Det finns de i vårt samhälle som skor sig!
De borde få foten!
Kategorier
Etikett: skor
Kategorier
Perspektiv
Hittade några i mina ögon roliga detaljer när jag var ute och lufsade i går.
Händer – och fötter
Fotospår?
Passar ju bra i denna blogg, eller hur?
Kategorier
Åka kvällsbuss
Var på ett personalsamkväm i går och tog kvällsbussen hem. Tyckte nedanstående var lite intressant så jag knäppte en bild med iPhonen.
Åka kvällsbuss
Annars är det som vanligt. Fullt på morgonbussen då SL fortfarande kör sommarturlista trots att folk har börjat jobba. Fem veckor kvar innan tunnelbanan börjar gå förbi Sockenplan igen. Bara att bita ihop!
Kategorier
Fuji X100, nya lärdomar
Kanske börjar jag till sist förstå X100:ans fulla potential. Är ingen vän av manualer, särskilt inte om de är på engelska. Bläddrade ändå genom den när jag öppnade lådan för att lära mig de mest basala funktionerna och inställningarna.
Hade invändningar mot den som gatufotokamera. Tyckte autofokusen var för långsam. Gillade inte heller att behöva okeja för att kunna ta nästa bild, det löstes genom att stänga av bildvisningen. I senaste Fotomagasinet fanns en mycket nyttig artikel om X1oo och jag lärde mig en del jag inte visste.
Sen ställde jag in auto-ISO och tillät ISO 3200. Däremot missade jag att ställa in lägsta möjliga ISO och fick därför några bilder med kort skärpedjup när jag testade i går. Fick ett gäng brutalt överexponerade bilder när jag bytte från motiv i skugga till motiv i sol. Körde på 1/500s eller 1/1000s. Kameran upplevdes som snabbare.
Kort skärpedjup ovan, men det gör inte så jättemycket. Tjejen hukar sig inte för att undkomma kameran, eller snubblar när hon ser mig, utan böjer sig ner för att plocka upp ett ”mellanmål från Wasa” ur en kylvagn.
Beslöt mig för att behålla blommorna och det ser ut som om flickan tittar på dem.
Lite flyttbestyr i solgasset. En kastanj ger lite skugga men inte så mycket just där tjejerna sliter och drar.
Fortsätter testande och inlärningen. En bra kamera är det, det är upp till mig att behärska den!
Kategorier
Stockholm – skoreklamation och elände
Är rätt pank efter semestern. Men sån´t jag behöver köper jag ändå, på kortet. Berättade i något blogginlägg att jag skulle reklamera mina Eccoskor. Eccos kundtjänst bad mig ta skorna till någon butik så jag gick till Sergels torg där jag köpte dem. Hade inget kvitto så jag fick ett tillgodokvitto på 599:-. Är nöjd. Med stora hål i klacken på eccobuggarna var jag tvungen att köpa mig ett par nya gatufotoskor och det blev ett par Hanwag. Stadiga goretexicans, typ kängor utan skaft. Stort hål i plånboken istället.
Behöver nya färgpatroner till skrivaren, det skapar ett slukhål i plånboken! Men det är grejer jag behöver.
Slut på läsning. Halvsant! Men jag vill ha en bok som lockar till läsning. Det blir Howard Sounes biografi om Charles Bokuwski. Hittar ett passande citat:” we ain´t got no money, honey, but we got rain”.
Behöver nya dammsugarpåsar till min gamla, fina och duktigt arbetande Volta. Problemet är att påsarna inte finns. Hittar min dammsugarmodell, sånär som på att bokstaven B fattas i modellbeteckning. Chansköper fem påsar, 99:-. De är fel men går kanske att använda? Då har Voltan lagt av! Stendöd! Men okej, den blev nog 40 år eller så. Har en modern liten dammsugare. Påsarna till den är fulla på en kvart, den väsnas i över 100 decibel och den suger! Uselt! Inte kul att behöva lägga ner pengar på en ny dammsugare! Finns roligare prylar att köpa!
Nytt pass behöver jag också. Inte förrän nästa sommar egentligen, men det är nu jag har tid att köa.
På lördag är det dags för Gnestaplanket. Kom och köp mina bilder, eller min bok, och rädda min ekonomi! 🙂
Små grodor korsar med små hopp min väg till busshållplatsen. De har inga ekonomiska bekymmer!
