Kategorier
Stockholm

Skaparkris

Skaparkris

Det verkar inte bli så många bilder tagna denna sommar. Har inte haft någon lust, helt enkelt. Får se om den återvänder. Semesterns bästa bild tog jag med min iPhone, så jag kanske lika gärna kan sälja mina kameror?! Gillar inte solljuset, och har ingen lust att åka in och plåta på kvällarna. Men det är sån´t som alla går genom då och då. Svårt att somna har jag också! Men jag kom på att om jag käkat bacon & eggs efter kl 21 så drömmer jag fantastiskt. När jag väl somnat!

Börjar så smått längta efter att få börja jobba igen. Saknar eleverna! Tjejen på bilden är inte en av dem, men i samma ålder.

Liten-tjej

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2013
Kategorier
Manchester Stockholm

Göra böcker i jul?

Sexton dagar ledigt under jul- och nyår. Tänk om man kunde uppbåda energi nog att sätta ihop till två böcker, eller åtminstone en och en halv.

Den ena skulle vara om mitt besök i Manchester, tycker att jag har bilder nog för en bok. Det svåra blir som alltid att få ihop till en text.

Flickan på kanten

Manchester lass

Den andra boken skulle handla om Slussen, men här kanske jag behöver fler bilder från Slussplan och Södermalmstorg?

Röd modell

Slussentjej

Ni som är nyfikna kan ju kolla mina Manchester- respektive Slussensidor i listen ovan.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2012
Kategorier
Stockholm

Who´s that girl?

Who´s that girl?

Hon bara var där, på ett elskåp på St Pauls, precis vid Mariatorget. Sitter uppsatt som en efterlysning. Någon såg henne på tunnelbanan och hann inte ta kontakt innan hon klev av och vill nu ivrigt hitta henne. ”Du blonda tjej i svart basker på tunnelbanan den 2 augusti klockan 14.37 som klev av vid Mariatorget…” Men är för blyg för skriva sina egna kontaktuppgifter.

Vem är hon? I helgen är det 50 år sedan Marilyn dog.

Who´s that girl?

Nä, så är det nog inte! Utan ett stycke vacker gatukonst.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2012
Kategorier
Stockholm

Flickan på balustraden

Glatt poserar hon på en av slottets balustrader, turistbarnet. Sån´t kan man ju bli glad av, eller hur?

Annars är det ju ett jämrans mörker mest hela tiden. I eftermiddag ordnar vi en julmarknad på skolgården och jag ska försöka hinna fota mitt i all kommers.

Kategorier
Stockholm

Barn är mjuka, bilar är hårda!

”Barn är mjuka, bilar är hårda” är en gammal slogan i början på 80-talet(?).

Kanske ska man lägga till att cyklar kan vara hårda de också?! För efter vad man läser så är trafikvettet bland en del cyklister inte vad det borde vara. Samtidigt genomför polisen insatser mot så kallad aggressiv körstil bland bilister.

Kategorier
Stockholm

Slussen för femtielfte gången

När det skiter sig med inspirationen brukar jag skrota runt i Slussens underjordiska trafiksystem. Alltid finns det någon liten, eller stor, detalj att fotografera. Eller ett plötsligt stopp i trafiken…

Motorstopp kontra pedalkraft

Slussen ligger ju så bra till. Vare sig jag kommer hemifrån eller från jobbet, är det lätt att stanna till, gå en runda, och sen fortsätta färden.

Någon att se upp till

Asså, jag gillar den här bilden! Det fattas något i trappan, men det tycker jag är överkomligt.

Mörkt och härligt kan det vara också. Frågan är hur länge Slussen kommer att få vara kvar och hur det blir under, och efter ombyggnationen. Och för vem bygger man, människan eller mammon?

Blå gången

Reflektion

Det är bara att plåta på. Det blir värdefulla bildminnen vad det lider.

