Det är inte alltid hågen står till en bussresa in till stan. Det händer att jag inskränker mig till en promenad ner till Orminge centrum. Och det händer också att jag får med mig en och annan skaplig bild.
Funderar annars mest över mitt kvällsfotoprojekt och hur det ska fortlöpa. Det kommer inte nödvändigtvis att vara gatufoto, vi får se. Under den kommande veckan hoppas jag att det blir av att ta några rundor efter jobbet.
Det visste jag nog, och kanske ni också. Att jag inte skulle orka med något vernissage efter jobbet i dag.
Ser ut som om han blåser tapto. (Tapto, militär signal som innebär återgång till kasern eller bivack för natten. Ursprungligen innebar det också att ölutskänkningen avslutades genom att marketentaren satte tappen till, på nederländska ”tap-toe”, Wikipedia)
Hmm, vilken väg ska jag ta?
Hotbild
Det blev soffan, trött som en stengärsgård i Småland.
Även Robert Capa snackade ju om att komma nära: ”If your pictures aren´t good enough, you´re not close enough.”
Frågan är i vilken grad det kan anses gälla gatufotografi? Capa och hans likar var väl mer reportagefotografer, mer åt photojournalism? För gatufotografen gäller helst att ta bilderna obemärkt, innan objektet hinner posera eller agera för kameran/fotografen. Även om det finns gatufoton där ögonkontakten tillför kvalitet, är det ”candid” som gäller, candid=uppriktig. Det vill säga människor som de är, inte som de blir när de upptäcker fotografen.
Gillar flickans blick, och bakgrunden.
Så, du kommer nära. Tar dina close ups. Det blir porträtt, gatufotoporträtt. Men nära betyder inte per automatik att det är bra, att bilden är intressant, att den förmedlar en känsla eller berättar något.
En mor med sitt barn i famnen, tycker nog det finns känsla även i denna bild.
Porträtt i hårt solljus. Bra, nja.
Läser ibland att några tycker att man ska fråga innan man tar bilden. Det är alltid trevligt att få lov att ta någons porträtt och det kan bli en trevlig pratstund också. En dialog eller historia kan så bifogas bilden. Nils-Erik Larsson på Fotosidan utövar denna konst på ett förträffligt sätt. Men det är inte gatufoto enligt min mening.
Kanske det bästa porträttet, resten överlåter jag åt betraktaren.
I dagens klimat är det inte alltid bekvämt att fotografera på kort avstånd, det finns de som blir arga. Marcus Johansson har ett par bilder där han får fingret tillbaka. Tycker att det är smällar man får ta. Jag menar, hur ska vi kunna dokumentera gatulivet för kommande generationer om vi inte får ta bilderna? Hur kommer framtida stockholmsskildringar att te sig när det inte finns människor i bilderna? Framtidens fotoböcker, privata trädgårdsfester med bilder tagna med lomokameror? Eller är mobilkamerorna de som ska användas för att fånga vår nutid?
Lite trött och seg efter gårdagskvällen men det går ändå att ta sig samman och komma iväg. Begränsar färdplanen till ett par söderstopp. Lite väl kyligt i vinden för längre eskapader.
Matchande krukor
Populär solbänk på Hornsgatan
Första stoppet är vernissaget på Galleri Kontrast: Tomasz Gudzowatys fina utställning ”Sports features”. Ser Magnus F och på väg ut möter jag även Malin J. Hon har ett fotografi till försäljning nere i galleriets källare. Har ni 3 lakan över, slå till!
Vardagsbild, om än tagen på en lördag
Ständigt dessa speglingar
Fortsätter Hornsgatan västerut och letar upp Fotoantikvariatet. ”Spartacus” heter utställningen, Julian Birbrajer heter fotografen. Jahaja! Sex bilder föreställande skivstångsvikter. Spartacus 1kg, Spartacus 2,5kg och så vidare.
Tycker om skuggkrysset.
Kanske något för Dödens grupp?
Tar mig tillbaka till Slussen och känner mig ännu ett snäpp segare, hur nu det är möjligt. Spanar efter schyssta motiv medan jag väntar på bussen, men icke. Hem till soffan!
Dagens bilder? Ja ni ser själva. Inte mycket att hänga i julgranen, eller i galleriet.