Kategorier
Att sko sig
Skor är viktiga för gatufotografen. När jag haft dåliga skor på fötterna känner jag av det rejält när jag kommer hem. För närvarande kör jag med ett par Ecco. Ecco borde stå för kvalitet men mitt par hade en speciell stötdämpning i form av en röd (tror jag) rund sak i häldelen av sulan. Under vintern fastnade stenar i sulans mönster och dessa skavde bort de röda stötdämparna. Nu är där stora hål och när det är blött ute blir jag bra våt om fötterna, och någon vidare stötdämpning återstår inte längre.
Lurar på att köpa ett par Meindl- eller Hanwagvandringsskor när kassan återhämtat sig efter semestern.
Gatufotoskor?
Det är viktigt att sköta sina fötter, tyvärr får inte fotbadet plats i packningen 🙁 Får kolla vad de har i Manchester. Fötterna får inte svika! (Skyll er själva om ni inte klickar på länkarna :-)).
Gatufotoskor?
Gatufotoskor?
Gatufotoskor?
I dag åker vi till Hellasgården och svettas. Sol och bad är inget för mig, men kul för mina elever.
Kategorier
Det handlar om att se
Gatufoto är ju främst människor i urban miljö. Nils-Erik L plåtar helst utomhus (men har några bra undantag, vill jag minnas). Mats A har några underbara bilder tagna i pubmiljö. Själv kikar jag ibland in i butiker och frisörsalonger, förutom museer och gallerier. Och Kulturhuset här i Stockholm såklart.
Rätt stilig ung man, mån om sitt yttre. Kollar in nya sneakers.
Men det mesta av mitt fotograferande sker utomhus. Det som gäller är att se, att vara observant. Ecce homo, typ. Men även omgivningarnas stora som små detaljer. Hinner du, kan du placera dig så ljuset blir så bra som möjligt och se till att inga stolpar växer upp ur huvudena på folk. Men det går inte alltid.
I den här bilden är det porslinskatten med solglajerna som fångade mitt intresse. Några trianglar här och var för den kompositionsmedvetne.
|
”Good photography is not about ’Zone Printing’ or any other Ansel Adams nonsense. It’s just about seeing. You either see, or you don’t see. The rest is academic. Photography is simply a function of noticing things. Nothing more.” Elliott Erwitt
|
Kategorier
Matchande gröna skor
Sitter och kollar bilder i HCSP(Hardcore Street Photography) group pool. Mycket är riktigt bra, mycket är i färg. Oftast vimlar det av folk, många bilder är härligt absurda. Det jag söker med andra ord. I vimmelbilderna är människorna noga separerade, något jag försöker åstadkomma med mina slussenbilder.
Gillar matchande färgklickar
Intressant det här med fotografi och fotografer. En tanke som kom upp härom dagen var att det ibland verkar som om man måste ha några nakenbilder i sin portfolio för att räknas som fotograf.
Såg skorna hänga i fönstret och gick in för att plåta dem från den sidan. Ett par turister placerade sig lämpligt utanför och kikade in.
Samtidigt som jag kollar bilder skriver jag ut veckobrevet till mina elevers föräldrar. Det brukar ta en knapp timme på min gamla laserskrivare. Och då pappersmatningen inte fungerar måste skrivaren passas. En sidan kom ut, de andra sitter jag och väntar på. En timme går, jag hade tänkt kolla Fiorentina-Inter. Kollar skrivaren. Den har lagt ner utskriften, ”skrivare redo” meddelar den käckt. Bara att börja om, tji fotboll.
Kategorier
Les Miserables
Får en ingång till detta i mitt tycke svåra ämne när jag i Orminge C återser en gammal klasskompis. Redan som ung fast i missbruk och nu tydligt märkt av det. Vi skakar hand och jag frågar som man gör hur han har det. ”Du ser väl vilka jag umgås med”, ler han tandlöst och gör en gest mot sitt sällskap av lokalt kända missbrukare. När jag strax vinkar hej då och ber honom ha det så bra, svarar han: ”Jag är i utmärkt gott skick”, med ett stort mått självironi och självinsikt.
