände till Akkurat, och tips. De gillade att jag valt the Ginger Man och Blind Tiger för mina ölprovningar och uppmuntrade ett besök på the Proletariat. Nästa öl blir Stone Stochasticity Project Quadrotriticale(!). Snubbarna var riktigt beresta, kunde namnen på ölställen Gent och Bryssel såväl som i Milwaukee. Jänkaren till höger är släkt med Stones representant för bland annat New York, Daniel Turdo , som var framme och hälsade. Stone RuinTen och till sist en Stone Saison. $6 glaset, små glas.
Går nerför avenyerna mot St Marks. Frågar till sist en kille på gatan var Proletariat ligger. ”It´s right here”, säger han och pekar mot dörren. Litet ställe, i princip en lång bardisk, och trångt! Här blir det en Howe Sound Diamond Head.
Knallar över till the Blind Tiger, käkar ”flatbread” och dricker Troeg Perpetual. Större ställe men fullt och stimmigt. Köper deras t-shirt innan jag lullar hemåt. I en park är det kvällkonsert på piano.
En bild i färg, till det i övrigt svartvita. Typiskt mig.
Frukost vid kl tio, tar en omelett denna morgon/förmiddag. Har wifi en kort stund, sen är det omöjligt att koppla upp sig (mig) igen. ”Blue moon” hörs ur högtalarna. Manchester Citys låt, förmodligen finns inte Bayern Münchens ”Stern des Südens” tillgänglig. Får notan utan att be om den, lite ohövligt faktiskt.
Har för avsikt att knalla bort till No Relation Vintage igen och kolla efter kläder, skjorta och kanske jeans. På vägen passerar jag som planerat Strands books och går in. Det skulle jag inte gjort för jag kommer ut med en kasse för $107: en ryggsäck (klart jag måste ha en ryggsäck till, siktar ju på 20 stycken), en t-shirt och två böcker, This Is Water av David Foster Wallace, som jag länge varit nyfiken på, och The Adderall Diaries av Stephen Elliot, som jag är tveksam till att ha hört talas om tidigare. Tänkte läsa den senare på flygplatsen.
Nu krävs det genialitet för att få med allt hem. Och när det kommer till att packa, är jag just ett geni.
Dagens sysselsättning blir att knalla upp längs tionde avenyn, upp till kvarteret mellan 48:e och 49:e gatan. Passerar ett husbygge och tar en bild in mot några arbetare. När jag vänder mig om möter jag ännu en i arbetslaget. Han insisterar på att jag ska följa med in och ta bättre bilder. Okej, jag får en illasittande hjälm på huvudet och kan ta lite bättre bilder utan att de på minsta sätt är märkvärdiga.
Solen gassar och det är knepiga ljusförhållanden, en hel del blir utfrätt eller nedsotat.
Passerar caféet FIKA, grundat och delägt av svensken Lars Åkerlund. Kaffe har jag inte tid för, annat väntar.
När jag kliver in på the Perdition är lokalen nästan tom men det viktiga finns där: teveskärmar som visar matchen i Champions league mellan Bayern München och Manchester City. Tar en Bell´s Oberon som räcker nästan hela första halvlek, som tyskarna dominerar och kunde lett med ett par tre bollar. Bartender Scotty undrar vilket av lagen jag hejar på, jag svarar att jag bara vill se bra fotboll. Till andra halvlek blir det en Bear Republic Racing 5. Ser en banderoll på läktaren: ”Ultras gegen rassismus”.
Scotty, underst
När min öl är slut frågar Scotty ”Can I buy you a beer?” ”Sure!” Får något väldigt brödigt upphällt i ett Bud-glas. Men den slinker ner.
På extratid gör Bayern välförtjänt segermålet. Är hungrig, på the Perdition ät köket en kvadratmeter vid sidan av baren där en puertorican brassar cheeseburgare och skär upp citroner och annat till barens cocktails. En äldre landsman sitter och surrar samtidigt som han petar i sig drink efter drink.
Ser min karta att jag markerat något några kvarter bort och är nyfiken på vad. Det var som jag hoppades ännu ett ställe med bra öl: The House of Brews. Shepheards Pie och Sixpoint Bengali Tiger, ett lokalt öl från Brooklyn. Avslutar med en 21st amendment Black is back.
Mörkret faller nu snabbt. Passerar kön utanför gaybaren the Gym på hemvägen längs åttonde avenyn. Tar cirka trekvart att komma tillbaka till hotellet, inklusive fotostopp.
Som besökare Berlin och nu New York, med all skön street art som finns i dessa städer, är det bara trevligt att läsa att Malmöstadsdelen Seved förskönats av ett street art-dekorerat hus. Rätt väg, hoppas det blir annat i Stockholm också, efter valet.
Copyright secured by Digiprove © 2014
