Då jag bar med mig en fet sömnskuld från natten till söndagen, somnar jag ovaggad på söndagkvällen. Stunden vid Baggensfjärdens strand gjorde säkert sitt till. Sjön suger, typ.
Spännande att se hur arbetsveckan börjar avseende antal barn och hur vi organiserar oss. Promenaderna till och från Gullmars fortsätter som sagt till den 16:e så jag bör vara i god form när läsåret startar.
Det blev några mer traditionella gatufoton i helgen, passa på och njut av dem. Snart är konstigheterna tillbaka. Skönt ljus i nyllet på mannen här, tycker jag.
Snart är det höst igen och jag kan plåta förfall och död igen. Och kanske mer skräp. Det slog mig ute på Artipelag, det var bokstavligen soprent, såg inte ett skräp nånstans. Inte i skogen och inte i vattenbrynet.
Werner Aspenström – Staden
Vindstilla, som fallen från skyarna, ligger Riddarfjärden. Solen glimmar nästan som hos Bellman. Startberedd men ovillig att lyfta spåren helikopter på en gul ponton, långt ifrån de stora händelsernas centrum.
Fimpar till sist pelargonen. Men det är mörkt i ateljén, det är mulet ute och jag använder helst naturligt ljus. Sen behöver jag hitta en passande vas eller dylikt för själva arrangemanget. Men det löser sig och det blir några bilder gjorda.
Är precis färdig när Mr Linna messar och vill ha ut mig till Artipelag. Hinner med den enda rimliga bussen, nästa går om två timmar och är på plats efter en timme. Det kryllar av folk vid Gustavsbergs kyrka, sannolikt efter ett bröllop. Sista biten från Gustavsberg ner till Hålludden är en blandning av radhusidyll, industriområde och rena landet. Rådjur och hästar på fälten. På Artiåelag blir det en vandring längs flisade stigar i klorofyllen och en flukt på Baggensfjärden där ryssen kom med sina galärer för 300 år sen.
Lunch och hemåt med Artipelag express, avstigning Vasagatan. Promenerar till Slussen och kommer därmed upp i 8 138 steg.
”Greta Thunberg och Fridays for Future, nätverket av barn och unga som skolstrejkar för klimatet, vill ta ett steg till. Nu är det de vuxnas, de förvärvsarbetandes, tur att strejka för klimatet, menar nätverket i ett öppet brev till svenska fackliga organisationer.
En rundringning av Aftonbladet till LO, TCO och Saco, visar dock att intresset är svalt. ”Vi jobbar inte så”, svarar organisationerna, det finns andra kanaler att påverka politiken.”
Christer Thörnqvist, docent i arbetsvetenskap och lektor i företagsekonomi vid högskolan i Skövde som forskat om strejker sedan mitten av 1980-talet
Klimatstrejker skulle kunna vara ett sätt att fånga upp den nya Greta-generationen på samma sätt som Vietnamaktivister sögs in i det vardagliga fackliga arbetet under 1970-talet.
För vem vill vara med i ett fack som aldrig tar strid?
Svårt att somna, ännu kl 2.30 ligger jag och lyssnar till nattens ljud utanför mitt öppna sovrumsfönster. Ett stilla sus, eller surr, bara. Inga bilar hörs. Jo, där hör jag en, tror jag. Undrar plötsligt vart förre djurgårdskaptenen Emil Bergström tog vägen. Jo, efter att ha köpts av Rubin Kazan, håller han till i holländska FC Utrecht. Löser en lätt sudoku.
Lite bilradiomusik hörs svagt från vändplan. Tar mig an den svåra sudokun. Scener ur de båda Blade runner-filmerna kommer till mig, kanske för att det börjar regna därute. Det gjorde det konstant i första filmen. Hör röster genom regnplinket och klackar mot asfalt. Är det Rachael?
Löser den svåra sudokun och klockan är 03. Fortsätter klura på de sista två orden i korsordsspelet. Ett flygplan på hög höjd, flyger det förbi Arlanda eller landar det mitt i natten?Till sist trillar poletten ner, salig och signal var orden jag sökte. Strax efter kl 4 är jag trött och kan släcka.
Kanske veckans bästa bild, om man undantar helgens skapelser. Den har fått tjugosex likes och två reblogs på Tumblr, där det finns en och annan likasinnad som gillar sånt här..