”Fotografin har alltid fascinerats av samhällets toppar och bottenskrap. Dokumentärfotografer (till skillnad från lakejer med kamera) föredrar det senare. Under mer än ett sekel har fotografer svärmat kring de förtryckta, hållit sig framme vid våldshändelser – med påfallande gott samvete. En social misär har inspirerat dem som har det bra till att ta bilder, en utplundring av mildaste slag, för att dokumentera en dold verklighet, det vill säga en verklighet som är dold för dem.” (Susan Sontag, Om fotografi)
Micke Berg skriver i ett blogginlägg: ”En annan sak jag har lite svårt för är utelämnandet av människor i misär. Varför är det så viktigt att visa deras fruktansvärda läge? För att fotografen ska få ställa ut bilderna över hela världen? Var finns paybacken? Finns det någon sådan?”
Vilken av dessa två bilder är att föredra? Den ovan där personens situation framgår av en pappmugg för pengar och den sittande positionen…
Jacob Riis plåtade OCH drev kampanjer för förbättringar av de sämst ställdas villkor. Här handlade det främst om extrem trångboddhet och om så kallade sanitära olägenheter vilket var grogrund för smittsamma sjukdomar (som var potentiellt farliga för så kallat vanligt, hederligt folk). Men sannolikt fanns här även stora missbruksproblem.
I FS/GF (Fotosidan/Gatufotopoolen) är vi inte så pigga på den här typen av gatufoto. Utomlands känns det som om det är vanligare med bilder på ”samhällets olycksbarn”. Och när vi själva är utomlands är det kanske lättare att dem. Kommenterade nyligen en sådan bild på FS/GF. Tyckte bilden var bra. Tre kommentarer har den fått när jag nyss tittade efter.
…eller denna där läget framgår av andra detaljer och där personen syns i helbild? Tycker bilden är bra, men det är inget jag söker under mina gatufotopromenader. Snarare låter bli att plåta.
I Black&White Photographys januarinummer handlar en artikel under rubriken ”Forgotten people” om kanadensiska fotografen David Roels som porträtterar de hemlösa som besöker Club Freedom´s Sunday lunch där han sedan länge arbetar som volontär. ”I have seen many photos that people have taken of these types of people and they only seem to show them at their worst. I want to show them with dignity.”
I boken till utställningen med samma namn, som för övrigt öppnar i dag, ”London Street Photography 1860-2010” har Mimi Mollica med bilden ”Homeless”. En hemlös ligger vid en busshållplats i sin sovsäck mot en reklamaffisch på tre arbetare som bär en fjärde, liggande över deras armar. Kanske är det för att de här synerna är mer vardagsmat i storstäder som London, medan vi i Stockholm och Sverige mer funderar i banor av personlig integritet, utlämnande fotografering etc?
Utan hjärta, engagemang och människokärlek är risken stor att det blir ett utnyttjande av andras olycka för egen eventuell vinning. Kan det vara så att det går att formulera så enkelt?
Kategorier
Aldrig på en Sontag
Har just läst om Jacob A. Riis och fått mig ett stycke fotografihistoria till livs. Riis förekommer då och då i Susan Sontags ”Om fotografi” som jag kämpar med för närvarande. Vissa avsnitt är lätta att hänga med i, andra går över mitt huvud. En hel del historia och bakgrund även här och en och annan ny kunskap. Där jag är nu skriver Sontag om förhållandet mellan måleriet och fotografin. Henri Cartier-Bresson är med här och hur han rättfärdigar sin ovilja mot att begagna färg genom att peka på tekniska begränsningar. ”I Cartier-Bressons version av den seglivade myt enligt vilket det – efter uppfinningen av kameran – ägde rum en områdesuppdelning mellan fotografin och måleriet tillhör färgen måleriet. Han påbjuder att fotograferna ska motstå frestelsen och hålla sin del av överenskommelsen.” Lite kul.
Ska inte trötta er med en massa långa citat men vill ända få med: ”Naiv eller kommersiell eller rent nyttobetonad fotografi är inte artskild från den fotografi som utövas av de mest begåvade yrkesfotograferna: okända amatörer har tagit bilder som är precis lika intressanta, lika formellt komplexa, lika representativa för fotografins säregna slagkraft som en Stieglitz eller en Evans.” Så de så!
Och när jag nu citerar ur denna tidvis väldigt djupa bok, måste ju texten illustreras av lika djupt konstnärliga bilder. Eller hur!?