Hade lite fredagsmys. I mitt fall betyder det att jag sitter vid min iMac och har iTunes på samtidigt som jag kollar än här och än där. Tar några pilsner också: Maredsous och St Eriks IPA. Kikade på mina kameraappar och hittade denna bild som jag inte sparat. Tycker om den.
Har en app som som heter Diptyk och jag testade att sätta ihop två bilder till en – ja ni vet, och resultatet ser ni här. Inte så illa pinkat det heller. Fast jag vet inte om det här är tanken med diptyker? Kanske början till en ”Muybridge”?
Skrev det här i går kväll, publicerar det i dag lördag. Innan jag åker in och försöker få till lite gatufoto.
Snökanonen slår till med full kraft! skriker Aftonbladet i sina rubriker. Kanon med snö! skriker mina elever och stannar frivilligt ute tills det är nermörkt.
Hålla i hatten får man kanske göra när det blåser.
I morgon kör vi julmarknad på skolgården och man kanske hoppas att det är bättre väder än i dag. Annars är det ju bara att bylsa på sig ordentligt med kläder. Vi börjar sälja kl 16 och slutar när allt gått åt.
Ni som kollat har sett att jag gjort om lite i mina stockholmsalbum. Hade dem tidigare uppdelade i färg respektive svartvitt, en nu är de alla under samma sidrubrik: Stockholm, gatufoto. Det som återstår för mig att göra är att skala ner alla bilder till något sånär samma storlek. Nu får man upp en del bilder väldigt stort på skärmen. Ett rätt drygt jobb som nog får anstå till helgen, minst.
Lite om kvällens bildskörd. De härrör från samma promenad som de två senaste blogginläggen. Tagna vid återbesökta platser, det vill säga där jag varit i dagsljus och fotat. Sista bilden finns upplagd på FS/Gatufotopoolen. Näst sista är med bara för att jag fascineras av passagen däruppe, bilden i sig är kanske inte så spännande. Egentligen. Kanske skulle börjat uppifrån. Inte för sent! Översta bilden är från Sveavägen och här är det ju den stora reklamblaffan som jag fastnade för, sen kom det en suddmes och justerade kepan. Andra bilden är från trappan upp från Hamngatan/Sergels torg till Malmskillnadsgatan och en typisk Mattikomposition.
Några av oss gatufotografer har köpt och läst eller åtminstone bläddrat i ”10 – 10 years of in-public”, där tjugo gatufotografer visar tio bilder var. Merparten av bilderna är tagna under åren 2000-2010 så man kan säga att det är ”modern” gatufoto som visas.
Somt är bra, en del är till och med kanon, annat tycker jag inte är särskilt märkvärdigt. Men, ”beauty lies in the eyes of the beholder”.
En avdelning i gatufotografin är det som jag kallar ”vimmelbilder”, bilder med mycket folk i. Till exempel Otto Snoeks bilder i ovan nämnda publikation tillhör denna kategori. Här är utmaningen att i folkmassan hitta det som bryter av på ett eller annat sätt. Det kan vara en person som är annorlunda klädd, en yngling bland gamlingar, en oväntad gest (eller flera), någon som bär ett iögonenfallande föremål, en spegling mitt i vimlet, lika eller olika klädsel eller dylikt.
Är mest nöjd med förgrundsgestalten till vänster
Nick Turpin har en bild på en man som mitt i Lyons gatuvimmel försöker handskas med en trilskande ko (!), Matt Stuart har en kul bild med ett antal männsiksor som rör sig genom bilden utan att bry sig om en man som gör en halbrytande volt på gräsmattan intill, Trent Parke har några härliga bilder i eftermiddagsljus som faller på människorna i bilden.
Den här gillar jag för att människor rör sig åt olika håll och på olika avstånd
Jag gillar särskilt när människorna är på olika avstånd och/eller olika nivåer, som Gus Powell´s ”Voetganger: No 017” och, ännu bättre, hans ”It´s Only a Matter of Time” eller, bäst, ”I Miss You”. Kolla dem om ni vill och har möjlighet.
Själv har jag inte lyckats ta några riktigt bra vimmelbilder (än). Kanske är inte ens Stockholm tillräckligt vimligt?