Ni som följer mig vet att jag ibland får en låt i huvudet, eller bara en textrad som jag inte minns ursprunget till. Senast var det ”those were the best years of our lives”. Att googla funkade inte. Gissade på Blood, Sweat&Tears och en inspelning på kassett av en radiosänd livespelning. Hittade inte kassetten och inte heller när jag kollade B,S&T-låtar på iTunes fann jag vad det kunde vara. Kollade så sent som i eftermiddags med en skapligt musikbevandrad kompis men han är nog för ung. Återupptog sökandet när jag kom hem. Plockade med några kassettband som legat på skivspelarlocket ett tag. Hittade liveinspelningen med blåsnissarna men det häftiga var att ovanför hade jag skrivit Iron butterfly – The best years of our lives! Så min aning var rätt, fast fel. Och jag kollade till och med på Iron Butterfly (och King Crimson) på YouTube i förrgår kväll. Ursäkta, men jag tycker sån´t här är sketakul!

Kategorier
Stockholm

Fuji X100, nya lärdomar

Kanske börjar jag till sist förstå X100:ans fulla potential. Är ingen vän av manualer, särskilt inte om de är på engelska. Bläddrade ändå genom den när jag öppnade lådan för att lära mig  de mest basala funktionerna och inställningarna.

Hade invändningar mot den som gatufotokamera. Tyckte autofokusen var för långsam. Gillade inte heller att behöva okeja för att kunna ta nästa bild, det löstes genom att stänga av bildvisningen. I senaste Fotomagasinet fanns en mycket nyttig artikel om X1oo och jag lärde mig en del jag inte visste.

Sen ställde jag in auto-ISO och tillät ISO 3200. Däremot missade jag att ställa in lägsta möjliga ISO och fick därför några bilder med kort skärpedjup när jag testade i går.  Fick ett gäng brutalt överexponerade bilder när jag bytte från motiv i skugga till motiv i sol. Körde på 1/500s eller 1/1000s. Kameran upplevdes som snabbare.

Kort skärpedjup ovan, men det gör inte så jättemycket. Tjejen hukar sig inte för att undkomma kameran, eller snubblar när hon ser mig, utan böjer sig ner för att plocka upp ett ”mellanmål från Wasa” ur en kylvagn.

Beslöt mig för att behålla blommorna och det ser ut som om flickan tittar på dem.

Lite flyttbestyr i solgasset. En kastanj ger lite skugga men inte så mycket just där tjejerna sliter och drar.

Fortsätter testande och inlärningen. En bra kamera är det, det är upp till mig att behärska den!

Kategorier
Stockholm

Pass vobiscum

Sista semesterveckan för den här sommaren. Passet går ut i morgon. Pass-ar på att fixa nytt. Bara 35 minuters kö, väl framme gick det på ett kick. Foto, fingeravtryck, betala och dra.

Barn är mjuka, bussar är stora och hårda!

Tog en snabbrepa på stan. Kollade om Moskvatjejerna fått hängt på Franzéns. Nix! Det blir en snabbrunda i solen: Hornsgatan till Mariatorget, St Pauls tillbaka, Götgatsbacken och Peter Myndes ner till Slussen.

När jag kommer hem ligger Kamera&bild och Fotosidan magasin på hallgolvet. Då har jag något att bläddra i före eftermiddagsluren. Den senare ger några riktigt bra tips angående Fuji Finepix X100 och hur den bäst ska ställas in. Några saker som stört mig kunde jag via menyn eliminera.

Läste i tidningen att man redan börjat julskylta i London, på Harrod´s. På Stockholm söder börjar man vinterskylta tidigt.

Nästa inlägg kommer i morgon. Eller inte.

Kategorier
Manchester

Manchester #14 – uppföljare

Har några bilder kvar att visa. Uthärda! Bit ihop!

Rebecca loves Sean

Mitt i det är det svårt att veta hur bilderna blev. Jag är så´n att vet jag att jag har en kanonbild, flyter resten bara på. Nu är jag osäker ända till lördagen då jag känner att jag har en bra dag. Den som avslutas med mini-Pridefesten.