Då jag är en dedicated follower of plans, följer jag min helglista nästan till punkt och pricka. Det ska vara kul också, om det ska bli gjort. I dag kan det bli pelargonfoto, innan nämnda växt förpassas till sopsäcken.
– Du är överviktig! – Det var snällt sagt. men så värst viktigare än någon annan är jag inte!
Diverse städning och småplock finns alltid, frågan är om det är roligt.
Urban Andersson – Jag hugger in min kärlek
Jag hugger in min kärlek i en sten i skogen döljer den med ris och mossa. Går du där förbi i en annan tid skall min viskning nå dig utan att du förstår hur.
Jag vaknar klockan sju, läser tidningarna på mobilen, tappar upp diskvatten, käkar frukost. Klockan nio är det dags för en tupplur. Helt ok!
Mycket folk på bussen, alla kommer inte med. Regnbågsflaggor visar att flera prajdare är på väg till Pridetåget. På Henriksdals station rullar ett trätåg sakta in, inne är det Saltsjöbanans dag?
Prideparaden får mig att fundera över lämplig rutt för min tänkta citypromenad. Tar Österlånggatan genom Gamla stan och kryssar bland strosande turister, fem i bredd. ”Koppeti koppeti kopp…” två ridande poliser korsar Kungsträdgården.
Köper ryggsäcken jag tänkt köpa i oktober redan nu, avsikten är att få plats med nya skor och fotopapper och ha händerna fria för foto. Kungsgatan är fullt av folk som väntar på regnbågsfolket. Köper jump in jump off-loafers av samma modell som jag haft tidigare, men får nog åka in och byta mot en storlek större. Jag är usel på att känna sånt i affären. Fotopapper på Vasagatan och här möter jag den, Prideparaden. Härligt att höra jublet från åskådarna och se glädjen hos de tågande. Det här är mitt Sverige, inkluderande och solidariskt!
Utnyttjar presentkortet på Espresso house vid Hotell Sheraton, med pridedunket utanför. Har plåtat utifrån och in här och det är intressant med det omvända perspektivet. Det blir en frappino ananasdröm och två croissanter, gottigottgott.
Köper min laddsladd, inte Apples men godkänd av dem. Väntar en kvart på den snabbare bussen hem. KLONK, klonkklonk, klirr! ”Helvete! Ursäkta!” En ung man förlorar kontrollen över en stinn systemkasse vars innehåll rullar ut på bussgolvet.
Det blev jacka på, den fungerar så bra som fotoväska. Lite varmt kanske, försökte sänka tempot. Och det blev 10 890 steg.
Laddsladdarna till iPhone/iPad faller ifrån en efter en. Får väl köpa på mig ett lager i dag. 99:-/st för originalet. 59:- för ett fempack av tredjepartstillverkning. Jag köper alltid originalet och det blir nog så nu också, även om det är en originalsladd som pajat. Tror inte att den sladd jag köpte till min powerbank var en Applesladd, och den gick sönder på några veckor. Den som gav upp igår höll i flera år.
Laddar upp bilder här och var. Det blev inte så många bilder gjorda i veckan som var. Kanske blir det några i dag när jag senare Sladdar in till stan?
Hmm, 20° som mest i dag, då får jag fundera på om det är jacka på eller ej. Ser också att vi går in i en regnperiod nästa vecka, åtta dagar med regn varav en dag med tillägget blixt och dunder. Men det kan ju var så att det regnar på nätterna och är uppehåll på dagarna, den som lever får se.
Pat Ingolsby
In amongst a sea of daisies You will find a few who have decided ”Wouldn’t it be lovely if I tinged my petals pink” They’re the ones that I love.
Äntligen fredag. Första arbetsveckan efter semestern avklarad och den var småseg. Inga av mina egna elever var där, ens ingen av eleverna i mitt spår F-3. Spelar en dryg halvtimmes fotboll och det är alltid kul. Avslutar dagen och veckan med fia med knuff.
Nämnde ju filmen jag såg i går, Blade Runner 2049, ska bara tillägga att det var utan reklamavbrott. Så himla skönt. Och den var lång så det räckte ändå, 2.43.
Fem dagar, 53 686 steg. Så förbannat hurtigt! Blir eventuellt ett gäng i morgon också, men på söndag vete sjutton.