Komposition med grått skåp mot vit vägg

När gatufotot inte vill lossna är det bra att ta till andra motivområden. Jag tar närbilder av väggar och försöker komponera färger, former och andra element till något som känns bra. Jag tar bilder av skräpet i floden Irwell.

Svampskog

En dag hamnar jag på en gata med fullt av grafitti längs väggarna. Snyggt!

På kant

I min fantasi såg jag framför mig alla gamla bilder på trasbarn som leker i ruiner, som spelar fotboll i någon gränd, som leker med vad de hittar på gatan. I verkligen såg jag väldigt lite av lekande barn. Flera skolklasser besökte samma museer som jag, så deras sommarlov hade inte börjat.

Slits ibland mellan det traditionella gatufotot i svartvitt och det moderna, ”street photography now”. Låter i de flesta fallen motiven avgöra. I och med att vi har det bildseendet nedärvt i oss, tack vare att de bra bilder vi ser oftast är i svartvitt, så känns många av bilderna okej i gråskala.

Rött

Sista dagarna tog jag en massa vimmelbilder från höften, rakt in i folkmassorna. Hemma croppade jag ner den till något slags panoramaformat, olika för varje bild.

Till söndagsskolan? (Hade just mött några som ville ge mig ett flygblad med religiöst budskap)

Jag går ju omkring solo och det tror jag är bra för mitt gatufoto. Gatufoto funkar inte som sällskapsresa. Hade jag åkt med någon jag känner hade jag velat att vi sågs till frukost, lunch och middag. Däremellan gatufoto på egen hand. Ale dricker jag gärna i sällskap.

Händer just inget, men jag gillar den främst för miljöskildringen

Kanske känns veckan som någon dag för lång men den ger ändå mersmak. Nästa sommar lurar jag på Liverpool. Har jag fickorna fulla med guld vete sjutton om jag inte gör ett återbesök på Irland också. Det var länge sedan nu. Någon som hänger på?

Kategorier
Stockholm

Close ups

Även Robert Capa snackade ju om att komma nära: ”If your pictures aren´t good enough, you´re not close enough.”

Frågan är i vilken grad det kan anses gälla gatufotografi? Capa och hans likar var väl mer reportagefotografer, mer åt photojournalism? För gatufotografen gäller helst att ta bilderna obemärkt, innan objektet hinner posera eller agera för kameran/fotografen. Även om det finns gatufoton där ögonkontakten tillför kvalitet, är det ”candid” som gäller, candid=uppriktig. Det vill säga människor som de är, inte som de blir när de upptäcker fotografen.

Gillar flickans blick, och bakgrunden.

Så, du kommer nära. Tar dina close ups. Det blir porträtt, gatufotoporträtt. Men nära betyder inte per automatik att det är bra, att bilden är intressant, att den förmedlar en känsla eller berättar något.

En mor med sitt barn i famnen, tycker nog det finns känsla även i denna bild.

Porträtt i hårt solljus. Bra, nja.

Läser ibland att några tycker att man ska fråga innan man tar bilden. Det är alltid trevligt att få lov att ta någons porträtt och det kan bli en trevlig pratstund också. En dialog eller historia kan så bifogas bilden. Nils-Erik Larsson på Fotosidan utövar denna konst på ett förträffligt sätt. Men det är inte gatufoto enligt min mening.

Kanske det bästa porträttet, resten överlåter jag åt betraktaren.

I dagens klimat är det inte alltid bekvämt att fotografera på kort avstånd, det finns de som blir arga. Marcus Johansson har ett par bilder där han får fingret tillbaka. Tycker att det är smällar man får ta. Jag menar, hur ska vi kunna dokumentera gatulivet för kommande generationer om vi inte får ta bilderna? Hur kommer framtida stockholmsskildringar att te sig när det inte finns människor i bilderna? Framtidens fotoböcker, privata trädgårdsfester med bilder tagna med lomokameror? Eller är mobilkamerorna de  som ska användas för att fånga vår nutid?