Det blir en kvinnlig domare i Supercupfinalen mellan Chelsea och Liverpool, fransyskan Stephanie Frappart. Får en känsla av milstolpe här.
Fredag 2 augusti och jag sätter åter på mig min självuppdragande klocka som legat sen den andra juli, vilketsamma (”vilketsamma”, bra ord, kom på det precis) datum den stannat på. För den drar bara upp sig själv om jag har den på armen. Uret är ett arv efter pappa, som fick den efter 25 år på Finnboda Varf. Själv kommer jag aldrig få något 25-årstack då jag jobbat 23 år i Nacka kommun och som mest kan nå 21 år i Stockholm. Men, ”barnens kärlek min belöning”, för att travestera Karl XIV Johan.
Två böcker, Blade Runner respektive Ensam i Berlin, har jag lagt upp i utmaningen Fejan. Har skickat utmaningen vidare utan att ha fått respons, och det bryr jag mig inte om, jag gör mitt.
Hoppas på nån utflykt även denna eftermiddag så tiden går lite snabbare.
Avslutar torsdagskvällen med Blade Runner 2049, uppföljaren till Blade Runner från 1982, som jag såg häromkvällen, eller om det rent av var i förgår. Bra rulle även detta, jag gillar verkligen miljöerna de skapar. Mycket skrot och förfall, ungefär som de bilder jag gör ibland. Och fantastiska effekter!
Erik Sandström.
När din bild gått ur mina ögon skall jag likväl minnas vägen som vi gick.
I dag gick tiden lite fortare i och med att vi kom iväg till Naturhistoriska riksmuseet efter lunch. Dinosaurier, olika stadier av förmänniskor och lite svensk fauna fick vi oss till livs. Plus mellanmål.
Ynkryggarna och mobbarna hittar vi lätt i kommentarsfälten. Var är de vuxna? Själv lajkar jag Greta när jag har möjlighet.
Greta Thunberg:
”Jag är verkligen ”djupt oroad” över faktumet att dessa hat- och konspirationskampanjer tillåts att fortsätta och fortsätta bara för att vi barn kommunicerar och agerar baserat från vetenskap. Var är de vuxna?”, skriver hon. Det är inte första gången Greta Thunberg har fått höra elakheter. Några jämför hennes skolstrejk med häxprocesser, andra gör narr av hennes diagnoser. Den nya vd:n på XXL Per Sigvardsson hånade henne på Facebook och skrev ”så nära downs man kan komma”, något han senare fick avgå för.
Den här gillar jag. Den är från ett övergångsställe där den vita färgen nötts bort. Lite av ett spöke i leoparddress.
I kväll kanske jag kommer åt lite fotboll, matchen går på Eurosport 2. Den kanalen kanske finns nånstans.
Den tilltänkta fotbollsmatchen i går kväll, gick på Viaplay och jag tänker inte betala extra för att se Gnaget spela kval till Champions league. Tji fotboll, alltså. Och de torskade sammanlagt mot Maribor. Kan inte säga att jag är ledsen.
Men filmen Blade Runner såg jag, med Harrison Ford som jägare och terminator av förrymda replikanter av arten Nexus-6. Dyster miljö med evigt mörker och ännu evigare regn. Med nyss bortgångne Rutger Hauer som ledarreplikanten Roy Batty:I’ve seen things you people wouldn’t believe. Attack ships on fire off the shoulder of Orion. I watched C-beams glitter in the dark near the Tannhauser gate. All those moments will be lost in time, like tears in rain.”
Shadowidas.
Men satan vad jobbigt med all reklam, dessutom en hel del avskyvärd spelreklam. Förbjud!
Bo Carpelan – Annorlunda
Han är annorlunda än de andra, ser annorlunda ut, är annorlunda klädd, talar annorlunda. En dag stannade han opp mig på skolgården, sa: – Du, kan vi bli vänner, du är annorlunda än de andra. – Annorlunda, skrek jag, är du galen! Om nån är annorlunda är det du! Han såg på mig och sa tyst: – Är vi inte alla? Och gick bort och jag stod kvar djupt inne, långt borta i det annorlunda.
Två dagar kvar av första arbetsveckan efter semestern, det ska gå. Men segt är det om man inte kommer iväg med eleverna.
Copyright secured by Digiprove © 2019
